tisdag 29 december 2009

Lite om min jul

13 kommentarer:
Oj, vad det snöar - och snöar in! Jag får sopa balkongen varje dag... ja, förstås, om jag vill kunna stå där utan att dra in snö.

Julen är förbi och tystnaden har lagt sig i min lilla bostad i utkanten av Vasa. Son och flickvän har återvänt till sina egna liv. Skönt... men också så att jag har mera tid att tänka på egna besvärligheter. Tandvärk, utgifter och sånt.

Men det finns också trevliga saker att tänka på. Medan julen har kommit och gått, har jag mailat med en ny förläggare i Austin, USA. Han vill använda just min version av Rodin's Kyssen som pärmbild för en samling noveller. Det är erotiska noveller, men inte pornografiska.

RODIN Auguste The Kiss, 1889Kommer ni ihåg min bild? Minns ni att jag skrev att jag ville göra dem mera levande, mera sårbara - och nu fick jag veta att det var just därför som förläggaren bestämde sig för denhär bilden.

Gissa om det kändes bra!

Andra bloggar om: jul, mellandagar, snö, förläggare, rodin, kyssen, pärmbild, erotik, noveller


lördag 19 december 2009

onsdag 16 december 2009

C a r u l m a r e mångubbe med tandvärk

4 kommentarer:
C a r u l m a r e  mångubbe med tandvärk


Andra bloggar om: , , , , ,

C a r u l m a r e -katten

2 kommentarer:

C a r u l m a r e  -katten

inspirerad av J o h n n y och C a t t a

Uppdatering: Sen blev det en mångubbe med tandvärk...

Andra bloggar om: , , ,

Har ni några bra historier?

4 kommentarer:

De skall handla om tandvärk, om att dra ut en visdomstand i nedre käken (det är värre då, har jag förstått) och om värken efteråt, som aldrig vill sluta…

Men sedan skall tandvärken ändå sluta, det får inte vara en historia med dåligt slut, sådana betackar jag mig för.

Helst skall det vara en historia där tandvärken upphör… ja, efter fem veckor eller så… så att jag kan tänka att det kommer att gå på samma sätt för mig… om ungefär två dagar. Har ni några sådana historier?

För jag är så himla trött på att ha ont, och på att oroa mig för det. Så trött.

Såret verkar helt läkt, och ändå värker det.

Igår började jag ta antibiotika mot värken… men det har inte hjälpt. Jag hoppas att det ännu finns en chans att det kommer att hjälpa…

Andra bloggar om: , , , , ,

måndag 14 december 2009

Har ni sett...?

3 kommentarer:
BECK Julia Nénuphars 1887-88(?)
En svensk konstnärinna som verkar tycka lika mycket om vatten och speglingar som jag...!

Aldrig hört talas om henne förut, men visst är hon suverän...?! Klicka på bilden och kolla in svans... jag menar... penselföringen.

Målarinnan heter Julia Beck och målningen Nénuphars... vilket får mig att tänka på Tolkien och alviska... men som kanske bara är franska för näckrosor?

Motivet är i alla fall franskt, en glimt av floden Risle i Normandie, i soldis. Troligen tillkom målningen år 1877 eller -78.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

lördag 12 december 2009

Per Gunnar Evander om integritet

10 kommentarer:

Per Gunnar Evander berättar (i boken I min ungdom speglade jag mig ofta) om sin vän Jesper och kommer samtidigt med en tanke om integritet. Såhär skriver han (ungefärligt citerat):

Jesper hade många åligganden och djupgående kontakter… ändå rådde det en tillfrusen atmosfär av övergivenhet kring hans gestalt… vad man till vardags kallar integritet

Per Gunnar EvanderJag hajade till. Så brukar man ju inte tala om integritet, ett så värdeladdat ord. På samma gång kände jag att han hade satt fingret på något viktigt.

Kanske är det just så, att integritet är förmågan att klara av att stå ensam – men därmed är det ju inte sagt att det inte kostar på.

Ibland märker jag, med mig själv, eller med andra, att vi liksom förutsätter att livet skall vara lätt… och när det inte är det, då börjar vi tvivla på oss själva. Vad är det som vi gör fel?

Men det är kanske alldeles fel slutsats…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En större bärbar

4 kommentarer:

Det blev ingen minibärbar, i alla fall inte ännu. Nu sitter jag istället här med en större bärbar, med en bildskärm på 17 tum. Ingen resedator, precis, men ändå en dator som går att ta med. Jag tycker om att komma hemifrån ibland, att sitta och arbeta till exempel på högskolebiblioteket. Det är ett ganska fint ställe, med utsikt över väldiga gräsmattor och en bit strand. Trevligt café också.

Min nya dator heter Toshiba Satellite L350-262. Den var inte så dyr, men vad jag behöver är väl mest en stor och ljusstark skärm… så att jag kan se vad jag håller på med. Jag hoppas också att min nya bärbara skall orka dra ett program som Photoshop... Kanske skulle jag hellre ha haft Windows XP som operativsystem, för prestandans skull, men nu är det istället nya Windows 7 – och visst är det lite roligt att få prova på det också.

Jag handlade hos Gigantti (Elgiganten) och tackade som vanligt nej till allt det andra som jag också borde köpa. Virusprogram, utökat försäkringsskydd… Lite gruvar jag mig ändå för att göra en egen återställningsskiva… jag tycker nog att en sådan borde komma med varje ny dator, som på den gamla goda tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag 8 december 2009

Fråga Hanna

2 kommentarer:
Digitala Hanna, FörsäkringskassanGick in på svenska Försäkringskassan på nätet.

Tänkte läsa lite om reglerna, men fick syn på ett ansikte, Hannas ansikte.

Glömde mina föresatser och ville istället lätta mitt hjärta. Berätta om sonen och hur han har det, utan inkomster. Jag tyckte hon såg så snäll ut. Medkännande.

Sagt och gjort, jag skrev ett brev till Hanna... men sedan gick det ju inte att skicka det. Det var för långt... och dessutom märkte jag att Hanna helst bara svarar på allmänna frågor.

Men jag hittade en annan e-postadress och sände iväg mitt brev, fortfarande adresserat till Hanna… den förtroendeingivande (med ett litet förklarande tillägg).

Tänk... vad ett mänskligt ansikte kan betyda!

Andra bloggar om: , , , , ,

Lugn och ro

Inga kommentarer:
Det har blivit mera tid för att bara sitta i tankar, nu är jag så lugn att jag tycker att det går an.

Det känns fint att vakna till en ny dag, utan bestämda mål.

Katterna har också lugnat ner sig, lugn är visst smittande? De gnäller inte längre om att få gå ut utan leker inomhus en stund på morgonen (=när jag stiger upp) och är sedan nöjda med att sova ännu några timmar.

Sedan, på kvällen, går vi ut. Jag försöker se till att de inte uträttar sina behov på fel ställen, har en plastpåse med mig i fickan… men tänker också på att inte vilja ha för mycket kontroll. Försöka räcker… sedan får ‘gud’ göra resten. Deras liv, liksom mitt eget, är i ‘guds’ händer.

Så får jag tänka om sonen också. Han vill börja studera (i Lund), men har hamnat i ett läge där han inte får stöd vare sig från Finland eller Sverige. Det verkar så hårt… men kanske skall också detta leda till något gott?

Jag fortsätter att arbeta, än med det ena, än det andra... men känslan av brådska är borta.

Är detta resultatet av all influensa, all tandvärk? Ett resignerat lugn...?

En känsla av öppenhet... inför allt möjligt.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

måndag 7 december 2009

Upphovsrätt, äganderätt och kulturarv

2 kommentarer:
Idag har jag funderat på upphovsrätt och äganderätt.

Eller närmare bestämt: Vad händer med upphovsrätten, när en tavla byter ägare?

Jag undrade lite om upphovsrätten går över till den nya ägaren... men så är det ju inte. Det är bara konstnären som kan ge bort sin upphovsrätt och när han eller hon har varit död i sjuttio år eller mera (Finland och EU), finns inte längre någon upphovsrätt.

Att äga en tavla innebär inte att man har upphovsrätt.

Att skanna in eller fotografera en tavla ger inte heller upphovsrätt. Ett arbete med upphovsrätt måste ha en viss grad av originalitet.. man talar om verkshöjd. Men det är en artighet nämna fotografen eller skannarens namn.

Hur är det med muséerna då? De har sina permanenta samlingar... men har de också upphovsrätt till de verk som ingår i dem? Vad jag förstår är det inte så. Ändå är det mycket vanligt att man förbjuder fotografering av upphovsrättsliga skäl. I fråga om modern konst är det förstås helt riktigt... men samma förbud gäller ofta också den äldre konsten.

Alla behöver förstås något att leva av, det gäller både mänska och museum... men visst är det synd! Nu har muséerna kommit i ett läge där de försvårar eller rentav förhindrar att folk får en större kännedom om våra konstskatter... Ibland sägs det rakt ut, vi kan inte tillåta att våra konstverk kommer ut på nätet... vem skulle då vilja komma hit och se dem?

Men så var det ju inte meningen! Tänk bara på alla privatpersoner som har donerat sina konstsamlingar till muséerna av ideella skäl, för att muséerna skulle göra dem tillgängliga för allmänheten. Man hade kommit till insikt om att det var lite själviskt att ha en konstsamling bara för sitt eget nöjes skull, man ville tänka och handla fosterländskt - som man sade på den tiden.

Nu vill jag inte klandra muséerna. Jag tror nog att dehär tankarna lever kvar, både hos de anställda och i muséernas verksamhetsidé. Uppgiften är fortfarande att ta vara på vårt kulturarv, sköta om det och göra det tillgängligt för alla. Man har inte slutat att brinna för dehär idéerna... men kanske är man lite rädd för allt det nya? Vem är inte det? Hur lätt är det inte att klamra sig fast vid det gamla, istället för att försöka ta reda på vilka möjligheter som det nya för med sig...

Egentligen är det ju en jättechans, särskilt för små länder. Vi borde inte sitta och panta på vår äldre konst utan föra ut den i världen, visa upp den överallt där vi kan. Muséerna skulle lägga ut stora bilder på nätet, på sina egna sidor eller kanske på Wikimedia Commons, bilder som gör det möjligt för besökaren att verkligen se konstverket i fråga... låta dem upptäcka det och förundras över det... ge dem så skarpa detaljer att de kan studera varje penseldrag och skråma. Låta dem ladda ner och upp igen, låta konstverket sprida sig som det vill och kan. Helt enkelt låta vår nordiska konst bli mera känd...! - För hur många mänskor har egentligen tid och råd att resa till exempel till Helsingfors för att titta på en tavla... särskilt som de nästan inte har sett skymten av en finländsk tavla förut? På dethär sättet gör vi ju bara så att vår konst blir mer och mer okänd...!

WIIK Maria (1853-1928) Flicka från SnappertunaMen om vi kan visa att vi har massor av bra konst... om vi inte är så njugga av oss... ja, vem vet vad som då kommer att hända? Kanske börjar all världens konstälskare att vallfärda till exempel till Ateneum i Helsingfors... bara för att få se de redan bekanta verken på riktigt.

Det är synd att vi inte tycker oss ha råd med dethär. Synd att ekonomi och ideellt tänkande alltid måste vara i konflikt med varandra.... måste de verkligen det?

----

Till vänster en finländsk målning som jag tror jag har rätt att visa. Den kommer inte från något museum utan har nyligen sålts från en privatperson till en annan. Därför råkar den finnas tillgänglig just nu.

För muspekaren över bilden så ser ni vem som har målat den. Hon var förresten en nära vän till Helene... med det svåra efternamnet. Schjerfbeck. Man vet inte när denhär målningen kom till, men ni ser ju att det har gått mer än sjuttio år sedan konstnärens död.

Om hon finns där någonstans, på den andra sidan, så kan jag tänka mig att hon blir glad. Inte vill hon att hennes tavlor skall ligga undangömda någonstans... nu när det finns Internet och allt! :)


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

fredag 4 december 2009

Var lagrar ni era bilder?

Inga kommentarer:
Jag har funderat mycket på dethär med lagring.

Ni vet ju att jag inte bara gör egna bilder utan också har ett stort intresse för konsthistoria. Och när jag hittar en bild som jag tycker om, då vill jag spara den på ett säkert ställe.

Men vad är egentligen säkert?

Fram till nu har jag tänkt att jag sparar mina bilder på flera ställen. Om ett ställe skulle sluta att finnas, då har jag i alla fall kvar de bilder som jag har sparat på annat håll. - Men egentligen vill jag ju inte förlora några bilder alls och om jag tänker så, då är min strategi ganska så misslyckad: Har man sina bilder på många ställen, är det ju sannolikt att åtminstone något ställe kommer att sluta finnas...

Flickr är ganska tryggt, det involverar så många mänskor. Jag kan tänka mig att Flickr kommer att fortsätta att finnas... länge... men är inte lika säker på mitt eget medlemskap. Hur länge kommer det att fortsätta? Om Flickr bestämmer sig för att avsluta mitt konto, så finns det inte mycket jag kan göra. Jag är inte säker på att jag till 100% följer deras regler. Flickr lagrar miljarder bilder... men har också sagt ifrån att man inte får använda Flickr som ett lagringsutrymmme... och är det inte lite det jag gör...? De har också en regel om att man inte får använda den direkta länken till bilden, utan bara länka till bilden där den finns på Flickrs sidor.

Så är det nog med de flesta fotosajter... de vill ju tjäna pengar på sina medlemmar!

Det finns förstås andra ställen, sådana som inte är fotosajter... varav Tinypic säkerligen är den bästa. På Imageshack kan man sätta bara små bilder, de stora bilderna blir snart otillgängliga... jag tror det händer när man har använt upp sin tillmätta bandbredd. Men båda platserna har dessutom begränsningar i fråga om bildens storlek - och en bild som kan anses vara av god kvalitet... ja, den blir bara större och större...!

REMBRANDT The Return of the Prodigal Son (detail) c. 1669Nu finns det målningar som är digitaliserade in i minsta detalj. Man ser dem mycket bättre på nätet än någonsin i verkligheten... Av sådana bilder kan man göra mycket fina detaljer.

REMBRANDT The Return of the Prodigal Son (detail) c. 1669REMBRANDT The Return of the Prodigal Son (detail) c. 1669








Men tillbaka till saken.

Var skall jag då placera mina bilder? Finns det alls något ställe där jag kan känna mig åtminstone lite säker på att de får vara kvar?

Till slut kom det ganska självklara svaret: Wikimedia Commons. Mina bilder är ju tänkta att kunna användas av alla!

Svaret var inte helt nytt. Jag har varit medlem på Commons sedan februari 2008... men bara bidragit med en enda fil... eftersom det är en så krånglig process. Det värsta är att man inte kan ångra sig. Man kan inte radera! Om man gör något fel, så måste man förklara sig och försöka få någon av adminstratörerna att ingripa! - Det förstår jag ju att det måste finnas någon slags beständighet, folk skall ju ha möjlighet att använda bilderna och kunna lita på att de finns kvar. Men man borde i alla fall få ett dygn på sig innan de verkligen går in i databasen.... få en chans att snygga upp efter sig. - Nåja, nu ser jag att man kan skriva privat till adminstratörerna, att det finns ett par svenskar också, att man faktiskt inte behöver breda ut sig om sina misstag offentligt och på engelska... som jag gjorde!

I alla fall, och det var väl det jag vill få sagt, så kan det hända att jag nu, när jag kanske har tänkt färdigt om dethär, kan klara av att ta mig över allt det besvärliga med Wikimedia Commons och faktiskt börja lagra mina bilder där.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

onsdag 25 november 2009

Adams födelse

5 kommentarer:
Ett så välutfört arbete, en så väl fångad känsla – och ändå denna kyla! Varför måste skulpturer jämt stå i vita halvtomma rum… precis som om man ville förstärka den stelhet som redan finns i materialet?

Plötsligt ser jag denhär mannen i en ny omgivning, en grönskande skogsdunge. Plötsligt blir han till Adam, den första mänskan, på sin första levnadsdag. Det är nu han föds…!

Jag hittar några gröna kvistar på nätet och börjar så försöka förverkliga min fantasi. Det tar sin tid, jag provar och provar, och slutresultatet blev inte alls som jag hade tänkt mig. - Klicka på bilden, så får ni se! (Den är en länk.)

Medan jag arbetade, visste jag inte så mycket om denhär statyn. Bara att den var Rodins och att den hette The Age of Bronze, vilket sade mig absolut ingenting. Är den gjord av brons? minns jag att jag tänkte.

Men så läste jag på Wikipedia att Rodin faktiskt hade tänkt lite lika som jag. Statyn heter The Age of Bronze för att han ville skildra "man arising from nature". Fast det framkommer också att han inte var riktigt säker på vad han ville skildra.

Andra bloggar om: , , , , ,

söndag 22 november 2009

Om GT hade skrivits som en blogg

5 kommentarer:
då skulle taggmolnet kanske ha sett ut så här:

gt, gamla testamentet, blogg, taggar, taggmoln, etiketter, förstå

Ja, jag har lyssnat på Gamla Testamentet som talbok de senaste nätterna... och försöker liksom lite förstå vad det handlar om.

Är det någon viktig tagg som jag har glömt, tycker ni? Jag har kommit så långt som till uttåget ur Egypten, Exodus.

Andra bloggar om: , , , , , ,

fredag 20 november 2009

Vilken tur!

2 kommentarer:
Det går åt mycket värktabletter här i huset... kanske för mycket.
Ibland blir jag riktigt orolig. Tänk om jag blir beroende av tabletterna? Tänk om de slutar att hälpa?

Men idag hittade jag ändå en fördel, solskensmänska som jag är. Plötsligt hörde jag mig tänka: Vilken tur att jag har både tandvärk och förkylning, på samma gång!

Det låter ju inte klokt, och är det inte heller... men såhär gick mina tankar: Om jag har både tandvärk och förkylning, samtidigt, då måste det ju betyda att jag tar färre tabletter nu än om jag hade haft först det ena och sedan det andra... Eller hur?!

Näej, jag tror inte att jag menade allvar. Jag var nog en smula sarkastisk... mot livet i största allmänhet... men möjligen fanns där också lite äkta glädje och uppspelthet.

För denhär förkylningen verkar inte lika svår som den förra... och jag tror också att tandvärken (efter en utdragen visdomstand, tänk att jag vågade!!) håller på att ge med sig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 17 november 2009

söndag 15 november 2009

Ta fast livet

5 kommentarer:
Ja, det är märkligt. Här sitter jag och måste ingenting alls – och ändå har jag så bråttom.

Nu är jag min egen arbetsgivare, men man kan fråga sig om jag är mera barmhärtig än den förra. Precis som då skyndar jag från det ena målet till det andra.

Bara ibland stannar jag upp och undrar: Lever jag egentligen? Hur skulle livet kännas, om man verkligen levde?

I tanken sträcker jag ut handen och vill ta fast livet. Vill känna på det, veta hur det är.

Istället sätter jag mig vid datorn och skriver ner mina tankar.

Om jag bara kunde nöja mig, skriver jag. Om jag bara kunde tro att allt är som det skall, att jag duger. skulle livet komma till mig.

Om jag bara inte var så rädd. Om jag bara kunde bli tillräckligt stilla.

Jag undrar hur jag då skulle känna mig. Hur starkt kan det kännas att man lever? Kan det kanske vara en helt överväldigande känsla?

För ett ögonblick tror jag det.

Andra bloggar om: , , ,

torsdag 12 november 2009

Varför just en svan…??

4 kommentarer:
Ikväll funderar jag på Leda och svanen.

Jag kan förstå att konstnärer (särskilt förr i tiden) ville komma på ett sätt att göra erotiska bilder utan att behöva framstå som lastbara och fördärvade… men varför valde man just en svan? Är fåglar mera erotiska än andra djur? Är svanen mera erotisk än andra fåglar?

MOREAU Gustave (1826-1898) Leda and the SwanSå fick jag se denhär bilden (till vänster) och kom själv på en förklaring… som visserligen lät lite väl fantastisk… fast knappast mer än myten själv.

Ni förstår, först trodde jag ju att det var en ängel som jag såg… visst är väl svanens vinge väldigt lik en änglavinge? Och därför kom jag att tänka såhär: Man bestämde sig för att avbilda en svan inte för att den skulle vara mera erotisk än andra djur utan mindre. Svanen liknar ju en ängel, och liksom ängeln är den en symbol för renhet. Så är det ju idag också, tänk bara på miljömärket Svanen. Ren natur, rena produkter.
 

Och vet ni vad? Medan jag skriver dethär blir jag mer och mer övertygad, dethär kan vara rätt, dethär är antagligen rätt… Man bestämde sig för svanen för att göra det sexuella innehållet ännu lite mera acceptabelt. För om det är en svan som förför… eller till och med våldtar… då kan det väl inte vara så klandervärt? Särskilt inte som svanen också råkar vara en förklädd gud, nämligen Zeus.

En annan tanke slår mig: Drottning Leda blev ju havande och födde gudabarn… ja, lite som en viss jungfru Maria. Men vad jag vet har det ännu inte gjorts några erotiska verk på det kristna temat. Det skulle nog fortfarande vara något av ett helgerån…

Men då undrar jag hur ‘de gamla grekerna’ själva såg på sin berättelse, vilken betydelsen den kan ha haft för dem. Om den verkligen bara var en förevändning för att få göra erotisk konst? Fast grekerna hade kanske en lite annan inställning till sex och religon, gjorde kanske inte så stor åtskillnad mellan de båda domänerna…

Här skulle man kunna börja fundera på hur konst, erotik och religion egentligen förhåller sig till varandra… men var inte rädda! Det tänker jag verkligen inte göra, det är på tok för svårt.

Istället kan vi ju titta på lite flera bilder på temat Leda och svanen…

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

måndag 9 november 2009

Svarta ögon

5 kommentarer:
Fayum Mummy Portrait, A Woman (detail) 100-300ADJag har inte glömt det ännu.

För ett par dagar sedan fick jag en kommentar på min konsthistoriska blogg - och det är inte ofta som jag får kommentarer där – och nu var den dessutom på ryska. Med ryska bokstäver.

Och ännu märkligare, jag förstod precis vad som stod i kommentaren. Jag har visserligen läst lite ryska, men det var under gymnasieåren och jag trodde nog att jag hade glömt allt.

Såhär stod det, om bilden till vänster: ПРивет! Спасибо! Я тоже влюблена в черные глаза фаюмских портретов.

Och såhär, ungefär, tror jag att det skall översättas: Hej! Tack! Jag är också förtjust (eller något liknande, ordet liknar älska) i de svarta ögonen på fayum-porträtten.

Kul, va? Nu känns det nästan som om jag skulle kunna ryska… fast jag nog egentligen begriper att jag bara hade tur med orden.

Dessutom är det förstås roligt att få veta att det finns andra mänskor, i andra länder, som också gärna sjunker ner i dessa mörka brunnar till ögon.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En ängel vid mina fötter?

Inga kommentarer:
MOREAU Gustave King David, 1878Om man bara kunde komma till ro, med allt man gjort, och allt som man inte gjort, då kommer man kanske, vid livets afton, att märka att det sitter en ängel vid ens fötter?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag 5 november 2009

Hihi...

2 kommentarer:
followers, följeslagare, google friend connect, art history, konsthistoria
nu kan det nog hända att jag har grävt lite för djupt i konsthistorien.

Andra bloggar om: , , , ,

onsdag 4 november 2009

Vet ni...

Inga kommentarer:
jag tror jag har hittat en riktigt bra mall för min 'galleria'.

Först tänkte jag att denhär har jag ju inte gjort själv, den kan jag väl inte ta? Det retade mig lite också, att någon annan kan så mycket bättre...!

Men när jag började rada upp mina bilder, liksom på försök, blev jag bara mer och mer förtjust. Visst är den väl fin....?!

Och gjord med en sådan omsorg! Det är så mycket kod... massor med pyttesmå bilder... och hur i hela friden får man inläggen att rada upp sig sådär, tre i rad...?

Läste någonstans på nätet att 'kod är poesi'... men jag är nog inte så mycket till html-poet... ännu.

måndag 2 november 2009

Steg ut i det grå

Inga kommentarer:
Hösten har kommit med mörker och kyla. Mindre ork och mindre lust.

Jag får akta mig så att jag inte fastnar i allt det tunga... influensa, tandvärk, däckbyte, avgörande i fråga om sjukpension...

Det verkar finnas två sätt att klara sig.

Ett. Finna sig i att världen blir mindre och försöka glädja sig åt det lilla som ändå blir av.

Igår kom jag mig iväg för att äta tillsammans med mina föräldrar... orkade också säga 'hej' till en av mina mostrar. Under helgen har jag också tvättat två tvättmaskiner... och min sköna varma egenhändigt stickade ylletröja blev faktiskt väldigt fin med ylleprogrammet. Och influensan är över nu, det är jag ganska säker på... och vem vet, tandvärken kommer kanske också att ge med sig...?

Två. Hitta på något, vad som helst. Göra en liten liten ansträngning utan att man egentligen känner för det, utan att man tror att det kommer att bli roligt. Försöka att inte ha inställningen 'been there, seen that'. Ta ett steg rakt ut i det blå - eller, vilket är både mera i överensstämmelse med verkligheten och mycket mycket modigare, det grå...

Arbetar på det.

Apropå arbete, så har jag förresten en paus med bildskapandet... ibland blir det bara för kravfyllt. Istället tittar jag på andras bilder, framför allt verk ur konsthistorien, sådana som jag känner för, och lägger in dem på en ny sida på nätet. Det är roligt (och inte så lite mödosamt) att försöka hitta fotografier som är både av god kvalitet och inte skyddade av upphovsrätten.

Ett annat problem med den nya sidan är att det inte finns någon bra sökfunktion. Det är lite konstigt, eftersom Blogger ägs av Google som ju borde kunna dethär med sökande. Men så är det. Blogger Search hittar långt ifrån allt... och likadant är det med Google Custom Search. Vet inte riktigt hur jag skall lösa dethär problemet...

torsdag 29 oktober 2009

Skönt att se och höra…

Inga kommentarer:


tycker jag.

Andra bloggar om: , , , ,

Till tröst för alla med för stor minusladdning

Inga kommentarer:

- kom ihåg att det ändå heter elektronik, inte positronik…!

Apropå detta inlägg

Andra bloggar om: , , ,

Plus och minus-filosofin

4 kommentarer:

Jag tror jag skall skapa en egen kvasifilosofi.

Enligt den skulle världen bestå av två krafter, plus och minus. Ett positivt och ett negativt utryck. En rörelse utåt och en rörelse inåt.

Ja, för mig tycks det mesta handla om elektronik. Plus och minus. Positroner och elektroner. Ettor och nollor. Allt är bara elektronik… eller något som påminner om det. På mitt stickcafé gäller det att skilja på räta och aviga… och i bibeln på Gud och Satan, och himmel och helvete…! Egentligen finns det hur många exempel som helst: Det är dag eller natt, vitt eller svart, sant eller falskt…

Allt är antingen det ena eller det andra, allt är motsatser – men motsatserna rör sig mot varandra. Vinden blåser till exempel inte vart den vill utan till ett ställe med undertryck. Positroner dras till elektroner… och män till kvinnor, vanligtvis.

Fast egentligen handlar det inte om kön, utan om plus- och minustyper. Enligt min kvasifilosofi kan man dela upp mänskorna i huvudsakligen fyra typer:

Plusmänskor (+) som huvudsakligen består av utåtriktad energi.

Plusminusmänskor (+-) som är mera balanserade, dock med övervikt åt det positiva.

Minusplusmänskor (-+) som också är rätt väl balanserade, men med övervikt åt det inåtriktade.

Minusmänskor (–) som huvudsakligen består av inåtgående kraft.

Mänskor med mycket positiv kraft är utåtgående. De är utgivande, de talar och de handlar. De bygger upp i den fysiska världen. Fast de verkar inte ha så mycket koll... kanske vill de bara fylla upp där det är tomt?

Mänskor med mycket minuskraft vänder sig inåt. De tar emot och bearbetar, sorterar, ställer frågor och försöker förstå. Fastnar kanske i någon detalj. Lyckas sällan göra något av all sin kunskap.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Den första rullen toalettpapper

Inga kommentarer:

Ja, försök att tänka er!

Det var på 30-talet. Många syskon, alla magsjuka.

Innetoalett fanns ju inte, men vid sådana tillfällen tog man in ett ämbar. Så satt man där på huk och försökte sikta. Försökte att undvika att beröra kanten på ämbaret.

Och när man var klar, fanns det inte rinnande vatten och inte toalettpapper. Man torkade sig med tidningspapper.

Men så, en dag, var det en kvinna i grannskapet som kom hem med en rulle toalettpapper, den första i byn.

Ledde det till att alla sprang till affären för att köpa? Ånej, inte genast! Den första reaktionen var:

Hon tror att hon är fin! Som om inte dagstidningen skulle duga åt henne också!

Andra bloggar om: , , , , ,

Dagen D

2 kommentarer:

som i diarrhé.

När det hade vänt sig klart i magen, var det nästan skönt. Kände mig slö som kanske aldrig förr. Jag kunde tänka, men kom mig inte för med någonting alls. Bara satt där jag satt. Mitt känsloliv hade också stannat av. Jag var så liknöjd!

Det enda jag längtade efter var att sova, och det gjorde jag. Jag kom mig i alla fall till sängen, flera gånger.

Nu har jag sovit i bortåt två dygn, med bara några korta avbrott. 

Det känns nästan lika bra som efter att ha blivit sövd inför en operation. Ja, jag vet att många mår dåligt då, men inte jag. Jag tycker det känns som om jag skulle vara inbäddad i bomull, det gör inte ont någonstans. I flera dagars tid brukar det också vara så lätt att somna.

Sömnen gör mycket för formerna också. Man blir fast i hullet, nästan som en tonåring! :)

Kanske borde man sova mera, oftare?

Andra bloggar om: , , , , , , ,

fredag 23 oktober 2009

Ju tröttare, desto strängare

2 kommentarer:

Jag har lagt märke till att när jag känner mig trött och svag, kan jag vara ganska sträng med mig själv, klamrar mig fast vid mina regler. Som nu när jag var sjuk och inte riktigt orkade med katterna. Det konstiga var att jag insåg att jag hade fastnat i mitt nät av regler. I ett skede kunde jag rada upp dem framför mig, ungefär såhär:

  • Jag vill vara snäll mot katterna.
  • Jag vill inte att katterna skall bli så vilda att de gör skador på min bostad.
  • Jag vill vara sams med mina grannar.
  • Jag vill kunna säga till dem att det inte kan vara mina katter som går i barnens sandlåda.
  • Jag vill verkligen känna mig säker på det, inte föra dem bakom ljuset
  • Jag vill vara snäll mot mig själv också, inte riskera min hälsa - eller min känsla av trevnad
  • Jag vill ha ett lugnt hem, ett ställe där jag kan slappna av

Jag insåg dethär och ändå kunde jag inte hitta någon lösning. Ville eller kunde inte bryta mot någon enda av mina värderingar.

Men så fort jag blev piggare, gick det liksom av sig själv. Ingenting var så noga längre.

Och just som jag har skrivit klart, ser jag att det igen har kommit in en A4 om husreglerna, bl.a. rörande husdjur. Det verkar som om man har skärpt reglerna, nu står det att vi inte får rasta våra djur på fastighetens område. Är det meningen att vi skall bära dem i famnen och lägga ner dem någon annanstans..? - Men jag skall försöka att inte ta åt mig, reglerna handlade inte bara om husdjur. Långt ifrån. Det finns tydligen någon här i huset som verkligen hänger sig åt att förbjuda saker...

Andra bloggar om: , , , ,
2 kommentarer:
depression, definition, bubbla, tankebubbla, tanke


Andra bloggar om: , , , ,

torsdag 22 oktober 2009

När man håller på att bli frisk

Inga kommentarer:

Det känns som att vakna upp efter en lång sömn.

Så sätter jag foten i golvet, tar ett första steg och sedan ett andra. Märker att kroppen inte är tung längre. Känner hur musklerna arbetar och njuter av varje liten rörelse.

Äntligen är vi på ett, kroppen och jag. Nu vill vi båda samma sak. Ut.

Så bär det av. Bara en liten promenad, jag vet att jag måste vara försiktig. Jag vill inte att sjukdomen skall få övertaget igen.

Men så mycket jag hinner uppleva, världen verkar så ny och annorlunda.

Allt kommer mig så nära. Solskenet som gör världen guldgul. Fönsterglasen som skjuter reflexer åt alla håll. De färggranna speglingarna i vattnet. Vattnets ovanliga blankhet. De gröngröna gräsmattorna… Världen känns mera verklig än förut… men, konstigt nog, också mera overklig. Färgerna är intensiva, men på samma gång skimrande. Allt verkar sväva, inte ens de väldiga fabriksbyggnaderna tycks stå stadigt på jorden...

Jag undrar om hösten någonsin har varit så vacker - men också om det var någon annan som märkte det.

Jag var ju lite… nymornad, efter min sjukdom. Lite långsam, lite stilla. Sådant kan nog göra att man är mera uppmärksam på sig själv och sin omgivning.

Kanske var det också min saknad som kom till liv. Jag har förstås längtat efter att få komma ut och röra på mig, att få vara med om något. Det bidrar säkert också till att öppna sinnena.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

måndag 19 oktober 2009

Katten med järnvilja

Inga kommentarer:

Ni får förlåta att jag inte svarar på kommentarer nu – för jag har en sådan lust att skriva ett inlägg till. Det skall handla om Tass, katten med järnvilja.

Ni förstår, jag har varit sjuk den senaste tiden. Någon slags influensa, möjligen svininfluensan. I alla fall har det handlat väldigt mycket om ont i halsen och hosta. En plågsam hosta som har gjort det nästan omöjligt att sova. I ett skede försökte jag gå ut, men blev då genast så mycket sämre att jag bestämde mig för att i fortsättningen hålla mig inomhus.

Men det ville inte Tass gå med på, vi hamnade i en riktig maktkamp. Tass jamade och krafsade och jag svarade med att spruta vatten på honom. Men Tass är en riktig tuffing, det brydde han sig inte om. Jag fick en känsla av att han mest tyckte att det var spännande. Äntligen händer det något i dethär händelselösa huset.

Men jag tyckte inte det var spännande, jag blev bara ledsen och nedstämd… och kände mig minst lika instängd som Tass. Jag tycker inte om att spruta vatten på min katt, det får mig att känna mig som en dålig mänska… och om det inte ens hjälper? Vad skall jag då ta mig till? Jag försökte med andra och snällare metoder, lät honom jama på, stannade upp i mina sysslor och satt med honom en stund, pysslade om honom, släppte ut honom på balkongen…

Nu börjar vi närma oss det jag verkligen vill berätta, det som fascinerar mig.

Det var inget ovanligt med att jag släppte ut Tass på balkongen. Mina katter brukar få vara på balkongen, så mycket de vill. Jag bor på första våningen, dock med en källarvåning under, men jag vet att de kan klara ett fall. Tass (naturligtvis han!) ramlade ner, när han var ganska liten, och sade inte ens ett mjau. Han klarade sig bra, men tycker egentligen inte om att hoppa från en så hög höjd, omkring tre meter. För han gjorde aldrig om det.

Tills denhär dagen. Jag förstod vad som hade hänt genom att det blev så tyst. Inget jamande och inget krafsande på balkongdörren.

Jaha. Så Tass hade fått det som han ville. Nu var han utomhus och kunde ‘smutsa ner’ i barnens sandlåda enligt eget gottfinnande... Fast det spöregnade ju… märkligt att han ändå hade hoppat. Kunde han inte föreställa sig hur kallt och blött det skulle bli? Jag flinade lite elakt, tyckte det var rätt åt honom. Nu skulle han nog akta sig för att hoppa igen.

Men det gjorde han. Redan nästa dag upprepades samma händelseförlopp.

Men det som fascinerar mig mest, det hände på den tredje dagen.

Nu var jag nyfiken (och på bättringsvägen) och ville reda ut vad som hade hänt. Jag ville se katten hoppa, ville veta varifrån han hade tagit sats… och jag ville också veta om han verkligen skulle göra det, medan jag stod där och såg på...

Tass hade inget emot att visa mig, inte det minsta. Han stack genast in huvudet i en öppning i balkongräcket, precis nere vid golvet (han hade således minskat på avståndet ner till marken så mycket som det bara gick). Såhär gjorde jag, verkade han säga… men han hoppade inte. Istället drog han in huvudet igen och sprang till ytterdörren. Sedan sprang han tillbaka till balkongen, stack in huvudet i samma öppning som förut… men hoppade inte nu heller utan tog en ny tur fram och tillbaka till ytterdörren. En tredje gång gjorde han precis på samma sätt… och vem vet hur länge han skulle ha fortsatt, om jag inte hade suckat och sagt: Jaja, vi går väl ut en stund då.

Det var vindstilla och jag kände mig lite bättre… och jag var, som sagt, fascinerad. Beundrade honom också, för hans mod och envishet och förmåga till kommunikation. Visst förstår ni också vad han sade? Har jag lyckats överföra det till text? Dethär är i alla fall vad jag hörde:

Jag kan hoppa ner från balkongen, om jag måste, men jag föredrar att gå ut den andra vägen…

Jo, Tass kan tala… men han lyssnar inte så bra.

Jag är inte säker på att jag kan få honom att förstå att det finns gånger då han inte kan få sin vilja igenom. Som när jag är sjuk och behöver få stanna inne. Jag har nog tänkt, särskilt under dessa dagar, att både Tass och jag skulle må bättre om han fick flytta till ett annat hem. Ett hem på landet, så att han kan få gå ut när han vill. Gärna en barnfamilj, för han tycker om att bli hanterad och tål ganska mycket.

Men vi får se hur det blir.

Igår lyssnade jag på en bok som gav mig lite tröst, Siddhartha av Hermann Hesse. Kanske kommer jag att skriva mera om den senare. Men den påminde mig, ur ett annat perspektiv än kristendomens, om hur viktigt det är att inte döma, vare sig själv eller andra mänskor (eller katter!). Det kan kanske vara nyttigt och bra, som en slags övning… i självförlåtelse, att bråka med sina katter.

Man kan bara hoppas att det också är utvecklande för den fyrfotade parten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Böljande liv

Inga kommentarer:

Jag stannade upp, fascinerad.

De båda kvinnorna småsprang. De mörka vida kläderna fladdrade, men formade sig också kring deras kroppar. Jag kom att tänka på vågor i ett hav, dehär kvinnorna böljade fram. Den ena viftade med handen, bådas ansikten strålade och log. Det var tydligt att de hade fått syn på någon som de verkligen ville träffa.

Så har jag aldrig förut sett de kvinnokläder som för oss västerlänningar utgör en sådan stark symbol för förtryck.

Men idag kunde de förstås inte heller dölja så mycket, varken kvinnliga former eller andra uttryck för  liv…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 18 oktober 2009

Inte djupsinnig!

7 kommentarer:
Ibland tappar jag lusten att blogga.

En orsak som jag har märkt är att jag liksom har låst in mig. Jag tror att jag har ritat upp en inre karta av mig själv och att den inte riktigt stämmer. Orsaken är att jag har gjort den som ett svar på vad jag tror att andra tänker om mig, inte för att verkligen likna den jag är.

Egentligen vet jag inte så noga vem jag är. Ju äldre jag blir, desto svårare blir det att dra upp konturerna… och det tror jag faktiskt är ganska bra. Det är nog därför som jag om och om igen kan komma på mig själv med att försöka likna det som andra kanske tror om mig. Och eftersom jag gör det, har jag kanske en möjlighet att ta mig ur dehär låsningarna.

En sak som retar mig är att jag alltid skall verka så… djupsinnig! Det är jag egentligen inte, jag kan vara ganska så banal. Ja, det mesta som jag tänker är verkligen inget märkvärdigt... och ibland är det just det jag vill skriva om. Det banala kan ju vara så väldigt underhållande, för att inte säga kul… och om något är kul, ja, då är det måste det väl ändå vara lite viktigt också, fast på ett indirekt sätt...? Men då kan det hända att jag stoppar mig själv och säger: Detdär kan du inte skriva, detdär är inte du.

Men det är det ju.

Som när jag såg det senaste avsnittet av Andra Avenyn. Det var så roligt att jag skrattade högt, gång på gång. Hur kan man bara komma på att Roland skall gå på avvänjningskurs för att bli av med sin halskrage? Eller att han som muta av familjeföretaget får en säng uppkallad efter sig, Rolands-sängen, och dessutom ansvaret för en ny avdelning som skall tillverka just sådana sängar, sängar som är anpassade för handikappade…

Ibland vill jag sluta se på Andra avenyn. Det finns gånger då skrattet fastnar i halsen. Personerna förändras för fort eller för mycket och jag kan bara inte svälja det.

Men för det mesta är tv-serien både underhållande… och faktiskt ganska träffsäker. Om jag trots allt skulle vilja vara lite djupsinnig, då skulle jag kanske säga att den ger en ganska bra bild av vårt moderna samhälle, på ett roligt och lite karikerat sätt.

Brukar ni titta på Andra Avenyn?

Andra bloggar om: , , , , , ,

lördag 17 oktober 2009

Enlightenment

2 kommentarer:
En tanke som fick mig att dra på munnen lite... kanske det att jag blandar in kostnadsfrågan i det andliga. Lågprisfrälsning, typ.

My friend...
he travels all around the world
to find enlightenment

Me...
I have to go for
something more affordable

Andra bloggar om: , , , , , ,

onsdag 14 oktober 2009

Tankeböcker

Inga kommentarer:

Tre böcker skulle det ha blivit… dendär natten.

En av dem skulle ha påmint lite om Mrs. Dalloway. Fast min bok skulle inte ha handlat om en hel dag utan kanske bara om en enda stund, om stämningen i den stunden. Om hur det känns att plötsligt vakna upp och märka att flera år har gått… igen! Om att vara en persom som bara kan drömma om att få något gjort…!

Den andra skulle ha handlat om konsten… om dess innersta väsen! Jag tror jag menade att det sköna och det andliga har något gemensamt. Att vacker konst, det vill säga konst som uppfyller estetikens krav, ger en slags trygghetskänsla, i existentiell mening. Jag kan känna det själv ibland, när jag håller på med bilder. Ett lugn infinner sig, jag känner att nu är jag där… var nu det kan vara. Kanske blev jag en del av gemenskapen, reglernas gemenskap…? För det verkar vara just ramarna, stramheten, som inger denhär känslan. – Sedan blev det lite debatt, i mitt alltför pigga natthuvud… bland annat för att jag brukar tänka mig konsten som något innovativt, som en ny idé.

Den tredje boken skulle kanske ha hetat något i stil med Betlehemsstjärnan och, som ni förstår, handlat om livets… eventuella… mening. Varför tändes det ingen stjärna över 'stallet' där jag föddes… eller gjorde det det…?

Haha, ni förstår säkert hur jag kände mig. Jagad på något sätt. Jag har det så skönt om dagarna, försjunken i någon behaglig men inte så allvarligt syftande aktivitet... och bara ibland kommer rädslan över mig. Vad är det jag håller på med? Är det såhär jag skall tillbringa mina dagar? Som en skeppsbruten skulle jag också vilja rista några streck i stenen, så att det märks att jag har varit här, att jag har levt. Att inte allt var en dröm.

Nåja. Suck. En liten bilddikt blev det i alla fall, någonting i denhär stilen:

CHAGALL Marc Jacob wrestles with an angel, 1956

Önskar
att någon skulle ta min hand
och leda mig

Så varmt och tryggt
det skulle kännas
och framför allt
självklart

All min osäkerhet
allt mitt motstånd
skulle vara över



Skulle kanske ändå påpeka att i Jakobs fall var det ängeln som förlorade. Han kunde inte besegra Jakob och blev, med biblisk logik, därför tvungen att att välsigna honom...!

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Surnade tankar

2 kommentarer:

Sitter och stickar… och minns.

Sonen när han var liten. Hur det kändes att ha en liten son.

Det sticker till i hjärtat. Aldrig kommer den tiden tillbaka. Allt bara går förbi, inget kommer tillbaka…

… utom förkylningar förstås, de kommer ju alltid tillbaka.

På något sätt får den sura tanken mig på bättre humör.

Som ni kanske anar, är jag förkyld just nu.

Andra bloggar om: , , , ,

måndag 5 oktober 2009

Bara så ni vet…

2 kommentarer:

så kan man ‘bara’ ha 2000 etiketter på Blogger.

Det är nämligen så att jag idag försökte lägga till min 2001:a etikett…

Så många?! hör jag någon fråga.

Ja, det är väl för jag blev utled på att försöka komma på bra kategorier… och så fick varje ämnesord bli sin egen kategori istället.

Efter det gick det snabbt.

Konstigt nog trodde jag att man kunde ha hur många etiketter som helst…!!

Nu tror jag jag skall plocka bort alla etiketter – för jag klarar nog inte av att i efterskott försöka avgöra vilka ämnesord som är de viktigaste.

Vill inte heller…!


Uppdatering 6 oktober: Det är en helt ny begränsing... flera än jag som ojar sig just nu...


Andra bloggar om: , , , , ,

Skall man låtsas... för att göra mänskor glada?

2 kommentarer:

Läser hos mina bloggvänner och hittar en fråga som jag tycker är intressant.

Hur skall man tala på bloggen... eller i livet? Skall man låtsas... för att göra mänskor glada? Skall man låta bli att berätta sådant som man har iakttagit hos andra mänskor och som inte precis är till deras fördel?

Jag tror att jag är en sådan som låtsas, i alla fall ibland... men det konstiga är att jag inte känner mig oärlig.

Faktiskt är det nästan tvärtom. De gånger som jag... lyckas?? med mitt låtsande, känns det varmt och bra inom mig.

Andra gånger, när jag inte kan låta bli att försvara mig och kanske få den andra personen att komma i en sämre dager, känns det inte alls på samma sätt.

Då känns det, konstigt nog, nästan som om jag skulle ha svikit mig själv...

I botten finns kanske en rörelse mot en livssyn där sanningen inte är det allra viktigaste...

Andra bloggar om: , , , ,

söndag 27 september 2009

Tre små tankar

7 kommentarer:
från den senaste tiden.

De två första handlar om mina känslor inför de allra första hösttecknen (det var fortfarande sommar, när jag skrev ner dem). Lite ledsamma tankar... så känner jag ju inte alls just nu. Det beror kanske på att vi har det ovanligt varmt just nu. Igår, när jag rullade in till stan, fick jag ta av mig först jackan, sedan ylletröjan och till sist satt jag på torget i bara linnet...

Hösten kommer

Jag tror
att jag kan klara det
bara jag inte behöver
se glad ut



Jag tar det personligt

Jag vet
att det hör till
Årstider växlar
sommar blir till höst
men det är ändå mina dagar
som mörknar
jag som fryser
och måste ta på mig

Sedan byter jag till en annan tonart. Här är jag på väg till sommarstugan och min sinnestämning är kanske lika hög som himlen ovanför mig...

Jag kör inte om
Så bra
att ha en långtradare framför sig
Timme efter timme
hjälper den mig
att hålla fartbegränsningen

Andra bloggar om: , , , ,

lördag 26 september 2009

Nedgradering till XP... för tanter ca femtio

4 kommentarer:
Oj, vad jag har jobbat!

Det började med att mitt mobila bredband mer eller mindre slutade fungera, det vill säga på min bärbara dator. Jag visste inte vad jag skulle tro, var det fel på bredbandet eller kunde det vara datorn som var för långsam?
Eftersom jag länge har velat ändra från Vista till gamla trygga Windows XP, så tänkte jag att nu, nu är rätta tillfället. Ingenting fungerar ju ändå som det skall. Spotify hade förresten också slutat fungera, vilket också visade sig bero på den svaga uppkopplingen.
Många har varnat mig för att försöka mig på en sådan här... 'nedgradering', det är väl därför som jag har väntat så länge... men nu blev det alltså ändå av. Jag vågade göra det, vågade ta risken att inte hitta alla drivrutiner… just för att det var så mycket som trasslade. Man blir ju modigare då… eller hur?
Och nu, efter många timmars letande och testande är alla frågetecken i Enhetshanteraren äntligen borta. Gud, så glad och stolt jag är... och trött!
*****
Detta var igår, då var jag verkligen trött. Men idag är jag piggare, nu vill jag lägga ut några länkar… om någon annan, med samma dator som jag, också skulle vilja byta till XP. Jag var ju själv så tacksam för all hjälp som jag kunde få på nätet.
Det är alltså en Toshiba Satellite L30 som det gäller.
Ja, och det var den första länken… som är bra att utgå ifrån. Till höger på den länkade sidan (i den röda rutan)... finns en annan bra länk, Drivrutiner. Klicka på den, så kommer du till en sida där det mesta redan är ifyllt. Det är bara att välja operativsystem (XP) och drivrutinstyp, så kommer det fram förslag på drivrutiner som man kan ladda ner och prova.
Jag är inte helt säker, men kanske kan man få allt från denhär sidan…?
Men jag behövde nog titta på många ställen, innan jag blev säker. Denhär bloggen var till god hjälp, framför allt som en bekräftelse på att jag hade tänkt rätt. Jag laddade ner massor av drivrutiner, på försök, men sist och slutligen är det kanske bara dehär fem som jag verkligen behöver (egentligen bara fyra):
Drivrutinen för ljud, för den trådlösa anslutningen, för bildskärmen och för grafikkortet.

Den femte drivrutinen laddade jag ner bara för att slippa det sista frågetecknet i Enhetshanteraren. Den är för datorns eget modem, men det vill jag egentligen inte använda... för det var faktiskt det som hade gjort att jag knappt kunde komma ut på nätet förut. Min dator hade ju fått för sig att använda sitt eget modem istället för det nya mobila, med uppkopplingen.

Så det datoregna modemet avaktiverades genast.

old, lady, computerKanske är det ännu något som fattas... vi får se. Men min bärbara dator har verkligen blivit mycket snabbare och det mobila bredbandet fungerar igen. Vad kan man mer begära... här i världen?

Och ni, alla andra tanter i femtioårsåldern, ni som bara är lite nördiga av er, ni kan faktiskt göra sådana här saker själva - även om de unga männen i datorbutikerna inte verkar vilja tro er om det.

Läs även andra bloggares åsikter om nedgradering, windows vista, vista, windows xp, xp, drivrutiner, toshiba, toshiba satellite l30, laptop, mobilt bredband, tanter

söndag 20 september 2009

Jabberwocky

2 kommentarer:
Det är mycket känslor just nu.

Sonen har varit på besök, men nu far han tillbaka till Lund, till sitt eget liv... och allt verkar så osäkert, i mina ögon.

Så gärna skulle jag vilja ställa och styra så att allt blir lugnt och tryggt... som jag ser det.

Som om jag skulle kunna det...!

Det vet jag att jag inte kan!

Så istället spelar jag dataspel, febrilt...

Fast det visste jag ju inte heller, att det var därför som jag spelade så ovanligt mycket. Att det var för att hålla känslorna i styr...

Jag ville inte motionera heller, av precis samma skäl. För att kunna behärska mig.

Just nu verkar det mycket klart för mig att mänskor som alltid behärskar sig blir stela i kroppen. Man måste hålla sig stilla och vara försiktig med vad man gör. Så att inte känslorna kommer ut.

Fast det gjorde de ju ändå, till slut.

Till detta passar möjligen en annan låt av Donovan.

En tonsättning av en dikt av Lewis Carroll som skulle ha ingått i hans roman Alice i Spegellandet, kallad Jabberwocky.



Det var förresten sonen som visade mig denhär videon. Han berättade att 'galumphing' är en sammansättning av galoppera och triumfera.


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

fredag 18 september 2009

Mobilt bredband?

7 kommentarer:

Testar mobilt bredband i helgen… det verkar helt okej.

Visserligen står det att jag har 7.2 Mb/s… men det vet jag ju att jag inte har, det informerade de om i butiken också.

Men över 1 Mb skall det vara (upp till 3 Mb), och det är bättre än jag har nu – och betydligt billigare!

Fast ibland måste jag logga in på nytt… är det vanligt?

Film kan jag också se… fast en video från youtube hackade. Men jag kunde se Play Prima i fullskärm, det kan jag inte med den uppkoppling som jag har nu.

Så, ja… vad tycker ni? Skall jag byta?

Vill gärna ha era erfarenheter, ni som har haft mobilt bredband en längre tid.

Det är förresten TeliaSonera som är operatör.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

måndag 7 september 2009

Happiness runs

1 kommentar:
Kom på en låt av Donovan som jag inte har hört förut, tänkte att den passar bra som en kommentar till mitt förra inlägg, Sanningar...

Happiness Runs by Donovan on Grooveshark

Ur texten: Happiness runs in a circular motion... You can have everything if you let yourself be... Why? Because Why? Because...

Andra bloggar om: , , , ,

söndag 6 september 2009

Sanningar…

6 kommentarer:

En tanke under mitt besök hos terapeuten igår:

Det är inte bara andras tankar om mig som gör mig illa… utan också mina egna, kanske framför allt mina egna.

När jag kommer från ett besök hos min psykiater eller terapeut, är jag alltid upprörd. Det kan ha varit ett bra samtal, det brukar det vara… men jag är ändå upprörd och har svårt att komma till ro. Vad menade hon egentligen? Vad tänkte hon på, när hon sade det eller det? Förstod hon vad jag menade? Fick jag sagt allt som jag behövde säga? Och var det verkligen just dethär jag ville säga? Är det dethär som är sanningen om mig… och mitt psyke?

Sanningen är att jag inte vet… inte helt säkert.

Sanningen är att jag börjar bli trött (nästan spysjuk) på att förklara mig själv… vem jag är, varför jag är som jag är. Kanske blir det så, om man har ett handikapp som inte syns… som inte är uppenbart. Man använder en stor del av sitt liv bara till att förklara sig. - Jag antar att ni har märkt det på bloggen också… hur lite jag försöker reda ut eller debattera.

En tredje sanning är att det inte heller går att veta. Det verkar inte som om jag skulle kunna komma längre än så här. Mitt psyke är mitt, det är jag som känner det bäst… men inte heller jag kan beskriva det, eftersom jag saknar jämförelsematerial. Jag har egentligen inte tillgång till något annat psyke, inte helt och fullt.

En fjärde sanning är att dethär inte är någon klagovisa! Jag har faktiskt inga invändningar om det skulle vara så att mitt livslånga forskningsprojekt (jag själv!) har strandat, om det äntligen skulle ha gjort det.

För egentligen borde man inte behöva förklara sig själv. Man borde bli tagen för given, man borde själv ta sig för given. Man borde också ta andra mänskor för givna, precis som de är.

Men… så går det ju inte till i världen, det vet vi ju. Det finns saker som man inte kan ändra på bara genom att bestämma sig. En mänska som känner att hon behöver förklara sig kommer säkerligen att fortsätta med det så länge som behovet kvarstår.

Men att närma sig slutet (om det nu är det jag gör), att inte längre känna dethär tvingande behovet… det tror jag nästan att man kan kalla en nåd.

Ibland måste jag förundra mig över hur väl jag blir behandlad, hur bra allt verkar ordna sig. Jag tänker att det kanske har något att göra med dethär, att jag känner att det är en ganska liten motsättning mellan mig och andra mänskor… i alla fall i jämförelse med hur det var förr, för mig.

Kanske är det därför som jag idag får så mycket mera hjälp och förståelse?

Kanske är det så att våra möten med andra mänskor inte egentligen inte handlar om hur väl vi kan förklara oss… utan mera om våra känslor, hur vi känner inför varandra?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

torsdag 27 augusti 2009

Ovan där

Inga kommentarer:
moln, humor, serie, barnsinne, kissa
Jag ser på molnen, medan jag kör. De är vita och fluffiga... ännu.

Andra bloggar om: , , , ,

There are ways

6 kommentarer:
tanke, dikt, skog, mörk, dyster, hopfull, mörker, ljus, rörelse, förändring, utvägarEn tanke idag… kanske en lycklig sådan? Den kom först på engelska… eller som en blandning av svenska och engelska.

When I was young | I did many things | that I really detested

just to feel good

Tror jag skall illustrera med denhär skogsbilden, för att den liksom den lilla dikten innehåller en kontrast… visst gör den det? Färgerna är så mörka och dystra… och ändå får den åtminstone mig att känna mig hoppfull.

Jag har funderat lite på varför det är så. Är det det sprakande ljuset i mitten… eller den rörelse som jag uppfattar att den har? Vad tycker du?

Rubriken kom till sist: There are ways… fast det kanske inte verkar så.

Eller på svenska:

Det finns utvägar

När jag var ung | gjorde jag många saker | som jag egentligen avskydde

bara för att få känna mig bra


Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

söndag 23 augusti 2009

Just nu

2 kommentarer:
vatten, spegel, tavla, vattenspegel, vattentavla Oj, oj, så lite jag skriver!

När jag inte skriver hela tiden, känns det lite som att inget är viktigt nog att tecknas ner. Ribban höjs, verkar det som.

Men jag är också kvar på sommarstugan, med en långsam uppkoppling.

Ibland längtar jag hem till Vasa, men vädret är så fint och det är också mycket lättare med katterna. Här får de ju vara ute så mycket de vill. Jag behöver inte fundera på vad grannarna tycker.

Idag hade de lovat regn, men solen bara fortsätter att skina! Tänk om det skulle kunna fortsätta så… om vi kunde ta augusti en gång till…!

Så är det i boken som jag läser (Kleopatra av Margaret George), fast med november. Caesar bestämde att de skulle ha november i två månader (varför just november?!), så att tiden kunde komma ikapp igen. Det var faktiskt så att romarna hade börjat ha sina skördefester i mitten av sommaren, innan det fanns något alls att skörda.

Det om det. Annars är jag mycket tillsammans med mina föräldrar, som bor i stugan bredvid. De är i åttioårsåldern, men ändå ganska friska. Vi brukar göra små utflykter tillsammans.

En dag gick pappa och jag runt ett skogsområde på trettio hektar. Jag fick se hur barrträd ser ut när de har växt i fem, tio eller fyrtio år. Dessutom fick jag veta att det finns väldigt lite värde i björkar, fast de kommer upp av sig själva och växer så snabbt. Det tyckte jag var lite synd… orättvist, liksom.

Men det var inte någon behaglig promenad. Tjugo grader varmt, nästan inga stigar att gå på och hela tiden jagade av älgflugor. Till och med pappa, som väldigt gärna ville visa mig skogen, var nog glad att få komma därifrån.

Fast nu skall ni ju inte tro att dethär var en mall för våra utflykter.

Om jag får bestämma, skall promenaden framför allt ge näring åt själen… det vill säga, det skall finnas något vackert att titta på. Jag tror nog att jag är lite släkt med humlan som helst bara vill flyga från blomma till blomma.

Bara ibland stannar jag upp och undrar om det är någon nytta alls med mig?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

tisdag 11 augusti 2009

Tror ni att katter har skyddsänglar?

4 kommentarer:
katt, ängel, kattängel, skyddsängel

Det skulle vara bra.

Jag är lite orolig för mina katter som är ensamma ett par dagar, på sommarstugan.

Så jag sänder dem en skyddsängel, en kattängel. Den säger: Var inte oroliga, snart är hon tillbaka. Bara lite till.

Andra bloggar om: , , ,