When I was young | I did many things | that I really detested
just to feel good
Tror jag skall illustrera med denhär skogsbilden, för att den liksom den lilla dikten innehåller en kontrast… visst gör den det? Färgerna är så mörka och dystra… och ändå får den åtminstone mig att känna mig hoppfull.
Jag har funderat lite på varför det är så. Är det det sprakande ljuset i mitten… eller den rörelse som jag uppfattar att den har? Vad tycker du?
Rubriken kom till sist: There are ways… fast det kanske inte verkar så.
Eller på svenska:
Det finns utvägar
När jag var ung | gjorde jag många saker | som jag egentligen avskydde
bara för att få känna mig bra
Andra bloggar om: tanke, dikt, skog, mörk, dyster, hopfull, mörker, ljus, rörelse, förändring, utvägar
Bilden illustrerar dikten på ett bra sätt.Det mörka kanske symboliserar det ångestfyllda.Det ljusa obefintliga ljuset skildrar hoppet.Rörelsen kanske kreativiteten.Detta är kanske en för enkel förklaring därför att vi gärna ser symboler i bilder för våra tankar.Jag tror att det är helt enkelt så att om man kan konkretisera en tanke till bild så går det lättare att bearbeta de känslor man känner.Då får bilden vara hur som helst.Huvudsaken är vi ser en...en "sinnets bild".Kanske finns här något släktskap med konsten..?! Förstår du något av detta rappakalja..?!!
SvaraRaderaFör mej symboliserar den gröna mossan mina barndoms somrar hos farmor i den småländska skogen, vilket gör att bilden tilltalar mig.
SvaraRaderaEfter att ha kikat närmare tror jag att det är att trädet i mitten nästan ser ut att ha änglavingar - på väg mot ljuset.
En vacker bild!
Starwayforewer: Tycker nog att jag förstår dig! :)
SvaraRaderaDet ger en lättnad att göra bilder, det upplever jag också. Kanske är det lite som att tala med en god vän, man får berätta, dela det svåra med en annan. Jag tror att kommunikation är en mycket viktig del av bildskapandet... konsten... eller varför inte livet? :)
När jag tog denhär bilden, tänkte jag på min halvskrivna bok, där fanns en stor och mörk skog, en som alla var rädda för, ett tillhåll för laglösa (ungefär som Sherwood-skogen i England). Jag har gjort flera bearbetningar av den, men denhär tycker jag verkligen om... den förvånade mig med sitt ljus, mitt i mörkret.
malve: Låter lite sagolikt...! En liten gumma, skog... och katt... och barnbarn! :) Jag är också uppväxt med skog omkring mig, på landsbygden. Vi lekte ofta i skogen... helt ifred, utan mobiltelefoner.
SvaraRaderaJa, änglavingar! Fast det kunde ju lika gärna ha varit ett spöke med hotfullt utsträcka armar. Jag tror det var så jag tänkte mig bilden, när jag tog den för något år sedan. Den skulle symbolisera det skrämmande... men i denhär senaste bearbetningen har något annat smugit sig in!
Tack för dina tankar!
Jag tycker nog bara att det är en skitläskig bild. Inte det minsta hoppfull. Sorry.
SvaraRaderaHej, Anna! Too bad!! :))
SvaraRadera