Ekorren som kom ner
Har ni varit med om något liknande? Att en ekorre kommer ner från trädgrenarna för att hälsa! Då tyckte jag bara att det var härligt att få fota den på så nära håll. Nu när jag ser bilderna undrar jag om den kanske hade något ärende, om den behövde hjälp på något sätt. När den hade rusat upp och ner i de närmaste träden ett oräknat antal gånger, blev den till slut stilla uppe på en gren. Men den försvann ju aldrig, det var jag som gick därifrån när den inte verkade vilja göra flera konster! Det var en hona förresten, med spenar som såg lite blöta ut... kanske hade den ungar?
Solbadande änglar
Ja, jag tror det börjar bli vår nu.
Tycker att ljuset har blivit mjukare, att det faktiskt syns på bilderna nedan.
Se så ömt ljuset omfamnar de båda små änglarna på gravgården och så de verkar njuta av det.
Fast jag kanske bara inbillar mig... det gör jag så gärna!
Tycker att ljuset har blivit mjukare, att det faktiskt syns på bilderna nedan.
Se så ömt ljuset omfamnar de båda små änglarna på gravgården och så de verkar njuta av det.
Fast jag kanske bara inbillar mig... det gör jag så gärna!
Foto och konsthistoria... behovet av drama
Igår kväll kom jag igen att tänka på att jag ofta hellre arbetar med konsthistoriska verk än med mina egna fotografier och så tänkte jag vidare att nu skall jag verkligen försöka förstå varför.
Ibland brukar jag säga att det är just det faktum att det inte är mina egna bilder som ger mig en känsla av lust och frihet - och då bidrar det förstås väldigt mycket att konstnärerna inte längre lever. Jag kan inte såra dem med mina tankar och tolkningar, jag behöver inte oroa mig för deras reaktioner.
Men igår kväll tänkte jag att dethär inte är hela sanningen, det är något mera med de äldre målningarna som drar... jag tror det är själva omgivningen. Bilder ur konsthistorien är inte bara historiska, de har också en historia att berätta. När jag själv tar fotografier, blir det mest naturbilder. Jag kan inte närma mig mina medmänskor utan att störa dem - eller som det brukar heta inom forskningen, utan att påverka det jag undersöker. Det går förstås att ta smygfoton och såna bilder kan bli verkligt bra, men de går ju inte att använda i alla sammanhang, är inte helt och hållet mina egna. Men dethär stycket handlar inte om att ta bra bilder - eller jo, om man med bra menar bilder som är ett klart uttryck för konstnärens inre strävan. För det är ju det konsten handlar om, att hitta ett så bra uttryck som möjligt för det man har inom sig. I den meningen är varje mänska konstnär, så tänker jag i alla fall.
Men för att återgå till mig och min inre strävan. Det finns en tredje sak med det konsthistoriska också. Nu behöver jag nog repetera. 1) Att konstnärerna är döda. 2) Att de berättar en historia. Trean är kanske mest en vidareutveckling av nummer två, inser jag nu. I konsthistorien finns mycket drama och det är väl något som vi mänskor alltid verkar ha behov av. Jag skall inte försöka reda ut varför, men det har väl något att göra med att vi behöver få leva oss in i alla möjliga situationer, inte minst de hemska, för att indirekt kunna bearbeta våra känslor inför det egna livet. 'Det hör till livet', är en fras som man ofta upprepar, som för att avdramatisera, men jag tror inte riktigt att det går. Den inre dramatiken fortlever ändå.
Medan jag skriver, gör jag ännu en iakttagelse. Inte heller gamla tiders konstnärer hämtade sina motiv ur samtiden... ja, bortsett från porträttmålningarna då, brödfödan. Istället levde de sig in i bibelberättelser, myter och den historia som för dem verkade gammal. Så kanske är det bara så det är. Utan känsla av frihet, eller kanske säkerhet, vågar man inte öppna sin själ.
Ibland brukar jag säga att det är just det faktum att det inte är mina egna bilder som ger mig en känsla av lust och frihet - och då bidrar det förstås väldigt mycket att konstnärerna inte längre lever. Jag kan inte såra dem med mina tankar och tolkningar, jag behöver inte oroa mig för deras reaktioner.
Men igår kväll tänkte jag att dethär inte är hela sanningen, det är något mera med de äldre målningarna som drar... jag tror det är själva omgivningen. Bilder ur konsthistorien är inte bara historiska, de har också en historia att berätta. När jag själv tar fotografier, blir det mest naturbilder. Jag kan inte närma mig mina medmänskor utan att störa dem - eller som det brukar heta inom forskningen, utan att påverka det jag undersöker. Det går förstås att ta smygfoton och såna bilder kan bli verkligt bra, men de går ju inte att använda i alla sammanhang, är inte helt och hållet mina egna. Men dethär stycket handlar inte om att ta bra bilder - eller jo, om man med bra menar bilder som är ett klart uttryck för konstnärens inre strävan. För det är ju det konsten handlar om, att hitta ett så bra uttryck som möjligt för det man har inom sig. I den meningen är varje mänska konstnär, så tänker jag i alla fall.
Men för att återgå till mig och min inre strävan. Det finns en tredje sak med det konsthistoriska också. Nu behöver jag nog repetera. 1) Att konstnärerna är döda. 2) Att de berättar en historia. Trean är kanske mest en vidareutveckling av nummer två, inser jag nu. I konsthistorien finns mycket drama och det är väl något som vi mänskor alltid verkar ha behov av. Jag skall inte försöka reda ut varför, men det har väl något att göra med att vi behöver få leva oss in i alla möjliga situationer, inte minst de hemska, för att indirekt kunna bearbeta våra känslor inför det egna livet. 'Det hör till livet', är en fras som man ofta upprepar, som för att avdramatisera, men jag tror inte riktigt att det går. Den inre dramatiken fortlever ändå.
Medan jag skriver, gör jag ännu en iakttagelse. Inte heller gamla tiders konstnärer hämtade sina motiv ur samtiden... ja, bortsett från porträttmålningarna då, brödfödan. Istället levde de sig in i bibelberättelser, myter och den historia som för dem verkade gammal. Så kanske är det bara så det är. Utan känsla av frihet, eller kanske säkerhet, vågar man inte öppna sin själ.
Today's Best March 20, 2013
Congratulations, carulcards! Your product, Summer morning CC0100 Poster, has been hand-picked as an example of creativity at its finest. Out of thousands of products on Zazzle, yours was chosen for being one of the best!
As a reward, your design will be added to a feed and featured on the Today's Best page within the next couple of days. This means you, your product, and your store will be center stage!
You're part of a talented group of artists on Zazzle, so be sure to share your success and spread the good news!
BUNNY Rupert A summer morning 1897
Oil on canvas
Height: 97.9 mm (3.85 in). Width: 129.5 mm (5.1 in).
Art Gallery of South Australia, Adelaide
The feeling of summer, in soft harmonious pastel colours.
Height: 97.9 mm (3.85 in). Width: 129.5 mm (5.1 in).
Art Gallery of South Australia, Adelaide
The feeling of summer, in soft harmonious pastel colours.
KHNOPFF Fernand Jeanne Kéfer 1885
I wonder what is going to happen. The small girl (Jeanne Kéfer) seems to be a little dressed up and she looks so hopeful and happy. A heart-warming painting in soft and light colors... I'm really pleased that the image file is so large (40 inches or 101 cm on any side).
Portraits of my sweet sweet cat
if you don't mind me saying so. :)
Two postcards with my cat Nos (meaning nose) with different croppings. The first one (Cat profile CC0103 Postcard ) looks like the photo below. The second one is a close-up (Cat portrait CC0104 Postcard)
The blue and white in the background is snow. You can also see some snow on the cat, especially on the collar.
RIQUER Alexandre de Composition with winged nymph blowing amongst reeds, 1887
Tempera on canvas
Height: 1,760 mm (69.29 in). Width: 1,770 mm (69.68 in).
Museu Nacional d'Art de Catalunya, Barcelona
Height: 1,760 mm (69.29 in). Width: 1,770 mm (69.68 in).
Museu Nacional d'Art de Catalunya, Barcelona
Armor chamber fantasy
I can really imagine this. Suddenly the artist started to see living men inside all those old suits of armor. His technique seems to emphasize this dreamlike state of mind. Part of the painting is very sketchy and the closest soldier has eyes, but no arms. Another suit of armor seems to be completely empty.
Adolf Menzel - Armor chamber fantasy, 1866
Pencil, body color, heightened with brush and white, on brown paper
Adolf Menzel - Armor chamber fantasy, 1866
Pencil, body color, heightened with brush and white, on brown paper
Måna-Lisa
Jag har länge tänkt göra väggklockor av ansikten från konsthistorien och Mona Lisa var liksom ett självklart första val, kändes bara rätt på något vis. Igår arbetade jag flera timmar med Mona Lisa, men utan att komma någonvart, ingenting blev riktigt bra. Sen började jag prova med lite vad som helst, uppgiven som jag var, dethär skulle ju ändå inte bli till något. Jag kombinerade lager lite hejvilt och i ett skede var jag till och med där och klottrade i ansiktet! Stackars Leonardo i sin himmel, så respektlös jag var! Sen blev det plötsligt riktigt bra, ja, enligt min egen uppfattning. Måna Lisa hade fått ett annat uttryck i sitt ansikte. Hennes leende var inte längre så svalt och distanserat, hon hade förlorat något av sin månlikhet, men fått en ny sårbarhet, framför allt i blicken... och jag hade väldigt svårt att tänka mig henne som väggklocka. Kan ni?
Are you moving?
Picture from an old Danish childrens's book, illustrated by Alfred Schmidt.
It seems to me that the children have just arrived at their new home and that everything seems very new and different from what they were used to. Moving can sometimes be rather overwhelming - and I suspect that this was a very long journey.
Christian Winther - The flight to America, 1830. Illustrations by Alfred Schmidt.
It seems to me that the children have just arrived at their new home and that everything seems very new and different from what they were used to. Moving can sometimes be rather overwhelming - and I suspect that this was a very long journey.
Christian Winther - The flight to America, 1830. Illustrations by Alfred Schmidt.
The archangel Raphael with Adam and Eve (3)
Thanks to the CoffeeShop Blog I now have a few vintage frames that I can use and change to meet my own needs. I'm so happy that I now can use a beautiful frame instead of cropping pictures that really shouldn't be cropped. Thank you for your generosity!
William Blake - The archangel Raphael with Adam and Eve, 1808
Pen and watercolour on paper. Museum of Fine Arts, Boston
Postcard back
William Blake - The archangel Raphael with Adam and Eve, 1808
Pen and watercolour on paper. Museum of Fine Arts, Boston
'Meanwhile at table Eve
Ministered naked, and their flowing cups
With pleasant liquors crowned'
John Milton's Paradise Lost, Book V.443Preview of image file
Postcard back
The archangel Raphael with Adam and Eve (2)
Thanks to the CoffeeShop Blog I now have a few vintage frames that I can use and change to meet my own needs. I'm so happy that I now can use a beautiful frame instead of cropping pictures that really shouldn't be cropped. Thank you for your generosity!
William Blake - The archangel Raphael with Adam and Eve, 1808
Pen and watercolour on paper. Museum of Fine Arts, Boston
Postcard back
William Blake - The archangel Raphael with Adam and Eve, 1808
Pen and watercolour on paper. Museum of Fine Arts, Boston
'Meanwhile at table Eve
Ministered naked, and their flowing cups
With pleasant liquors crowned'
John Milton's Paradise Lost, Book V.443Preview of image file
Postcard back
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)