söndag 30 augusti 2015

En slags villaavslutning

2 kommentarer:
Å, vad det är svårt med norrsken och nattbilder.

Särskilt då man som jag tycker att stativ passar bäst i bilens baksäte, ifall man någon gång möjligen skulle komma på tanken att ta fram det. Vilket jag inte gör. Av någon anledning verkar det lättare att hitta en slät horisontell yta på klipporna, vilket det förmodligen inte är, men hur skulle jag kunna veta det som inte har något att jämföra med?

Till sist tyckte jag ändå att jag hade hittat den perfekta platsen. Jag låg på mage på en liten bit superlonmadrass och kameraobjektivet verkade bara behöva en hopvikt socka för att komma i rätt läge. Allt verkade stabilt, jag behövde bara trycka och vänta i 20 sekunder, och medan jag väntade kunde jag följa med i den storslagna solvindsdansen ovanför mitt huvud. Sedan kastade jag en blick på det färdiga fotografiet på den vridbara skärmen och det såg inte alls så illa ut, så jag tryckte av igen och igen, och började så småningom tänka att jag har börjat förstå mig lite på dethär med att fotografera norrsken.

Det trodde jag ända tills jag kollade bilderna på datorn och märkte att nästan varenda en hade en cirkel med många mindre cirklar inuti precis i centrum av bilden! Jag sökte på nätet och fann att det beror på att man har ett filter på objektivet. Men jag använder väl inga filter! protesterade jag, men kom till sist att tänka på linsskyddet, det är ju faktiskt också ett filter.

På denhär bilden har jag photoshoppat bort cirklarna. Det var så jobbigt att jag nästan inte kunde tycka om bilden när det äntligen var klart. Men det var igår, idag har kärleken repat sig lite grann. Nog var det ett färggrant skådespel, särskilt med tanke på att jag befinner mig i sydligaste Österbotten, inte så långt från Björneborg.

 Norrsken i södra Österbotten, två dagar före villaavslutningen.

måndag 8 juni 2015

Skäggdoppingen

Inga kommentarer:
är en fågel som jag blir glad av. Den ser så pigg ut med sin svarta hårtofs och det röda blänket i både ögon och halskrage. Som namnet antyder doppar den sig ofta, oväntat dyker den upp och sedan ner igen. I fåglarnas kortlek är det antagligen den som är jokern, man vet aldrig var man har den. I tätorter är den också ovanligt orädd, denhär skäggdoppingen har byggt sitt bo bara ungefär 8 meter från en promenadstig.

Foto från Storviken i Vasa 3.6.2015

Tärnor är fantastiska flygare

Inga kommentarer:
Fast det blåser, kan de behålla sin position i luften nästan hur länge som helst. Med utbredda vingar får de mig att tänka på änglar, men så beskyddande är de ju inte. De är förstås ute på jakt. Finns det småfisk där under vattenytan?

Foto från Storviken i Vasa 3.6.2015

torsdag 26 mars 2015

Strandliv

4 kommentarer:
Matte och jag är vid stranden.

Slickepinnar, säger matte.

Men hur kunde hon komma dit ut?



Det var väl ingen konst.

söndag 22 mars 2015

Sommarstugeväder?

2 kommentarer:
 Vädret är ombytligt, plötsligt är vintern tillbaka. 
Lite spännande att se sommarstugan i helt nya färgtoner.
 Kanske tur ändå att man inte bor i den stugan.
Tänk om det skulle komma en riktig stor snöby?
Jaha, där kom den! 
Nej, nu vill jag gå in och få kaffe.
Bara en bild på alstammarna först.
Nu syns det hur krokiga de är.

fredag 6 mars 2015

Finnas och Själens poem

Inga kommentarer:
Tänk om allt finns. Precis allt.
Jag som tioåring, min son som liten.
Är min son kvar på facebook, där jag ser hans bild?
Finns han i alla texter och all musik som han har gjort?
Finns allt kvar som vi har sagt och gjort - eller rentav bara tänkt?
Vad är att finnas egentligen?'

Det är tankar som kan komma t.ex. när jag loggar in på facebook och genast möts av min sons profilbild. Där är han ju, det verkar så lätt att nå honom...! Likadant är det när jag rör mig här i Vasa. Överallt finns det minnen, det är så mycket som vi har gjort tillsammans, hela tiden hör jag hans röst, hans åsikter om allt mellan himmel och jord.

Skall jag ha någon bild till denhär texten? funderar jag. Jag kommer att tänka på en bildserie som J kände starkt för, Själens poem av den franske poeten och konstnären Louis Janmot. Den fjärde bilden, Våren, passar kanske bra, känns magisk på något sätt, som det kan kännas att tänka på när man var barn.


Fast jag tittar mycket på bilder, så var det J som visade Louis Janmots bilder för mig, inte tvärtom. Det var för kanske två eller tre år sedan. Dehär skall du göra affischer av! tyckte han. Är de inte fina?

Först tänkte jag att bilderna var lite naiva, att de liknade en del annan populär katolsk konst som jag har sett. Men sen såg jag den drömlika kvaliteten i dem, något som också talar starkt till mig.


Ett par bilder fann min son väldigt obehagliga, denhär och denhär. Tycker inte du det också? frågade han flera gånger. Jo, det tyckte jag nog, fast kanske inte riktigt lika mycket som han.

Fast nu har bilderna blivit mera laddade också för mig. Både de vackra och de mindre vackra. Jag minns ju så väl när vi talade om dem, förtroligheten mellan oss. Nog måste väl den finnas, hur kan den annars kännas så starkt?


Denhär bilden blev jag förtjust i. Den ser lite medeltida ut, kommenterade jag. Jag tror jag har sett en liknande dans på en medeltida målning.


Bilden ovan tror jag att J pekade ut, Själens flykt. Den skulle skulle jag vilja ha som affisch! sade han. Jag höll med, visst är den fin. Ljuset är så genomskinligt och vilken kärleksfull blick. Fast jag är osäker på om bildkvaliteten räcker, invände jag.


Minns inte vem av oss som valde ut denhär bilden, kanske tyckte vi båda om den? Men den kan nog passa som avslutning på denhär lilla betraktelsen över att finnas. Jag menar, det är ju det de gör på bilden, de sitter och finns, ingenting annat.

Nedan kan ni läsa vad Louis Janmots bildsvit egentligen handlar om. J berättade en del för mig, det minns jag nu när jag själv ögnar igenom texten. Fram till nu har jag alltså mest bara fantiserat. :)
The poem is about the birth and life of a boy, a new soul on earth. God and the angels decide on life (Génération divine), a guardian angel brings life to earth (Le passage des âmes) and the boy finds a loving mother (L’ange et la mère). The boy is joined by a companion girl (Le printemps). They play together in an ideal and untouched paradise. Both their souls retain images of their previous life in the heavens (Souvenir du ciel). The children remain together from childhood to adolescence. They leave their family (Le toit paternel), face the dangers of a secularised university (Le mauvais sentier), the wrong path for them, which will lose their souls (Le cauchemar). But they encounter a wise man who teaches them religious education (Le grain de blé) and shows them the path of Catholic faith (Première communion). The children grow up to adolescents (Virginitas) and start to love each other with a pure platonic love (L’échelle d’or). Time goes by (Rayons de soleil). They climb the hills of life (Sur la montagne), live a simple life in the midst of nature (Un soir). Their souls join (Le vol de l’âme) and fly to the heavens (L’idéal). But the boy cannot follow and is thrown back to earth where he mourns on the tomb of his beloved (Réalité).   Läs mera Se alla bilderna

tisdag 2 september 2014

Hej, damen

4 kommentarer:
du påminner lite om mig. Jag tycker också om öl och mitt ena öga ser helt annorlunda ut än det andra. Men för mig är det det högra ögat som är mera aktivt, medan det vänstra mest ligger där och slappar. För dig verkar det vara tvärtom. Är du synsk på något sätt? Din frisyr är verkligen vågad, du gömmer dig inte för någon! Skål på dig! (Läs mera)

fredag 18 april 2014

Rimmade berättelser

Inga kommentarer:
När Jockum var liten, bodde vi tidvis långt borta från släkten i Österbotten. Det blev mycket bilkörning och därför hade vi ett stort förråd med kassetter som vi kunde lyssna på under resorna. Jockum, som snart skulle börja skriva sina egna rim, ville gärna lyssna på Evert Taube (i Sven-Bertils tolkning) eller Povel Ramel.

Om Taube skulle han som vuxen säga att det var det episka som han fäste sig vid, många av hans dikter var ju egentligen rimmade berättelser. Det var just såna dikter eller diktverk (de var ganska långa) som Jockum själv då höll på att författa, ofta med inspiration från sagor och myter. Johan Ludvig Runeberg och Fänrik Ståls sägner var också en stor inspirationskälla.

Lyssnandet under bilresorna ledde så småningom fram till ett telefonsamtal från Jockums lärare, han gick då på tredje klassen. Hon berättade att Jockum hade ställt sig upp framför  klassen och sjungit en visa av Povel Ramel, nämligen Aclutti busch boosch bumpa Albertina, och att han hade gjort det bra! Det var alldeles oväntat, jag visste inte att han kunde sången utantill, inte heller att han var så orädd när det gällde att uppträda.

 En lite ruskig sång, tyckte jag, men Jockum tyckte om dramatik. Slutet var i alla fall rättvist!

lördag 12 april 2014

En ängel

Inga kommentarer:


som numera står på byrån här hemma.

Sent en eftermiddag föll ljuset så fint på den att jag fick lust att fotografera.

Kanske är det en påskängel som säger: han är inte här, han är uppstånden.

söndag 6 april 2014

Efter en stund

Inga kommentarer:
är behovet tillbaka igen. Då måste jag stanna upp och söka kontakt. Var är du, mitt barn? Låt oss sitta tillsammans en liten stund.

lördag 5 april 2014

Mörker och ljus

Inga kommentarer:

En eftermiddag i Sandsund-skogen utanför Jakobstad.

Solen är på väg ner bakom trädstammarna, men ännu glittrar det här och där.

Kontrasten mellan mörker och ljus berör mig.

onsdag 1 januari 2014

Sommarminne från Jurmala

Inga kommentarer:
Ett av mina mest älskade fotomotiv är nog barn som leker fantasilekar - och då gärna vid vatten. Det beror kanske på att vatten är ett medium som förstärker det drömlika:  skinande blankt, reflekterande och transparent. Dehär bilderna tog jag en underbar sommardag på den långa, till synes ändlösa, sandstranden i Jurmala.


måndag 16 december 2013

Tra la la

2 kommentarer:
Katten Tass vet hur man får uppmärksamhet, eller vad som gör matte nervös. Fast inte så mycket att jag inte hinner ta ett foto först.

My cat Tass knows how to get attention, or what makes me nervous.

torsdag 14 november 2013

November Leaf

2 kommentarer:
November. Sunshine is rare and comes in a very low angle, kind of sweeping along the surface of the earth. This leaf happened to stand in its way... :)

torsdag 7 november 2013

Som båtar mot strömmen

2 kommentarer:
Har just slutat lyssna på Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald, en bok som blev bättre och bättre efterhand. Den allra sista raden fann jag till och med så intressant att jag först skrev ner den och sedan också letade upp den engelska originaltexten. Den var poetisk - och med det menar jag att den satte fingret på något som jag kände igen, redan innan jag helt hade förstått orden.
Som båtar mot strömmen kämpar vi framåt och drivs ständigt tillbaka mot det förflutna

http://www.zazzle.com/the_great_gatsby_cc0289_postcard-239342046000443249?gl=carulcards&rf=238793830048423819

lördag 26 oktober 2013

En brännässla

2 kommentarer:
står i höstsolen och kråmar sig. Titta på mina pärlor, vilka fina halsband jag har!