I två dagar har jag jobbat med dethär fotot, försökt att hitta en design som passar. Det verkade självklart att mammas vackra pion skulle bli ett födelsedagskort. Blomma + födelsedag = självklart. Ett problem var förstås att blomman lutade neråt, så kan man väl inte överräcka en blomma? Så jag försökte att vända på blomman, men det gick inte så bra. Ett tag trodde jag att jag hade lyckats, men så märkte jag att vattendropparna var upp och ner, rann uppåt! Sedan började jag pyssla med säckväv och spetsar, försökte på något sätt dölja att blomman lutade neråt. Fast så tänker man ju inte medan man håller på, man jagar bara efter en idé. Det var först nu på eftermiddagen som jag fattade att en design inte kan bli bra, om man inte bryr sig om vad bilden egentligen förmedlar. Eller, annorlunda sagt, vad jag fäste mig vid i det ögonblick som jag tog bilden. Jag såg en våt blomma, täckt av glänsande vattendroppar, den var vacker... jag såg verkligen inte ett födelsedagkort! Ett födelsedagskort är användbart, alla mänskor fyller år och de flesta vill också bli uppvaktade, men vad skall man göra med dethär kortet...? Ingen aning och ändå känner jag mig nöjdare nu. Kanske inte så mycket med själva utformningen, men för att designen är ganska äkta i förhållande till vad jag upplevde i fotoögonblicket.
Länk till kortet i nätbutiken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar