Strövar med monster

Man vet aldrig vad som kommer upp när man söker efter min hemstad på nätet. Jag har lärt mig att jag inte skall söka på enbart Vasa, för då hamnar jag så gott som alltid i Vasastan  i Stockholm. Men Vaasa (finska) brukar gå bra och då får jag genast fram Google-kartan också. Ofta är det precis det jag vill, jag tycker om att kolla var jag har varit någonstans, om jag har gjort en utflykt i naturen eller så.

Men idag kom det fram en lite annorlunda karta över Vaasa, är det verkligen här som jag var? Jag har gått ganska långa sträckor på isen, var det månne där vid Sea of Frozen Tears? Kultaakarr låter i alla fall lite bekant. Kultaa betyder ju guld på finska och karr - ja, det är väl kärr, utan Scandinavian dots? Guldkärret, alltså.

Jag fortsätter att studera den nya källan till information om min hemstad. Sextio procent av befolkningen är mänskor, trettio procent dvärgar och nio procent orker. Jaha, det kan man ju tycka ibland. Den resterande procenten är andra, vilka kan det vara?

Om man är ute och vandrar, står det vidare, kan man i oturliga fall också stöta på monster. Kan det vara de som utgör den ospecificerade procenten? I så fall får jag nog börja passa mig bättre. De är visserligen inte talrika, men ändå.

Fast kanske är det lugnare i Vaasa nuförtiden? Jag börjar inse att kartan inte är helt ny, den är är från 1480 DR... vad nu det kan betyda. Vid den tidpunkten hade isen dragit sig tillbaka, men Vaasa var fortfarande en kall och ogästvänlig plats med tundraklimat. Inte många levde här. Det fanns en del kringspridda bondgårdar (ja, det gör det fortfarande!) och så de redan nämnda kringströvande monstren. Strövar med monster, kommer jag på, det låter lite som Dansar med vargar (Kevin Costners film från 1990)...

Fantasi och verklighet, jag tror jag tycker om att röra till det lite. Men nu skall jag försöka bli ordentlig igen. :)

Möjligen kan man säga finska är lite populärt i fantasysammanhang, det är i alla fall inte bara JRR Tolkien som har låtit sig inspireras.