onsdag 14 oktober 2009

Tankeböcker

Tre böcker skulle det ha blivit… dendär natten.

En av dem skulle ha påmint lite om Mrs. Dalloway. Fast min bok skulle inte ha handlat om en hel dag utan kanske bara om en enda stund, om stämningen i den stunden. Om hur det känns att plötsligt vakna upp och märka att flera år har gått… igen! Om att vara en persom som bara kan drömma om att få något gjort…!

Den andra skulle ha handlat om konsten… om dess innersta väsen! Jag tror jag menade att det sköna och det andliga har något gemensamt. Att vacker konst, det vill säga konst som uppfyller estetikens krav, ger en slags trygghetskänsla, i existentiell mening. Jag kan känna det själv ibland, när jag håller på med bilder. Ett lugn infinner sig, jag känner att nu är jag där… var nu det kan vara. Kanske blev jag en del av gemenskapen, reglernas gemenskap…? För det verkar vara just ramarna, stramheten, som inger denhär känslan. – Sedan blev det lite debatt, i mitt alltför pigga natthuvud… bland annat för att jag brukar tänka mig konsten som något innovativt, som en ny idé.

Den tredje boken skulle kanske ha hetat något i stil med Betlehemsstjärnan och, som ni förstår, handlat om livets… eventuella… mening. Varför tändes det ingen stjärna över 'stallet' där jag föddes… eller gjorde det det…?

Haha, ni förstår säkert hur jag kände mig. Jagad på något sätt. Jag har det så skönt om dagarna, försjunken i någon behaglig men inte så allvarligt syftande aktivitet... och bara ibland kommer rädslan över mig. Vad är det jag håller på med? Är det såhär jag skall tillbringa mina dagar? Som en skeppsbruten skulle jag också vilja rista några streck i stenen, så att det märks att jag har varit här, att jag har levt. Att inte allt var en dröm.

Nåja. Suck. En liten bilddikt blev det i alla fall, någonting i denhär stilen:

CHAGALL Marc Jacob wrestles with an angel, 1956

Önskar
att någon skulle ta min hand
och leda mig

Så varmt och tryggt
det skulle kännas
och framför allt
självklart

All min osäkerhet
allt mitt motstånd
skulle vara över



Skulle kanske ändå påpeka att i Jakobs fall var det ängeln som förlorade. Han kunde inte besegra Jakob och blev, med biblisk logik, därför tvungen att att välsigna honom...!

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar