Läser hos mina bloggvänner och hittar en fråga som jag tycker är intressant.
Hur skall man tala på bloggen... eller i livet? Skall man låtsas... för att göra mänskor glada? Skall man låta bli att berätta sådant som man har iakttagit hos andra mänskor och som inte precis är till deras fördel?
Jag tror att jag är en sådan som låtsas, i alla fall ibland... men det konstiga är att jag inte känner mig oärlig.
Faktiskt är det nästan tvärtom. De gånger som jag... lyckas?? med mitt låtsande, känns det varmt och bra inom mig.
Andra gånger, när jag inte kan låta bli att försvara mig och kanske få den andra personen att komma i en sämre dager, känns det inte alls på samma sätt.
Då känns det, konstigt nog, nästan som om jag skulle ha svikit mig själv...
I botten finns kanske en rörelse mot en livssyn där sanningen inte är det allra viktigaste...
Andra bloggar om: ärlighet, sanning, låtsas, bloggande, livssyn
Jag är också en som låtsas, åtminstone ibland... Det är aldrig lätt att säga negativa saker till någon, även om det är "av kärlek", för att den andra personen ska kunna växa genom att se hur h*n uppfattas av andra.
SvaraRaderaJag tror att man kan låta bli att låtsas i totalt trygga relationer. Då vet man att relationen inte går sönder, att det som sägs sägs av kärlek även om det känns jobbigt att höra.
Qi: Jo, så kan det förstås också vara. Det kan finnas gånger då man verkligen behöver tala klarspråk, när det är det som är kärlek.
SvaraRaderaMen kanske kan det också vara så att man genom att komma med anmärkningar kan få en annan mänska att låsa sig, att få ett beteende som man upplever som problematiskt att stanna kvar... kanske mycket längre än det annars skulle ha gjort? Man gör så att den andra hamnar i en försvarsposition...
Med barn händer det kanske särskilt lätt, man kan bli för tjatig...