torsdag 29 oktober 2009

Dagen D

som i diarrhé.

När det hade vänt sig klart i magen, var det nästan skönt. Kände mig slö som kanske aldrig förr. Jag kunde tänka, men kom mig inte för med någonting alls. Bara satt där jag satt. Mitt känsloliv hade också stannat av. Jag var så liknöjd!

Det enda jag längtade efter var att sova, och det gjorde jag. Jag kom mig i alla fall till sängen, flera gånger.

Nu har jag sovit i bortåt två dygn, med bara några korta avbrott. 

Det känns nästan lika bra som efter att ha blivit sövd inför en operation. Ja, jag vet att många mår dåligt då, men inte jag. Jag tycker det känns som om jag skulle vara inbäddad i bomull, det gör inte ont någonstans. I flera dagars tid brukar det också vara så lätt att somna.

Sömnen gör mycket för formerna också. Man blir fast i hullet, nästan som en tonåring! :)

Kanske borde man sova mera, oftare?

Andra bloggar om: , , , , , , ,

2 kommentarer:

  1. Jag tycker nog inte så mycket om att vakna efter en narkos - men att bli sövd, det är grejer det.

    Bara den där lilla stunden, från att de påbörjar narkosen och tills jag somnar är rena himmelriket.

    Undrar om jag skulle gilla knark?

    SvaraRadera
  2. Men hinner du känna något? För mig går det så jättesnabbt - ena stunden här, andra borta.

    Mm, ja... knark. Fast smakar det, så kostar det... som vi säger här. :)

    SvaraRadera