Ja, det är märkligt. Här sitter jag och måste ingenting alls – och ändå har jag så bråttom. Nu är jag min egen arbetsgivare, men man kan fråga sig om jag är mera barmhärtig än den förra. Precis som då skyndar jag från det ena målet till det andra.
Bara ibland stannar jag upp och undrar: Lever jag egentligen? Hur skulle livet kännas, om man verkligen levde?
I tanken sträcker jag ut handen och vill ta fast livet. Vill känna på det, veta hur det är.
Istället sätter jag mig vid datorn och skriver ner mina tankar.
Om jag bara kunde nöja mig, skriver jag. Om jag bara kunde tro att allt är som det skall, att jag duger. Då skulle livet komma till mig.
Om jag bara inte var så rädd. Om jag bara kunde bli tillräckligt stilla.
Jag undrar hur jag då skulle känna mig. Hur starkt kan det kännas att man lever? Kan det kanske vara en helt överväldigande känsla?
För ett ögonblick tror jag det.
Andra bloggar om: livet, livskänsla, bråttom, stress
"Life is what´s going on while we´re busy doing other things."
SvaraRaderaJohn Lennons kloka ord...
Livet bara är... men bara det är så svårt att förstå!
Kram från qi
Jaa... blir alltid så glad när jag ser honom på video (Lennon).
SvaraRaderaMen nu är jag tvungen att ta det lugnt... förkyld igen!
Har du haft din svininfluensa, förresten?
SvaraRaderaKram till dig också...
Nej, och inte har jag vaccinerat mig än heller. Jag ska göra det genom jobbet men det verkar vara väldigt lågprioriterat, vi skulle inte komma i fråga förrän i början av januari...
SvaraRaderaJa ..tänk om man bara kunde vara nöjd med pulsen som man känner, de flyktiga tankar man tänker och säga ...det här är livet ! So what ...!!
SvaraRadera