Lugn och ro

Det har blivit mera tid för att bara sitta i tankar, nu är jag så lugn att jag tycker att det går an.

Det känns fint att vakna till en ny dag, utan bestämda mål.

Katterna har också lugnat ner sig, lugn är visst smittande? De gnäller inte längre om att få gå ut utan leker inomhus en stund på morgonen (=när jag stiger upp) och är sedan nöjda med att sova ännu några timmar.

Sedan, på kvällen, går vi ut. Jag försöker se till att de inte uträttar sina behov på fel ställen, har en plastpåse med mig i fickan… men tänker också på att inte vilja ha för mycket kontroll. Försöka räcker… sedan får ‘gud’ göra resten. Deras liv, liksom mitt eget, är i ‘guds’ händer.

Så får jag tänka om sonen också. Han vill börja studera (i Lund), men har hamnat i ett läge där han inte får stöd vare sig från Finland eller Sverige. Det verkar så hårt… men kanske skall också detta leda till något gott?

Jag fortsätter att arbeta, än med det ena, än det andra... men känslan av brådska är borta.

Är detta resultatet av all influensa, all tandvärk? Ett resignerat lugn...?

En känsla av öppenhet... inför allt möjligt.

Andra bloggar om: lugn, ro, tankar, katter, son, gud, brådska, resignation, öppenhet