Idag vill jag vila. Gå in i någons famn - eller kanske ut i skogen? Lägga mig med kroppen mot jorden, bli omskött. Det är underbart skönt att jag är ledig idag.
Det blev ju den lilla lösningen. Jag valde att inte börja studera, inte börja med något nytt igen. Istället lade vi om mina arbetstider. Nu skall jag arbeta bara tre dagar i veckan, sju timmar per dag. Jag skall bli omskött. Jag känner ett litet litet hopp. Kanske kommer jag verkligen att bli starkare, också fysiskt?
Hela staden skall ju vara med och ta hand om mig...! Ja, jag skall vara med i något som de kallar Tidig inblandning. Det är stadens nya modell för att stöda mänskor som inte orkar i arbetslivet. Ja, minsann! Jag behöver deras hjälp. Jag skall låta dem ta hand om mig som om jag var ett spädbarn - och jag skall bli så frisk, så frisk...!
Lite nytt blir det ändå. Det är stadens nya modell som det gäller. - Vi skall testa denhär, sade Mellanchefen. - Nej, tänkte jag, maktmänska som jag ju också är. Vi skall vara med och utforma den. Se till att den håller vad den lovar. Och vidare, med dendär förfärliga självsäkerheten: - Det är bra att jag är med, såhär i början...! Ja, det var alltså vad jag tänkte, inte vad jag sade.
Men detdär vill jag glömma nu. Idag vill jag inte vara på detdär sättet. Jag är utmattad igen, efter alla dehär senaste inläggen.
Idag vill jag vara liten bekymmerslös älskad omskött.
Idag vill jag vara det för all framtid.
Följande inlägg hör ihop: 1) D-vitaminstinn...! 2) Porslinsvas med krut 3) Lättnadens suck 4) Inget att gnälla för 5) Ingen bra konstellation 6) Psykos på egenhand 7) Den gudomliga sjukan 8) Svagheten dikterar 9) Sköt om mig
Andra bloggar om: arbetsliv, makt, svaghet, vila
Ja, sköt om dig och ta till vara andras omtanke.
SvaraRaderaOch vila i nuet.
Skynda långsamt och stressa inte. Man ska ge sog själv all den tid som behövs för att må bra. Den enda som vet när du mår bra är ju du själv!
Det är en konst med allt.
Det är härligt att bli omskött när man törs och behöver det. Hade en gång stora operationssår som jag inte ville skulle läka för att det var så varma sköterskor som la om varannan dag och jag var så ensam och kall. Såren läkte, jag är inte längre kall, även om jag fryser ofta och jag är inte heller helt ensam längre. Låt dig bli pysslad:)
SvaraRaderaJa, det är en konst att låta sig bli ompysslad, eller vad tycker ni?
SvaraRaderaMan måste tycka mycket om sig själv för att kunna låta det hända, tycka om sig själv som liten och svag också.
Det är något som jag inte alls kunde förr, före psykosen.
Ja, när man har fullt upp med att stå ut med sig själv när man är i sin fulla blommning så är inte de svaga stunderna lätta. Nu har jag accepterat mig och min kropp och vet att det är den som gäller i detta liv och det är lika bra att göra det behagligt:)
SvaraRaderaJa, Bless, jag skulle nog skriva om det också... Jag vill ju så gärna ha sex, har goda vänner att ha det med också - men kan bara tåla det när jag är helt utvilad. Så svag är jag, det är inte lätt att förstå...
SvaraRaderaDet är stor konst att kunna ta emot hjälp, att våga låta sig bli omskött. Har läst allt du skrivit om den gudomliga sjukdomen nu och förundras över modet, styrkan mitt uppe i allt. Så sant detta med det andliga perspektivet. Och att livslust återvänder via de små sakerna. Helt sant.
SvaraRaderaSkönt att du är här igen, Tant. :) Jag har längtat efter dig och undrat hur du har det... Tänkt att ni är så starka och modiga, du och din son, men att ni också måste få klaga...! När vardagen kommer på och allt skall vara som vanligt och ändå inte är det...
SvaraRaderaDet känns fint att du har läst vad jag skrev också...