Här är en av mina 'dumblommor'.
Reglerna för att göra en sådan är verkligen idiotiska.
Den övergripande regeln är att jag skall slippa stiga upp och byta vatten eller tvätta av färgkakorna. Därför växlar jag mellan närliggande färger och skapar ännu flera toner genom att blanda med vitt. Jag har många vita färgkakor, där nyanserna får ligga kvar. Vit plus röd. Vit plus blå. Vit plus lila. Vit plus rosa...
En annan huvudregel är att jag inte skall behöva tänka ut något motiv. Jag börjar bara någonstans i mitten - och sedan får jag se.
För att ännu minska på min valfrihet håller jag mig till en enda form. Ett blomblad. Jag har inte kommit på någon annan form som passar mig bättre. Inte något kantigt. Ett blomblad kan man vända och vrida på, få det att passa in. Man behöver inte vara så exakt. Det skulle bli för petigt att arbeta med kantiga former.
Dethär är en mycket behärskad dumblomma. Jag lyckades hålla mig till reglerna nästan ända till slutet. Jag var alldeles matt, när jag blev färdig med den - av ren behärskning. Det finns så många färger och former här i världen och det är så frestande att prova på dem alla. Små avvikelser kan göra en målning intressant. Många gör den bara plottrig.
Färgerna på blomman är ungefär som i verkligheten. Bakgrunden blev en konstig färg. Kanske skall jag försöka fotografera i lampljus istället?
Andra bloggar om: carulmare, dumblommor, former, färger, regler
Kan en dumblomma ha samma funktion som BDSM, medititation, tai chi, ridnig eller tetris. Den snäva lilla biten av världen med ful koncentration?
SvaraRaderaHur som helst är den vacker din dumblomma:)
Ja, det tror jag. Den snäva lilla biten... Mina slutna rum, brukar jag säga. Ja, jag har nog flera än ett. Patiens. Dataspel. Gymnastik. Dans. Det kan säkert vara precis vad som helst...
SvaraRaderaRoligt att du tyckte om dumblomman! :)
Dans en riktig favorit. Och jag har en till, som jag utvecklade hos en vän. Hem-karoke, en helnatt försvann, fullkomligt absorberande att sjunga gamla hits tillsammans med vänner i 5 timmar:)
SvaraRaderaKom och tänka på en vedisk konstkurs jag gick en gång. Ett av passen var att måla spiraler i timmar. Jag målade en stor spiral med prickar på. En jätte stor prick, nästan en fläck i spiralens mitt. Det tog hela eftermiddagen. Drömde djävulska mardrömmar om natten, vaknade och visste att jag var tvungen att måla över fläcken och prickarna med bakgrundsfärgen för att bli ren och hel. Gjorde så och lättade sedan i hela kroppen.
SvaraRaderaDet var Ayur veda det!
Det krånglar med att skriva kommetarer:( Beta blogger vill inte
Karaoke. När jag blir riktigt frigjord, skall jag börja sjunga karaoke på krog, sade jag en gång, nästan hotfullt, till en ännu mindre frigjord man. Det känner jag på mig...!
SvaraRaderaMen detdär att sjunga, det är nog rätt så viktigt. Att använda sin röst, nej, att vara sin röst, hur den än låter, det borde kännas som något självklart...
Du gillade visst inte dedär prickarna...?
Beta blogger är dum? Har du försökt med att kryssa för 'other'? På det sättet klarar jag mig hos dig.
Rösten, ja. Jag har också en massa om rösten, magstödet, klangen som snurrar i huvudet. Och är förjust i röster, men också fascinderad av att en underbar röst inte behöver spegla sin bärare så som ögon gör.
SvaraRaderaJag provar alla varianter på att få komentera ibland vill den ena ibland den andra ibland ingen.
Att nynna för sig själv. När man nynnar, lågt, vibrerande, opretentiöst.
SvaraRaderaTycker mycket om djupa mansröster, säkert för vibrationens skull. Tryggheten i bastonerna.