onsdag 27 september 2006

Höst


Andra bloggar om: , , ,

6 kommentarer:

  1. vemods-vackert:)

    SvaraRadera
  2. Jag tycker om hösten. Vackert skrivet!

    SvaraRadera
  3. Hej Bless och Qi,

    kanske är det ändå inte så illa med hösten och vintern. Sommaren är en rörelse utåt, det är liv och lust, man vet inte hur mycket man skall hinna med. Jag fick nästan en lite hysterisk känsla... Nu kommer rörelsen inåt, vilan, fördjupningen, innerligheten. På det sättet kan man orka med nästa vår och sommar, att födas ännu en gång...

    Dethär är en ny och stark tanke hos mig. När jag skriver, går en rysning genom kroppen, upp i huvudet. Igen denhär känslan av att vara ett med naturen, att följa och inte försöka gå emot... Läste på din blogg, Qi, att du kämpar med utbrändhet. Då vet du säkert vad jag menar. I arbetslivet går man ju hela tiden tvärtemot. Man får inte ta någon hänsyn till det som man känner inom sig, som hela naturen anpassar sig efter...

    SvaraRadera
  4. Jag bor ju i naturen och kommer inte undan den och jag behöver den:)

    SvaraRadera
  5. Fast jag kan bli skrämd av hösten. Att allt försvinner och det blir mörkt och man ska göra 100 knop ändå fast allt blir så mycket tyngre.

    Att kura vore mysigt. Men jag gillar inte kylan och mörkret....

    SvaraRadera
  6. Kura...!:) Det är det rätta ordet. Precis vad man skall göra såhär års. Alla som säger något annat, de bara luras...!

    Jo, jag vet nog vad du menar, Manon. Dendär rädslan också... Men det verkar som om jag skulle hålla på att ramla av ekorrhjulet. Det går bara inte längre. Klarar inte av att snurra på. Blir bara sjuk...!

    SvaraRadera