Så gick vi ut i skogen, min vän och jag. Det hade regnat och doften var så stark. Träden doftade och jorden också. Min vän lade sig ner på marken, men jag var inte säker. - Marken är ju våt, sade jag. Jag blir säkert förkyld igen. Så han lät mig ligga ovanpå honom istället. Jag lät mig ligga på honom istället.Andra bloggar om: dikter, liten, omskött, skogen
Japp, så är det syster. Väta och ömklighet kan bli det allra ljuvligaste. Jag tror till och med att det allra sköraste måste tillsammans med allt det andra få finnas, att man måste vara sig själv så mycket det går för att kunna mötas och blandas i berusning. Som riktiga måltider där smaker gifter sig, söt & surt, beskt och salt. Valnötter och mörk, mörk choklad. Porter och mörka praliner. Snittar av mörkt bröd och med jordnötsmör och nektariner på. Fikon som är färska och camenbert. Smultron från en svettig hand. (Min favorit Carl-Jan hade säkert kunnat bidra här). Det går inte bara med det söta lätta, det måste till beskhet, syra tyngd för att det ska bli något som får stjärnor att skjutas.
SvaraRaderaOch det sker när man står svag och stark, vacker och skröplig, modig och rädd i mötet med en varm vän. Vila med vännen på vännen och du orkar vara den som värnar vännen nästa gång. Ta emot:)
Man kan alltid träna i tanken;)
Bless, så lyriskt...!
SvaraRaderaOch vilken gourmét du är...! Ja, kanske bortsett från smultronen från den svettiga handen. Där tror jag att du berättar om dina barn, faktiskt... Men har du verkligen ätit allt detdär andra - och i kombination...? Jag blir alldeles tagen och kan inte låta bli att tänka på mitt nästan helt tomma kylskåp...
Bli som mig! tycker jag också att jag hör, lite mellan raderna. Och visst! Det skulle jag inte ha så mycket emot. Din verklighet, som jag förstår den, har nog alltid varit något av en dröm för mig.
Men... det verkar inte så sannolikt att jag skulle komma dithän. I dagens läge kan jag bara tåla sex, när jag är helt utvilad. Det känns som om det skulle... röra om för mycket... i mina energifält - eller hur jag nu skall uttrycka det.
Alla kan ju inte bli som du, Bless! Har du tänkt på att det finns mänskor med handikapp också, som aldrig kan göra något annat än drömma?
Dessutom... Jag kan inte tro att ljuvlighet, i sexuell mening, är målet för våra liv. Det är mera att lära känna sig själv, att bli en så ärlig kanal för sig själv som möjligt.
Jag tror att sexualiteten kan vara ett medel för det, just för att den kräver en sådan ärlighet.
Om jag säger bli som mig ska jag nog ta och skärpa till mig. Jag vill nog allt att andra ska slippa vara som mig, för det är ett envetet jobb att ha trevligt och vara mig. Däremot vill jag väldigt gärna propsa på att det finns så mycket att njuta av och om man har lust är det lättare. Och även om den erotiska lusten är en stor del av min drivkraft så tror jag inte att det är den enda för alla. Men jag önskar alla att finna sin lust till vad det nu är som ger dem glitter i livet. Jag tycker att alldeles för många inte verkar ha det härliga hos sig alls. Och det finns på så många ställen. Kanske är det ett förhållningsätt bara, jag vet inte, men jag ser alldeles för lite glitter i ögon och leenden för att kunna låta bli att vara en missonär för lust. All lust till att vilja väl. Lust att vara med älskade av olika sorter: barn, älskare och älskarinnor, djur och saker och sysselsättningar. Att göra det man vill, följa sin lust. Mer sånt.
SvaraRaderaJa, jag har ätit allt det där och mer där till och jag kan bli så lycklig av det goda att det kan snurra i huvudet. Just nu är det valnötter och den mörkaste chockladen samt färska fikon och camenbert som får mig att fnittra.
Då är vi nog på samma linje i alla fall. Linje lusta. :)
SvaraRaderaJust nu har jag lust att gå och testa den nya konditionssalen i vårt hus - eller kanske skulle jag se på film istället...? Eller kanske både och. I alla fall råkade jag se att någon hade hämtat dit Amadeus-filmen. Visst har jag sett den tre gånger tidigare, men jag ser den gärna en gång till. Denhär hemmabion skall vara så bra, har jag hört...
Tillägg: Även om varje lusta bara kan drivas till en viss punkt... Sedan tar det emot och man måste bli måttlig. Är det inte så...?
SvaraRaderaJag är inte säker på att göra något av lust måste kopplas till övedrift eller exesser. Även om det är lätt hänt och man går rakt in i olusten. Som jag tror, är lusten också en balanskonst, att balansera i det härliga och tillslut kan man balansera så bra att det finns en ro i lusten. Ungefär så tror jag det kan hänga samman med lusten.
SvaraRaderaBra! Jag tänkte något åt detdär hållet, när jag just hade skrivit detdär. Men nu har ju du formulerat det åt mig.
SvaraRaderaDå kanske lusten så småningom flyttar över från att göra till att göra med måtta, från att begära till att ta emot... Begären minskar och man börjar sätta större värde på själva sinnesron...
Själva måttligheten blir en lust...
"Själva måttligheten blir en lust" Ja, så är det nog. Det lagoma av det ljuvliga goda, i stället för mycket av det skämda eller skändliga eller skrämmande. För jag blir mer och mer övertygad om att det är en konst och en livshållning som är "livets goda".
SvaraRaderaJag glömde att fråga om huset redan i förra kommentaren. Konditionssal och hemma bio i ert hus. Det låter som värsta kollektivhuset? Och det gör mig lite ljusgrön av avund i min ensliga stuga.
SvaraRaderaFint är det, men vårt hus är en lång mask - tre våningar från A till H! Så vi är ganska många som delar.
SvaraRaderaDethär är ett ganska lustigt ställe. De som fortfarande äger de flesta av bostäderna i dethär huset är ett pensionerat par, från någon liten ort inne i landet, minns inte vilken. De har oss ungefär som sin hobby...! :) När en bostad skall säljas eller hyras ut, kommer de själva hit och målar och piffar upp. Sedan finns det ett par entusiaster som bor här också och när ägarentusiasterna och de sistnämnda kommer ihop - ja, då kan lite vad som helst hända...! Biljard finns här också och ett kök. Snart blir det inflyttningsfest...
Men du, du har ju lugnet omkring dig! Det är också mycket värt!
Ja, inflyttningsfest i källarutrymmena...
SvaraRaderaatt leva
SvaraRaderaatt uppleva
att inse
att varligt välja
erfarenheter och insikter
som framåt närmare vår längtan bär
att låta oss i själen smekas av livet självt
att låta oss smekas till mognad och förnyelse
att dela av våra upplevelser och insikter med varann
som de ömmaste smekningar
att låta oss åter smekas för att bättre veta och förstå
vem vi är
hur vi är
varför vi är
som vi är
låt oss ständigt ödmjukt
nyfiket undrande försiktigt vandra
nya vägar mot dessa mål
"Si"
Ja, lugnet, ja. Faktum är att jag inte klarar av att varva ner utan att skogen hänger över mig. Fast det är ganska lättsam lövskog så det är ok. Men just nu har jag fått en överdos lugn, men kan kanske jämna ut det då jag ska celebrera min 40 års dag snart. Och jag har haft mycket ensamjobb sista året eller åren så jag är ganska sällskapsjuk.
SvaraRaderaÅh, ja och heja Si!
och jag vill
"nyfiket undrande försiktigt vandra" hur mycket som helst.
Tack för dikten, Si! Ja, det vet du ju - jag kliar mig konstant i huvudet...! :)
SvaraRaderaHoppas du får roligt på 40-årsdagen, Bless! For she's a jolly good fellow, for she's a jolly good fellow, and so say all of us... :)
Och jag, jag skulle vilja bli bjuden på färska fikon och camembert. Mmm...
Jag tror inte att färska fikon gör sig efter att ha färdats i ett paket med posten annars kunde jag ha skickat till dig, så kunde du medverka på mitt kalas på distans:)
SvaraRaderaUJUJ - RENA dialogen mellan dig och bless...kan man verkigen tränga sig på..
SvaraRaderasåg du artikelserien i DN om detta med kroniskt trötthetssyndrom?
En EXAKT beskrivning av åtminstone MINA symptom...
Petra: Alltid rum för dig...! :)
SvaraRaderaMen nej, jag har inte läst dendär artikelserien, läser inte så mycket tidningar alls...
Men jag har nog hört om kroniskt trötthetssyndrom och tänkt, precis som du, att dedär symptomen passar in på mig också. Ganska bra åtminstone...
Tänker du börja studera i alla fall (fast du är så trött)...? Jag valde att inte göra det, att lägga om och minska på mina arbetstider istället. Jag har skrivit en hel del om det beslutet de senaste dagarna, samlat under kategorin den gudomliga sjukan. Ja, där finns om det som hände 1998 också, den stora skiljedelaren i mitt liv.
Kanske har jag drömt, men stod där inte om en dröm?
SvaraRaderaBless: Nej, du har inte drömt. Men jag ångrade mig...! Jag behöver ännu vila efter dehär senaste inläggen. Resonemangen kring dendär drömmen blev lite för långa, märkte jag...
SvaraRadera