Jag skall berätta lite om vad som har hänt - ja, på min arbetsplats, då. Första dagen, när jag kom tillbaka från semestern, kände jag mig sjuk. Jag visste inte riktigt vad det var, om det var en förkylning eller bara ett annat svaghetstillstånd. Jag har ju så många, alla lite olika. Men jag kände mig verkligen dålig - yr, illamående och svag på något sätt. Det var en sådan ansträngning att samla tankarna. Och det var så pinsamt. Första dagen efter semestern! Jag borde ju vara frisk, utvilad. Att klaga nu var som att säga att nu börjar det igen. Det skall bli precis som förra året. Räkna inte med mig...!
Jag vet inte vem som blev mera besviken, jag eller mina arbetskamrater. Första dagen kunde jag i alla fall inte tala om det. Andra dagen visste jag att det var en förkylning och då berättade jag. Förstod ju att jag var tvungen, att jag inte kunde klara denhär veckan utan att vara borta från arbetet. Men jag gick inte till företagshälsovården, tänkte att jag kunde ta ut mina övertidstimmar istället. Jag kunde göra kortare arbetsdagar, bara sköta min del av kundtjänsten, inte belasta de andra. Och så kunde jag kanske bli ledig i slutet av veckan istället. På fredag har vi ju inte så mycket kundtjänst.
Men när det blev slutet av veckan och jag skulle gå till företagshälsovården, verkade de andra tycka att jag redan borde vara frisk. Jag såg inte särskilt sjuk ut. Sådana där små förkylningar är väl inget att gnälla för...
Följande inlägg hör ihop: 1) D-vitaminstinn...! 2) Porslinsvas med krut 3) Lättnadens suck 4) Inget att gnälla för 5) Ingen bra konstellation 6) Psykos på egenhand 7) Den gudomliga sjukan 8) Svagheten dikterar 9) Sköt om mig
Andra bloggar om: arbetsliv, dubbelhet, förkylningar, makt, semester, svaghet
om det inte går bra med rökpauserna kanske springpauser kan vara något. Sedan jag började spreinga regelbundet och det blir en 3,5 -4 mil i veckan nu har jag knappt varit sjuk. Apppropå förkylningsförebyggande.
SvaraRaderaMen är du säker på att de är arbetskamraterna som är mest de som har hållningen att en så liten förkylning borde vara över nu, eller är du själv värst?
Min förkylning var verkligen inte mycket att tala om. Nästan inga symptom alls. Ingen feber. Lite snuva. Lite stela muskler. Det som verkligen störde mig var tröttheten, den tunga känslan. Det kändes som om jag släpade mig fram...
SvaraRaderaKanske lever jag på gränsen till utmattning, hela tiden. Då kan kanske också det lilla kännas förfärligt stort.
Eller också är min beredskap för lidande mycket liten numera... :)
Kan förkylning kanske stavas deprission också?
SvaraRaderaNej, det tror jag inte. Jag är för mycket... eld och lågor för det. Så mycket vilja.
SvaraRaderaJa och så kan jag ju jämföra. Jag har varit deprimerad också.
Då undrar jag om förkylning kan stavas em mild mano-deprissivitet?
SvaraRaderaDet händer att jag själv får den snuvan.
Nja. Kanske. Fast jag kan vara hur glad som helst, när jag är trött också. Bara jag får vila...
SvaraRadera