Vad är det då jag håller på med? Jag vet inte hur jag skall skriva det. Det berör ju andra mänskor också. Men jag har ändrat på mycket denhär sommaren. Saker har upprört mig och så har jag bara satt igång med att göra något åt dem, utan att egentligen tänka så mycket. Det har gått så förbluffande enkelt. Först på erotikens område, nu i fråga om arbetslivet. Plötsligt har jag fått en helt annan situation, till min egen förvåning. Jag känner mig så mäktig på något sätt (makt=kunna). Så mäktig att jag nästan blir rädd för mig själv. Jag är rädd för att inte kunna klara av allt det nya. Att jag inte är stor nog för det...På samma gång är jag ju denhär lilla trötta mänskan. Krasslig nästan jämt. Hur kan jag vara så... modig? Hur tror jag att denhär bräckliga kroppen skall orka med alla förändringar...? Jag känner mig som en porslinsvas fylld med krut. (forts.)
Följande inlägg hör ihop: 1) D-vitaminstinn...! 2) Porslinsvas med krut 3) Lättnadens suck 4) Inget att gnälla för 5) Ingen bra konstellation 6) Psykos på egenhand 7) Den gudomliga sjukan 8) Svagheten dikterar 9) Sköt om mig
Andra bloggar om: förändringar, krut, makt, porslin, vaser
Det får bli någonslags kombikommentar. Att du skulle vara osmaklig avfärdar jag å det bestämdaste. Med ditt språk och det söta ansiktet som tittade ut från bilden så måste det i så fall vara en ansträngning att vara omsaklig. Och då rekomenderar jag avslappning.
SvaraRaderaBräcklig och orka, förmodligen hur långt och mycket som helst om det görs på rätt sätt. Att något är bräckligt är inte samma sak som att det inte håller. Tänk bara på gamla porslinsvaser från Kina. Tusentals år har de fungerat.
Ett tips kanske är att se till att inte bränna av krutet inne i krukan, utan använda det till stordåd utanför. För att slå världen med häpnad är dynamit ett utmärkt verktyg:)
Mitt nästa inlägg är som en kommentar till din kommentar. Avslappning. Kanske är dess namn Förkylning. Ibland.
SvaraRaderaTack , Bless. Jag skall försöka att inte spränga mig i luften! :)