tisdag 19 september 2006

Dumma regler

Jag gillar regler. Dumma regler. Helt och hållet meningslösa.

När jag följer dem, tänker jag inte. Vilar jag.



Andra bloggar om: , , ,

6 kommentarer:

  1. Själv har jag ruskigt svårt för alla regler, både egen och andras. Det är väl det där Pippi Långstrump-komplexet igen.

    SvaraRadera
  2. De senaste dagarna har jag suttit och petmålat små små blomliknande former på stora färgade papper, hela tiden efter vissa tämligen idiotiska regler... som jag själv har hittat på.

    Det var förresten du, Inkan, som fick mig att börja med denhär mandalasysselsättningen. Den kom från dina rosengardiner. Givetvis hör jag på musik också. :)

    Och givetvis bryter jag mina regler ibland, Bless - men det får inte bli för spännande. Inte om man behöver slöa till ordentligt...! :)

    SvaraRadera
  3. ha ha - det där påminner mig om min mans pappa (som jag aldrig träffat, han dog 1962) som tydligen alltid brukade säga att det är mycket enklare för alla om man bara följer de regler som finns - det blir så komplicerat annars...

    SvaraRadera
  4. För mig är det en ansträngning att följa regler medvetet. Om jag inte är medveten om regelföljandet går det lätt. Men att bända sig mot en norm är svårt för den som är van att spjärna emot.

    SvaraRadera
  5. Har också jättesvårt för regler! Absolut. De är till för att brytas. Följer jag dem blir jag uttråkad...

    (slutat tjata påmin blogg nu....)

    SvaraRadera
  6. Det började kanske med att en kollega på jobbet sade: Jag tycker om regler. Det är roligt att följa regler...

    Jag hoppas att det inte syntes på mig hur absurd jag tyckte att hon lät. Kunde man tänka på det sättet...?

    Men dethär är väl ännu bara ett bevis på att varje mynt har två sidor. Ibland kan det vara skönt att låta tanken vila, när reglerna inte är direkt till skada för någon. Faktiskt är det ju ett slags meditation...

    SvaraRadera