Nu är det som om jag skulle ha förbundit mig på något sätt. Inte med någon läsare, men med mig själv. Tagit på mig att skriva ner vad jag har förstått om mina erotiska fantasier. Om erotik överhuvud. Försökt skapa tydligare sammanhang än de som redan fanns i mina tankar. Det är ju en risk, förstås. Att man snedvrider istället för att skapa större förståelse...
Men jag har en plan. Kanske är det den som driver mig? Fast plan är för mycket sagt. Jag överlägger med mig själv. Tänker att när jag är färdig med dethär, då skall jag ge upp min anonymitet. Kanske. För någon av mina närmaste. Varför skulle jag inte kunna göra det? När jag är färdig, då går det kanske. Då finns ju det mesta här. Då borde jag kunna bli förstådd...
Men hoppsan! Jag tror ju inte på förståelse. Jag tror ju att varenda mänska är ett eget rum. Ett rum som det inte går att komma in i. Inte att lämna heller. Att vi är instängda i våra egna medvetanden. Till grundbehoven är vi lika, men sedan är det stopp. Du kan tala om för mig att du är ledsen. Jag vet hur det känns. Men när du börjar förklara varför, blir jag genast osäker. Nej, detdär förstår jag inte... Sådär skulle inte jag ha gjort... Det är för att du inte...
Jag skulle vilja ha förståelse, men det går ju inte. Jag vet att jag inte skall vänta mig det. Så varför skulle jag sluta då sluta vara anonym? Ge upp den osårbarhet som det innebär? Om jag inte kan bli förstådd, vad finns det då att vinna...?
Jag tror att det handlar om självförståelse. Det räcker faktiskt ganska långt att förstå sig själv. Om jag förstår mig själv, tycker jag mig ha märkt, då får jag respekt av andra också. Nej, kanske inte alltid. Respekt är kanske för mycket sagt. Men jag får mera utrymme. När jag har talat om vem jag är, då börjar världen forma sig som jag vill....
Oops...! Sade jag verkligen det? Jo, men det är sant. Det är som när hanhundar pissar. Jag märker ut mitt revir. Dethär är jag och detdär är inte jag. Nu vet ni vem ni har att göra med. Anpassa er.
Följande inlägg hör ihop: 1) Tankar om sex 2) Mars och Venus och Jesusbarnet 3) Erotik = Spänning 4) Göra eller inte göra? 5) Stor och liten 6) En pricks problem 7) Som fisken i vattnet 8) Sitta i famnen 9) Röd upp till öronen 10) Förlora kontrollen 11) En mjuk frukt med en hård kärna 12) Lyssna till sin ton 13) Aftonbön 14) Glädjesmittan 15) Som när hanhundar pissar 16) Ett med min kropp 17) Vildheten 18) God fucker...!
Andra bloggar om: anonymitet, bekräftelse, bloggar, ensamhet, medvetandet, revir, självförståelse
Det är också otroligt intressant det där med att man sitter och är anonym. Jag har i och med min texts uppdykande i andra sammanhang berättat för två vänner att bless är min blogg, och att det är jag som har skrivit. Först tänkte jag att det skulle hämma mig, att jag inte skulle våga ta ut svängarna igen, men det känns bra. Fast jag har också valt att berätta för två människor med öppna sinnen. Snarare känner jag att jag törs gå längre, att de vet att jag är längst ute på grenen, och att det ger mig stöd i min ensamhet.
SvaraRaderaJag hade också tänkt vänta och se om någon skulle 'upptäcka' vad jag skriver. Men vi får se, kanske tar jag själv första steget...
SvaraRaderaDet var ju roligt att höra att du inte började känna dig mera hämmad...