Glädjesmittan

Min erotik. Hur ser den ut?

När jag försöker tänka igenom vad jag har skrivit, verkar det finnas två slags erotik. En när jag känner mig Liten och en när jag känner mig Stor. Den lilla erotiken, om vi kallar den så, har mycket med trygghet att göra. Att kunna somna lugnt. Att dö lugnt. Att känna sig lugn i förhållande till livet. Den är mera lugnande än upphetsande.

Jag har sagt ganska mycket om den lilla mänskan och hennes erotik. En liten mänska har liten erotik. En stor har stor. Men innan ni börjar fundera. Undra om ni är små eller stora, skall jag säga att jag inte menar på det sättet. Alla är både små och stora. Pendlar upp och ner. Rör oss mellan toppen och botten av våra förmågor. Kommer i form eller ur form. Blir pigga eller tröttnar. Varje dag. Många gånger.

Mellan den stora och den lilla mänskan finns skammen. Den behöver inte finnas där, men gör det ofta. Om vi kunde ta denhär upp och ner-rörelsen som något naturligt, skulle vi inte behöva möta skammen. Den kommer för att vi försöker för mycket. Försöker stanna kvar däruppe, fast det är dags att vila.

Men jag har sagt så mycket om den lilla mänskan och hennes erotik. Kanske beror det på att den är lite utmanande för mig. Också jag vill helst vara stor. Hela tiden. Jag tror det var därför som jag började fantisera, började sätta ihop fantasier som påminde om bdsm. Det var ju bara då som jag fick släppa på kontrollen - och nästan inte ens då. Jag måste ju sätta dit ett motstånd också. Min ug gav ju aldrig med sig utan kamp. Ja, inte förr i alla fall.

Fast jag är ändå inte säker. På dethär med bdsm, menar jag. När jag läser på nätet, verkar ug jämt göra så mycket. Försöka behaga D. Stå till tjänst. Men min ug är inte alls på det sättet. Hon är mera som ett barn, behöver någon som tar hand om henne...

Det må vara som det vill. Kanske är det inte någon mening alls med att försöka passa in sig. Sist och slutligen finns det väl en kategori för varenda mänska. Då är det kanske bättre att se på det som förenar.

Som dethär med stora och små. Att våra förmågor går upp och ner. Under loppet av en dag. Under vår livstid. Och erotiken, den verkar också ändra sig. Den följer med i våra upp- och nedgångar. Det är stor erotik och liten erotik om vart annat. Beroende på vad vi behöver. Men säkert också på vad vi råkar ut för.

Den stora erotiken. Jag tror inte att jag menar D-rollen i bdsm. Om jag gör det, då är det nog i en mycket större mening. Att kunna är en glädje. Det är detsamma som att behärska. Eller att ha makt. På det sättet är makt detsamma som glädje - och glädje, ja, det var det som jag skulle komma till. Det är kanske det som den stora erotiken handlar om...

Den stora erotiken. Att födas. Att börja leva. Att lära sig. Att kunna. Att behärska.... Glädje. Jag tycker att det är mycket upphetsande. Ja, upphetsande. Inte lugnande. Jag kan känna mig så glad att jag tycker att jag vill sprängas. Jag vill ha alla mänskor. Nå dem med alla mina sinnen. Ligga med vem som helst och sedan vidare till nästa. Fort fort, för upphetsningen är så stark.

Det låter underbart. Det känns underbart. Men jag är lite rädd för denhär erotiken också. Att famna hela livet...! Det är underbart medan det varar, men efteråt? Hur känns det då? What goes up, must come down. Det är nog på det sättet. Bränna fett, brukar man tala om. Jag tror att man kan bränna serotonin också. Så jag försöker att ta det varligt. Tänka efter före, som det heter. Fast det lyckas inte jämt. Tack och lov, kanske.

Ibland blir jag som berusad av glädje. Jag tar en enda liten öl och så stiger den mig åt huvudet. Jag blir sprängfull - av glädje. Livskänslan blir så stark. Den värker i bröstet och snurrar i huvudet. Inte behövs det någon alkohol. Det kan vara något annat också. Vad som helst eller ingenting. Jag är ju så svag. Glädjen smittar så lätt på mig. Själv är jag nog också en glädjesmittare. Jag har fått höra det ibland. Först kunde jag inte förstå hur någon kunde uppfatta mig som glad. Men jag börjar tro på det. Det är dethär med döden. Sedan döden kom in i mitt liv, har jag knappt kunnat ta något på allvar. Vad är nu egentligen värt att ta på allvar...?

På något sätt har jag blivit så barnslig. Jag bryr mig inte om vad som är sant utan bara det som känns bra. Ett glatt leende. En glad stämning. Kärlek. Lyckliga slut. Jag hakar genast på, nästan utan att jag vet om det. Ewan McGregor. Han är för mig en sinnebild för glädjen. Jag vet inte någon annan mänska som kan se så glad ut. Han är så tilldragande, särskilt i Moulin Rouge. Där har han ju så många möjligheter också. Hela musikalen är ju en enda hyllning till kärleken. Se och hör honom när han sjunger Elton Johns Your song för Nicole Kidman uppe i detdär kärleksnästet. I elefanten, menar jag. Se på hans ansikte. A pure joy.

Ja, jag försöker hålla balansen, jag. Inte gå för långt åt någondera hållet. Inte låta något stiga mig åt huvudet eller trycka ner mig i skorna. Ta det lugnt. Låt inte musklerna arbeta mer än nödvändigt. Låt tankarna sakta av. Ligg som i Shava-asana (en grundställning i yoga, liggande på rygg) - avslappad, men med ett knappt märkbart leende på läpparna. Just det. En liten liten stegring ovanför nollstrecket. Där. Där vill jag hålla mig kvar.

Men inte är det så lätt. Inte när man ser leenden sådana som Ewan McGregors... De andra på bilden är från vänster Nicole Kidman, John Leguizamo och Jacek Koman.




Följande inlägg hör ihop: 1) Tankar om sex 2) Mars och Venus och Jesusbarnet 3) Erotik = Spänning 4) Göra eller inte göra? 5) Stor och liten 6) En pricks problem 7) Som fisken i vattnet 8) Sitta i famnen 9) Röd upp till öronen 10) Förlora kontrollen 11) En mjuk frukt med en hård kärna 12) Lyssna till sin ton 13) Aftonbön 14) Glädjesmittan 15) Som när hanhundar pissar 16) Ett med min kropp 17) Vildheten 18) God fucker...!

Andra bloggar om: balans, erotik, Elton John, Ewan McGregor, glädje, Moulin Rouge, musikaler, Nicole Kidman, Shava-asana, yoga, Your song