En pricks problem

Gubben Gud. Skulle jag skriva om honom? Nja, det blir nog lite svårt, för jag är inte troende. Men kanske skulle jag ändå försöka. Så mycket har jag ju redan sagt, att jag tror att han är det stora i mina erotiska fantasier. (Se Stor och liten) Men tänk inte så mycket på Königen och pojken. Berthold är inte någon bra gudsersättning. Han är för mänsklig, för ofullkomlig. I mina tidiga fantasier är det tydligare dethär draget. En stor och en liten.

Vad mera kan jag säga om Gud? Ja, han är ingen gubbe i alla fall, fast jag använde det ordet. Inte någon person alls. Hellre då en kraft, men jag vill inte gå in på det tänkesättet heller. Tänk istället att han är en symbol. Ja, en symbol. Men för vad då...?

Jag ser framför mig en stor svart rymd och så jag. Här på jorden. En liten prick och ändå så levande. Men Gud? Var finns han i denhär bilden? Ingenstans? Eller överallt? I mitt hjärta kanske. Kanske är han bara ett förhållande. Ett förhållande som jag har. Till dethär stora. Väldiga. Till det att jag själv bara är en liten prick. En tänkande liten prick. Kanske är han mina frågor. Varför lever jag? Vad händer när jag dör? Är det någon mening alls? Varför lider vi? Han är inte mina svar, för några sådana har jag ju inte. Behöver kanske inte heller. Är kanske inte så rädd längre, att jag måste veta.

Det är Gud för mig. Vad han är symbol för. Ungefär. Han är mina frågor, men inte mina svar. Däremot kanske mina förhoppningar. Min tillit. Att allt är som det skall vara, fast jag inte vet något alls. Att jag kan känna mig trygg, fast det inte finns någon trygghet. Att jag kan känna mig älskad, fast det inte finns någon där. Men Gud är min oro också. Jag vill känna mig trygg och älskad. Jag behöver göra det. Det känns mycket bättre på det sättet. Men det är inte så lätt. Jag vet ju hur det är, att jag är dendär pricken. Inte så stor precis. Mycket sårbar. Inte ens i bästa fall, kan jag klara mig särskilt länge.

Gud är detdär också för mig. Paradoxen. Viljan till trygghet och prickens mycket förklarliga rädsla. Jag tror det är därför som jag har mina fantasier. Jag vill bevisa för mig själv, om och om igen, att det finns trygghet och kärlek, fast det inte verkar så. Det är därför som det finns tvång i mina erotiska fantasier. Jag behöver övervinna mitt eget motstånd. När jag har gjort det, när jag har gett med mig, då kan jag slappna av. Sova lugnt.

Har dethär med sadomasochism att göra? Kanske. Det skall jag försöka skriva om nästa gång.



Följande inlägg hör ihop: 1) Tankar om sex 2) Mars och Venus och Jesusbarnet 3) Erotik = Spänning 4) Göra eller inte göra? 5) Stor och liten 6) En pricks problem 7) Som fisken i vattnet 8) Sitta i famnen 9) Röd upp till öronen 10) Förlora kontrollen 11) En mjuk frukt med en hård kärna 12) Lyssna till sin ton 13) Aftonbön 14) Glädjesmittan 15) Som när hanhundar pissar 16) Ett med min kropp 17) Vildheten 18) God fucker...!

Andra bloggar om: debatt, gud, kristendomen, erotik, erotiska fantasier, fantasier, sex, sexuella läggningar, sadomasochism