Lyssna till sin ton

John Henry Fuseli: Artist Moved by Grandeur of Antique Fragments, 1778-79

Jag har surfat för mycket. Hoppat runt och försökt ta reda på hur andra tänker.

Först några bdsm-sidor. Lärorikt, tänkte jag. Här får jag veta ett och annat. Där fanns fotografier också. Mitt i allt kände jag hur kåt jag var. Jag blev inte särskilt glad åt det, för jag hade inte tänkt bli kåt. Ville inte bli kåt heller. Jag blev kåt och illamående på samma gång. Ambivalens, läste jag lite senare. Så kan man kalla det, när man vill och inte vill. Jag skulle nog bli kåt, om någon blev piskad till döds också - och på samma gång hata den som gör det. Sex kan vara så avskyvärt, eller hur...??

Nåja, jag lämnade dedär sidorna. Jag förstår inte riktigt hur jag kom in på dem. Nyfikenhet, antagligen. Men det var inte vad jag hade planerat att göra. Jag hade tänkt skriva om sublimering och så hade jag ett suddigt minne av Freud och just för att jag hade detdär minnet, kunde jag inte bara sätta igång och skriva. Måste kolla vad han hade sagt först. Auktoritetsrädsla, antar jag.

Men det är dumt. Jag brukar inte göra på det sättet. Inte nu längre. Jag har faktiskt börjat tro på mig själv. Att jag vet tillräckligt. Att det blir bäst, om jag bara lyssnar på mig själv. Att jag har en egen ton, som jag måste vara uppmärksam på. Det känns nästan som en plikt att vara det. Fast ännu mera som en glädje... Nu menar jag ju inte att dethär skulle gälla bara mig. Jag tror ju att vi alla är på det sättet. Tonen finns där, om vi bara tror det. Eller om vi bara kan bli stilla nog. Det får inte vara för mycket bakgrundsbrus.

Som för mig idag. Jag surfade ju rätt in i en bok. De erotiska minoriteterna av Lars Ullerstam. Har ni hört om den? Han var/är psykiater och skrev denhär boken redan på 1960-talet. Vad jag förstår är hela boken publicerad på nätet. Författaren berättar utförligt om alla möjliga sexuella avvvikelser, tar exempel från historien och litteraturen, och försvarar det mesta. Alla skall ha rätt till sexuell njutning. Sexuell lycka, talar han till och med om.

Det var en intressant läsning, men inte hade den så mycket med mig och min ton att göra. Själv är jag ju inte så säker på detdär. Att möjligheten att leva ut sin sexuella avvikelse skulle vara detsamma som att bli lycklig... Något som jag tyckte om var att han insåg att varje mänska har en egen sexuell avvikelse. Att alla grupperingar är konstlade... Ibland kändes den nog lite gammal också, denhär boken. Tex när han skriver att en man som tvingar en kvinna till samlag inte behöver ha några skuldkänslor (jämfört med de erotiskt avvikande)...

Men det sublima skall jag återkomma till. Det är nog åt det hållet som jag är på väg. Men först måste jag få tillbaka mitt lugn. Bli kvitt Sigmund och de andra auktoriteterna...




Jag läste ju ganska slarvigt. När jag skulle kolla länken, hittade jag dehär raderna i Ullerstams förord:

"För att häva myten om de "perversa" njutningarnas låga och tarvliga karaktär skall jag ge några stickprov på de inre upplevelser, som kan förmedlas av "perversa" handlingar. Ofta ligger dessa på ett sublimt andligt plan. Beteenden som nu kallas sedlighetsförbrytelser kan tillfredsställa samma elementära mänskliga behov som religiösa kulthandlingar."

Just så! Nu börjar vi närma oss varandra, han och jag... Fast dedär stickproven som han talar om, de har jag inte hittat ännu...



Följande inlägg hör ihop: 1) Tankar om sex 2) Mars och Venus och Jesusbarnet 3) Erotik = Spänning 4) Göra eller inte göra? 5) Stor och liten 6) En pricks problem 7) Som fisken i vattnet 8) Sitta i famnen 9) Röd upp till öronen 10) Förlora kontrollen 11) En mjuk frukt med en hård kärna 12) Lyssna till sin ton 13) Aftonbön 14) Glädjesmittan 15) Som när hanhundar pissar 16) Ett med min kropp 17) Vildheten 18) God fucker...!

Andra bloggar om: Freud, De erotiska minoriteterna, Lars Ullerstam, sex, sexuella läggningar, sublimering