Förlora kontrollen

Denhär veckan har det hänt två saker. Två saker som har vänt upp och ner på det mesta. Mina dagliga rutiner. Min sköna skrivande tillvaro. Två saker som kanske har något gemensamt också. Både med varandra och det som jag skriver.

Det första som hände var att jag fick veta att jag skulle in på sjukhus. Jag skulle bli nedsövd för första gången i mitt vuxna liv. Jo, det hände som barn också. När jag skulle ta bort polyperna... Men vad är det jag säger...? Tonsillerna, menar jag. Fast jag har fått lära mig att säga polyperna istället. Vi gjorde det i mina trakter, förr i världen...

Nåja. Det andra var att jag tappade nycklarna. Alla mina nycklar. Hemnycklarna. Nycklarna till jobbet. Till bilen. Till sommarstugan. Osv. Mmmm. Jag är så dum att jag bär dem i samma knippa. Jag brukar tänka att om jag tappar dem, så kommer jag verkligen inte långt. Jag måste märka det nästan med detsamma. Det gjorde jag denhär gången också. Det tog inte mer än tio minuter, förrän jag började gräva i fickorna och väskan. Men det hjälpte ju inte. Ändå var de lika mycket försvunna. Jag hade inte räknat med att någon skulle plocka upp dem och ta dem med sig...

Vad kan nu dehär händelserna ha gemensamt med varandra - och med det som jag skriver? Kanske är det sökt, men jag skulle vilja säga hjälplösheten. Att bli nedsövd. Att tappa sina nycklar. Det är att förlora kontrollen.

Jag tänkte inte på det medan det hände. När nycklarna försvann, satte jag bara igång att leta. Jag letade och letade och det hjälpte mig nog på något sätt. Fick mig att känna mig mindre hjälplös. Även om jag inte kunde komma hem, så kunde jag i alla fall styra mitt letande. Jag tror att jag letade mycket effektivt. Fast det hjälpte ju inte. Till sist fick jag ändå ge upp.

Hur klarade jag av att bli nedsövd då? Jo, jag fyllde i en blankett. Där skrev jag (på punkten för övrigt) att jag ville ha mycket information om det ingrepp som skulle göras. Dessutom ville jag träffa de mänskor som skulle göra det. Det skulle kännas tryggt, minns jag att jag skrev som skäl... Jag kan bara säga att det fungerade. När det var över, kunde jag bara säga att jag hade blivit väl omhändertagen. Alla presenterade sig och gav sig tid att tala med mig.

Det var inte bara informationen. Det var kontakten också. När jag hade tappat nycklarna, tog jag kontakt med många många mänskor. Expediter, vakter, poliser... Inte kunde de ge mig nycklarna tillbaka, men de var så hjälpsamma. Likadant var det på sjukhuset. Alla var inte så bra att förklara. Men det fanns en vilja att vara stödjande.

Ändå var jag ju rädd. Innan jag somnade in, försökte jag se på mänskorna omkring mig. Gör inga misstag, bad jag med blicken. Bad eller försökte kommendera. Så mycket annat kunde jag ju inte göra i det skedet. Sedan kom narkosläkaren. Han var faktiskt lite kort. Sade bara sitt namn och så godnatt... Dethär kommer aldrig att gå, minns jag att jag tänkte. Jag kommer aldrig att somna. Det var det sista jag tänkte, innan jag somnade...

Vad har dethär att göra med det som jag bloggar om då? Jo, spänningen. Jag skriver ju att erotik och spänning är ungefär detsamma. Eller åtminstone att erotik måste vara spännande, vilket ju inte riktigt är samma sak. Fråga dig sedan om det finns något mera spännande än att vara hjälplös. Att inte veta vad som kommer att hända. Att inte ha kontrollen. Att vara utlämnad till andras godtycke. - Många sexterapeuter vet dethär. Ligg bara stilla, brukar de säga. Låt din partner göra vad han eller hon vill. Ligg bara där och vänta....

Nu skall jag kanske säga att jag inte tänkte på erotik, när dehär sakerna hände. Jag var för upptagen med att leta nycklar och informera mig om operationen. För upprörd och för rädd också. Men efteråt. Då tänkte jag på det. Framför allt på det som hände på sjukhuset, medan jag sov... Det var så lustigt. Ingenting verkade ju ha hänt. Jag var påklädd, när de sövde ner mig - och likadant var det när jag vaknade upp. Men ändå hade det ju hänt så mycket. De hade gjort så mycket med mig...

Innan jag slutar, vill jag be er tänka på döden. En dag ligger vi där och vet att nu är stunden inne. Vi är mera hjälplösa än någonsin förr. Nu skall vi ge upp all kontroll. Måtte vi ha kontakt den dagen. Känna att vi är väl omhändertagna.



Följande inlägg hör ihop: 1) Tankar om sex 2) Mars och Venus och Jesusbarnet 3) Erotik = Spänning 4) Göra eller inte göra? 5) Stor och liten 6) En pricks problem 7) Som fisken i vattnet 8) Sitta i famnen 9) Röd upp till öronen 10) Förlora kontrollen 11) En mjuk frukt med en hård kärna 12) Lyssna till sin ton 13) Aftonbön 14) Glädjesmittan 15) Som när hanhundar pissar 16) Ett med min kropp 17) Vildheten 18) God fucker...!

Andra bloggar om: avspänning, debatt, döden, erotik, hjälplöshet, kontrollbehov, livet, narkos, nycklar, spänning