Erotik = Spänning

Nu är jag färdig med historien om Königen och pojken. Egentligen berättade jag ju aldrig om den scen som jag först hade i tankarna. Det blev inte så, för det var så mycket som jag ville säga först. Och nu, när jag har gjort det, kan jag inte längre se att det skulle vara nödvändigt. Men för att jag nu inte skall framstå som alltför lurisk - och kanske av andra orsaker också - kan jag ju säga att den påminde om slutscenen i denhär historien. Hariberth satt i famnen på Berthold. Nej, sov egentligen. Han blev så avslappad att han somnade. Det säger ju ganska mycket, eller hur?

Själv brukar jag också somna till mina historier. Inte just till den som jag just har berättat för er. Den är för känsloladdad och ganska otäck också. Våldsam. Erotiska historier av det slaget tänker jag inte ut. De brukar komma av sig själv, när jag halvsover. Det känns mera som om de bryter sig ut. Tvingar sig fram. Det händer inte ofta. Egentligen har jag bara två historier av det slaget. Båda grymma - men bra också. Jag tycker inte att jag gör dem onödigt våldsamma. Tvärtom nästan, för att jag känner ett sådant obehag själv. Men våldet skall vara med. Det är motiverat. Insatserna är höga, i båda historierna. Det var den stora vändpunkten som ni fick, i historien om Königen och pojken. Efter det är motsättningarna inte övervunna, men mycket mindre. Det finns redan ett starkt känslomässigt band mellan dem. Liv och död-stämningen är försvunnen.

Så är det med den scen där Hariberth somnar. Det som föregår den är inte alls dramatiskt. Det är mera frågan om ett slags eftervård. Rehabilitering.

Ändå är det samma scen. I erotiska historier - mina och andras, skulle jag tro - är det alltid samma scen. Innehållet och känslan av dramatik kan vara olika, men det är ändå samma scen. En spänning byggs upp och raseras igen. Det är det första jag skulle vilja säga, när jag nu skall försöka mig på en analys. Fast ordet är för stort. Inte heller vill jag gå så formellt till väga. Det skulle nog strypa min inspiration. Ta (den heliga) andan av mig...

En tanke som jag vill lägga fram. Jag vet inte om den är rätt eller fel, men har ni tänkt på dethär med spänning? Tänk om all spänning är erotisk? Varför vill vi se spännande filmer egentligen? Jo, för att vi vill. Vi har lust med det. Det finns ingen annan förklaring, skulle jag tro. Lika självklart tror jag det är att filmen skall sluta bra. Det är också något som vi vill. - Det, förstås. I ungdomen, när man gärna vill utmärka sig på något sätt, då kunde en film få sluta lite hur som helst. Konstnärligt. Men nu, när jag tror att jag är ärligare mot mig, så har jag börjat undvika den sortens filmer. Jag mår inte bra av dem. Jag vill hellre må bra än vara konstnärlig. Mina modersmålslärare hade nog rätt. En uppsats (eller film) skall sluta med 'svansen uppåt'. Grovt sagt: man får inte lämna sina läsare i pisset.

Vad är det då som skiljer en erotisk historia från andra berättelser? Inte så mycket, skulle jag tro. Fokus möjligen. Ingen blir väl upphetsad av en dokumentär...? Jo, dokusåpor, förstås. Men det var inte dem jag tänkte på. Tänk till exempel på en dokumentär om börskraschen i slutet av tjugotalet eller något sådant...

Upphetsad, skriver jag. Märkte ni det? Jag använder det ordet som en synonym till att känna spänning. Det är inte brukligt, men jag tror att det kan finnas skäl till det. En man får kanske inte stånd, när han ser en spionhistoria. Men om han har identifierat sig med hjälten, kan det nog hända att han efteråt känner sig... lite mera manlig.

Men tillbaka till fokus. Erotiken är personlig. En film får inte handla om för många mänskor. Då går det inte att komma dem in på livet och det är viktigt. Man skall kunna känna igen sig... Men porr då? Inte får man veta så mycket om huvudpersonerna i en porrfilm. Jo, nog om hur de ser ut. Fast det kan vara svårt att känna igen sig. Brösten är stora och runda som grapefrukter och det är inte några problem med potensen. Det är bara att pumpa på. Det är många närbilder. Blånande manslemmar och rödaktiga hudveck. Jag tycker att det är ganska oskönt, men visst blir jag upphetsad om jag ser på det... Så kanske måste jag ändra mig? Här är ju erotik och spänning inte alls detsamma. Någon spännande handling finns det ju inte. Ingen story alls egentligen.

Men om jag tänker såhär. Att hjärnan är ju vår mest erogena zon. Jag har ju märkt med mig själv hur jag fungerar. Jag behöver bara tänka på ett visst sätt, så blir jag upphetsad. Kroppen vet genast vad det är fråga om. Likadant är det kanske med dehär bilderna. Att de är signaler. Sätt nu igång, kropp! Bli upphetsad...! Nej, ännu är jag inte beredd att ge upp dendär tanken. Erotik och spänning kan fortfarande vara detsamma. Såhär skulle det kunna förhålla sig. Spänningen är det ursprungliga, erotikens början, men bilderna och orden är inlärda. Kanske är vi lite som Pavlovs hundar, när det gäller att bli upphetsade. Visa mig en bild eller säg ett ord och jag börjar drägla...!


Nej, nu skall jag nog sluta. Det är ändå ingen som orkar läsa dethär. Fast det är så intressant! Jag kan nästan inte fatta att inte alla tycker att dethär är lika intressant som jag...



Följande inlägg hör ihop: 1) Tankar om sex 2) Mars och Venus och Jesusbarnet 3) Erotik = Spänning 4) Göra eller inte göra? 5) Stor och liten 6) En pricks problem 7) Som fisken i vattnet 8) Sitta i famnen 9) Röd upp till öronen 10) Förlora kontrollen 11) En mjuk frukt med en hård kärna 12) Lyssna till sin ton 13) Aftonbön 14) Glädjesmittan 15) Som när hanhundar pissar 16) Ett med min kropp 17) Vildheten 18) God fucker...!

Andra bloggar om: analys, avslappning, erotik, erotiska fantasier, filmer, spänning