Det var något konstigt med det förra stycket. När jag hade skrivit klart, låg jag en bra stund och funderade på vad jag egentligen hade gjort - och kanske ännu mera varför. Jag var inte riktigt nöjd med ordet symbol heller.
Men en sak i taget. Jag utgick från att den Stora i mina erotiska historier har vissa likheter med vårt gudsbegrepp. I alla fall i mina tidiga historier är han osjälvisk och mycket insiktsfull. Snudd på allvetande. Han är våldsam också, orsakar lidande, men för ett gott ändamål. Prövar, heter det visst i den kristna traditionen. Detdär skrev jag aldrig klart ut, men det var så jag menade ungefär.
Det är ju lite intressant, eller hur? Att en mänska som jag, som inte är troende, umgås med en gudalik figur i sina erotiska fantasier... Hur har det kunnat bli på det sättet och vad betyder det? Säkert betyder det något. Erotiska fantasier går inte att manipulera med. De måste få vara som de är, om de skall fortsätta att fungera. Dvs vara erotiska. De är verkligen mycket ärliga uttryck för en mänska. Därför är det också av intresse att mina erotiska fantasier verkligen har ändrat sig. Den Stora är inte längre så stor och den Lilla inte så liten. Det märks tydligt i Königen och pojken. Båda har gudomliga och mänskliga drag, fast kanske ännu mera den Lilla. Hariberth är barnslig, men ibland sprakar det till. Det gudomliga slipper lös...
Men det förra stycket. Vad var det jag försökte göra egentligen? Det började ju med att jag skulle tala om Gud, fast jag inte är troende. Fast jag inte har någon bestämd uppfattning om honom. Det var ju därför jag gjorde honom till en symbol. En symbol... eller låter det bättre med samlingsterm... för alla våra frågor om tillvaron. Det var det jag gjorde, men varför? Jo, jag tror att jag ville visa hur lika vi är. Att Gud är densamma för troende och inte troende. Att det är samma frågor det gäller. Frågorna om tillvaron. Den enda skillnaden är ju att den troende besvarar frågorna. Säger att såhär är det. En intetroende lämnar dem öppna. Men varför hade jag den avsikten då? Varför ville jag visa hur lika vi är? Jo, jag har nog en aning om det också. Det var för att ni skulle kunna förstå dethär som jag skrev här ovanför. Varför en intetroende umgås med det gudomliga i sina erotiska fantasier.
Såhär tror jag att det är. Dehär frågorna om tillvaron, de går inte att undkomma. De är med oss, fast vi kanske inte vet om det. De är för oss vad havet är för fisken. Inte vet den om att den simmar. Det är för självklart. Vad skulle den annars göra? Och vi, inte behöver vi grubbla över livets mysterium. Vi har det inom oss, som en stor och obesvarad fråga. Utan att tänka försöker vi svara på den också, lägger fram våra omedvetna slutsatser. Fast viskar skulle vara ett bättre ord. Svaren är inte som i religion eller politik, inte alls så tydliga. Inga dogmer eller handlingsprogram precis. De handlar om våra känslor. Vi talar om hur vi känner oss. Hur det känns att leva, att vara denhär pricken i världsalltet. Känner vi oss trygga? Älskade? Eller är vi rädda? Undrar om vi skall duga? Om vi har gjort något fel? Svaren finns i våra drömmar och fantasier - och i våra liv. Jag tror att vi lever våra svar också.
Följande inlägg hör ihop: 1) Tankar om sex 2) Mars och Venus och Jesusbarnet 3) Erotik = Spänning 4) Göra eller inte göra? 5) Stor och liten 6) En pricks problem 7) Som fisken i vattnet 8) Sitta i famnen 9) Röd upp till öronen 10) Förlora kontrollen 11) En mjuk frukt med en hård kärna 12) Lyssna till sin ton 13) Aftonbön 14) Glädjesmittan 15) Som när hanhundar pissar 16) Ett med min kropp 17) Vildheten 18) God fucker...!
Andra bloggar om: debatt, erotik, erotiska fantasier, gud, gudsbegrepp, kristendomen, livet, metafysik, religion
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar