De båda andra har jag inte läst. Om sanningen skall fram, undviker jag Torgny Lindgren. Jag tycker inte om att läsa hans böcker. Jag har försökt flera gånger, men står helt enkelt inte ut. Stämningen gör mig så illamående.
Men denhär tredje delen kom jag faktiskt igenom. Kanske berodde det på att jag inte läste den utan lyssnade på den istället. Det gick väl lättare på det sättet. Jag kunde koppla bort honom, när jag inte orkade ta emot mera. Ändå tog det mig fem månader. Först för några dagar sedan, när jag verkligen inte kom på något annat att göra, lyssnade jag på de sista två cd-skivorna.
Frågan är - varför blir jag så illamående...? Boken är ju rolig, så varför kan jag inte skratta?
Bokens jag är en pojke/man som inte kan lära sig läsa och skriva. I nästan hela sitt liv bär han på ett brev från sin pappa som han vägrar att öppna. Han säger att han behöver inte göra det, för han vet redan vad som står där. Han vet hur mycket hans pappa älskar honom. Men lyssnaren kan gissa hur det står till, att han bara bedrar sig själv. Först sätter familjen honom på ett 'hem för obildbara', där han egentligen inte alls passar, och sedan slutar de bara upp att träffa honom...
Det sägs att det finns nåd i Torgny Lindgrens böcker och nu undrar jag. Är det dethär som är nåden? Självbedrägeriet...?
Torgny Lindgren: Dorés bibel ISBN: 9173131261
Andra bloggar om: bokrecensioner, carulmare, cd-böcker, Dorés bibel, illamående, Manfred Marklund, nåd, recensioner, självbedrägeri, Torgny Lindgren
Här är en till som har lite svårt att läsa Torgny Lindgren....
SvaraRaderaMen jag tycker han är underbar att lyssna på! Har hört honom läsa på radion och berätta på TV och då blir jag helt fångad. Undrar vad det beror på? Är hans skriftspråk tungt och omständigt eller är det något annat? Är det satsbyggnad, syntax eller vad?
Jo, det är sant. Det var en njutning att höra honom läsa...
SvaraRaderaMen inte kan jag minnas att jag någongång skulle ha tänkt på hans språk. Från mina läsupplevelser minns jag bara en tung tung känsla - en som jag inte ville gå in i...
Kanske är det helt enkelt så att han berör mig lite för mycket...
Jag har läst "Ormens väg på hälleberget" och den gav mig mycket trots tungsinnet. Se'n gav jag mig på att läsa Hummelhonung. O fy för den lede, illamående är bara början. Vidrig bok! Övertalades av en bekant att läsa Pölsan - den visade sig vara riktigt rolig och bra - alls icke vidrig. Kanske ska jag våga mig på Dorés bibel? Någon slags hat-kärlek har jag till detta författarskap.
SvaraRaderaLiten tant: Lyssna på Dorés bibel, om du har möjlighet! Han läser ju mycket bra... och det går liksom lättare att smita undan, om det blir för obehagligt. Dessutom tror jag det hjälper mot alla utvikningar också...!
SvaraRaderaInkan: Jo, jag håller nog med om att han kan vara omständig. I alla fall i Dorés bibel...