å du tror inte på vad jag säger?" Han lät så underligt len på rösten."Du sade ju att du nästan inte kommer ihåg något."
"Fel, Hariberth. Jag sade att jag inte kommer ihåg vad jag själv sade. Men dig kommer jag ihåg." Han sade det så lugnt - och ändå började han spänna sig. Det var något med dendär rösten. Han hade hört den förut. När Berthold talade på detdär sättet, brukade han egentligen vara arg. Nej, mera än så. Rasande.
"Kanske är det sant. Ja, detdär som du har Wiba att säga om mig. Att jag har en elak tunga..." Han log. Fast han var så upprörd, så visst log han. Det fick honom verkligen inte att känna sig lugnare. "Men säkert var jag inte lika elak mot alla. Det kan du väl inte tro. Det är väl inte ens möjligt. Jag menar, man måste ju sikta noga, om man skall lyckas med sina elakheter..." Han skrattade till. "Och det gjorde jag ju med dig, eller hur? Jag siktade och träffade visst också. Själv kan jag inte komma ihåg vad jag sade, men du minns ju, gossen min. Därför behöver du ju inte undra. Om du inte tror på mig, kan du ju läsa i din skrivbok. Då måste du ju märka det. Hur jag försöker komma åt dig. Läs vad du själv skriver, Hariberth, så förstår du nog hur osäker jag kände mig..."
Han visste inte. Fortfarande var det något som störde honom. Kanske hade Berthold känt sig osäker, men han förstod ju inte varför. Säkert skulle han ha gett vika, om dendär königen hade börjat pressa honom. Fort skulle det ha gått också. Det gick ju så hemska historier om vad Berthold kunde ta sig till... Säkert visste Berthold det också. Han visste nog att hans systerson inte var något hjälteämne - inte då och inte nu heller. Så vad var det för värdighet som han jamsade om? Var det bara något som han sade för att inte såra honom? Men det var ju ännu mera sårande...
"Du tror mig fortfarande inte?"
"Du försöker bara linda in det du måste säga." Han lät så tunn på rösten. Trodde väl att det skulle bryta ut nu, detdär raseriet som han hade inom sig. Nu när han inte hade fått trösta honom.
fortsättning följer... läs från början...
Andra bloggar om: behärskning, beröm, berömma, förställa sig, förställning, hålla masken, obehag, olust, smicker, smickra, svag, svaghet, såra, sårad, tröst, trösta, värdighet, öppen, öppenhet
Det finns fler fördelar med att vara hos mamma, och att inte ha hängt med bland alla bloggar.
SvaraRaderaDet är att det har kommit fler avsnitt på din bok, och att jag kan skriva ut den, eftersom jag är kvar på värmdö.
Roligt att allt slutade så väl - och att se dig här igen! :)
SvaraRaderaNu skall jag se om jag kan få ner några rader idag också. Jag har sovit illa och försökt reparera det med att ligga och dra mig länge... Men jag vet inte om det lyckades så bra.
Djupsömnen, djupsömnen...
Ja, det är nog bra att läsa flera avsnitt på en gång. Du får en bättre översikt... Säg till, är du snäll, om du hittar ställen som inte går att förstå, som inte hänger ihop, som inte flyter bra...
SvaraRaderaSjälv är jag ju mitt i just nu och förlorar lätt överblicken... Jag har mitt manus, förstås, men ändå...
Detsamma ber jag förstås av alla som läser...
Dethär samtalet är viktigt, det för handlingen framåt. Men det är också mycket mycket långt...