lördag 6 maj 2006

Konstnär i köket


Det måste vara våren. Saven och skaparlusten stiger i allt levande - och man ger sig i kast med allt möjligt. Sådant som man under den mörka tiden inte ens vågar tänka på.

Igår hände det att Carul Mare gick in i köket och tänkte breda sig en smörgås. Men hur det nu var så kom stekpannan fram istället. Det var väl dedär tjugofyra äggen som CM hade köpt till specialpris. CM visste att något borde hända med dem. Snart.

En stund stod CM och viftade med stekpannan. Skakade bort några gamla torkade smulor från teflonbottnen. Efter det kunde man faktiskt tro att stekpannan var diskad. CM trodde det. Nästan.

Sedan hände det. Inspirationen slog till och vips hade en ny maträtt kommit till. Först bara i huvudet på CM, men snart i den verkliga världen också. Mycket snart. Det var ju en maträtt som det skulle gå snabbt att laga. Märkligt nog är det bara på snabbmatens område som CM får sina kulinariska infall.

Ja, det var ju inte första gången. CM har förstås haft vårkänslor förut, med intressanta följder för kokkonstens utveckling. Mest intryck har CMs son tagit: Du har väl inte satt i några kryddor? Är du säker på det? Du gjorde väl precis som förra gången...?

CM kan erkänna att det hade hänt några små misstag. Men sonen kunde nog ha varit mera förståelsefull. En kökskonstnär behöver förståelse för att kunna utveckla sina talanger...

Men nu har sonen flyttat hemifrån. CM har fria händer! Man kan ana att det kommer att hända mycket inom kokkonsten den närmaste tiden...

Denna vidareutveckling av omeletten tillägnas mina bloggläsare. Här är receptet, kära vänner! Bon appétit!



Omelett à la Carul Mare

Du behöver:

1 teflonstekpanna (möjligen odiskad, det kan ju ha varit det som gav den särskilda smaken)

1 liten burk tonfisk med vitlök, inlagd i olja (dethär är praktiskt, du slipper smörja stekpannan)

4 små ägg (gärna till specialpris)

1 liten skvätt mjölk (lätt och laktosfri)

2 små salta kex (de skall vara torra och spröda, men behöver inte smaka någonting)

1 mellanstor nypa basilika (kryddan får gärna vara gammal, tio eller femton år eller så)

1 tidtagarur med alarm (ställt på sju minuter)



Såhär gör du:

Sätt plattan på fem, kanske...

Öppna tonfiskburken (gärna en med kattmatslock, så slipper du börja leta efter konservöppnaren). Peta ut det oljiga innehållet i stekpannan. Krydda med basilika. Rör ihop basilikan med tonfisken.

Knäck äggen och skilj inte gulan från vitan utan häll alltsammans i någon slags skål. (Tips: Jag brukar använda min jättestora odiskade tekopp. Då kan jag använda den en sista gång, innan jag diskar den.)

Tillsätt mjölkskvätten. Jag tror inte du behöver röra om, men gör som du vill. Sedan skall blandningen ner i stekpannan. Här måste du röra om. Varning!!! Använd inte något skarpt verktyg, om du inte vill börja diska stekpannan efter varje gång du använder den.

Nu är det dags för de ytterst viktiga salta kexen. De har nästan ingen smak, men ändå tror jag att det är de som gör denhär rätten till vad den är. De ger konsistens åt äggen, får omeletten att närma sig pajens utmarker...

Du kom väl ihåg att kexen skulle vara torra och spröda? Sätt nu det första kexet i handflatan och knyt näven. Dethär skall förstås göras över stekpannan. Om du har valt rätt sorts kex har du nu handen full av smulor. Vänd på handen och låt smulorna gå ner i röran. Gör likadant med det andra kexet. Rör om.

Sedan är det bara att vänta. Låt omeletten ligga där och bli färdig. Omeletter lagar faktiskt sig själva, om man inte hindrar dem. Men för somliga kökskonstnärer är dethär den svåraste delen. Här kommer tidtagaruret in. Ställ det på sju minuter och gå därifrån. Gör inget mera åt omeletten. Gör något annat istället. Gå till exempel till datorn och spara dethär receptet.

Möjligen skall du vrida ner plattan till fyra först. Sedan lämnar du köket. Om sju minuter, när alarmet skrämmer dig halvt från vettet, går du tillbaka och vrider ner plattan till tre. Du behöver inte vända på omeletten. Om du bara har tålamod att vänta i sju minuter till, så är den helt färdig. Vackert gyllenbrun på ena sidan, lite ljusare på den andra.

Smaka och njut! Tro mig eller ej - dethär är gott! Vissa av redskapen (till exempel den odiskade stekpannan och tekoppen) och ingredienserna kan vara lite svåra att hitta, men ansträng dig! Slutresultatet är gott.



Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

14 kommentarer:

  1. he,he,he; Det låter som en god konstmaträtt du uppfunnit! Blev lite sugen - men hade varken ägg eller tonfisk hemma. Jag tog en bit hårdbröd med sardin i tomat på istället. Det dög.

    Annars så var det ett flott skrivet kåseri med vidunderligt vackra illustrationer. Jag blir så förtjust när jag ser dem på din blog.
    De liksom passar carul mare...

    Glad kväll!
    Inkan

    SvaraRadera
  2. Nu blev jag sugen på omelett fast jag redan har ätit mackor. Får nog spara suget efter som jag är mätt till eftermiddagen.

    SvaraRadera
  3. Inkan: Roligt om du gillar bilderna! Jag sätter nog ner en del tid på att hitta bilder som jag tycker om och som passar...

    Glad morgon...!

    SvaraRadera
  4. Inkan och Bless:

    Jag har nu ätit denna skapelse i två dagar...! Andra dagen fick jag för mig att sätta till till oliver också. Inte så illa! Oliver med citronfyllning. De är förresten väldigt goda i sig själva också. Har ni prövat...?

    SvaraRadera
  5. Oliver med citronfyllning visste jag inte ens om att det fanns. Vart köper du dem?
    De finns då inte på min lokala Coop-butik - som är rätt stor.... Kanske måste jag in till Söderhallarna - där finns (nästan) allt! Låter i alla fall gott.

    SvaraRadera
  6. Jag köper dem i Finland...! Här är det varumärket Eldorado som gör dem...

    På samma gång skall jag väl berätta att jag är finlandssvensk... Här på bloggen har jag varit ganska tyst om det. Jag försöker ju, med allt mindre framgång :), att vara anonym...

    Men jag har faktiskt bott i Stockholm, fött en son där också. Det var i mitten av åttitalet.

    SvaraRadera
  7. aha! Finland i mitt hjärta... där har jag haft väldigt många trevliga upplevelser.
    Favorit är Helsinki- en stad jag älskar! Jag har tänkt skriva lite mer om besöken där ...

    :)

    SvaraRadera
  8. Stockholm i mitt hjärta

    Men det skall bli roligt att höra dina helsingforshistorier :)

    SvaraRadera
  9. Jag har ännu inte gjort omeletten, men jag har varit gift med en man med sina rötter i Tjärlax eller Närpes eller vad det nu var för ställe där i vid Wasa. Så mannen och barnen semstrar i dina krokar om somrarna.

    SvaraRadera
  10. Bless: Ja, vasatrakten känner jag väl till. Då kanske du också har besökt Närpes och Tjärlax? Har fått höra tungomålet - eller skulle jag säga tungotalet :) - i de trakterna? Närpes är Finlands nyaste stad, bara något år gammal. Den är berömd för sina tomater... och så språket, närpesiskan. Det är en svensk dialekt, men en som man behöver träning för att uppfatta...

    SvaraRadera
  11. Jag följde aldrig med dit, trots sommarstuga på någon ö, eftersom jag led av svårartad svärmor.

    Men dialekten har jag hört, fast det var när svärmor var här. Jag tycker den påminner om gammalt dalmål. Inte desom de pratar nu utan de som de gamla när jag var liten pratade. Ferdir i stället för häst och fejset för ldugård och andra väldigt konstiga ord. Det är något med melodin och ljuden som är lika.

    SvaraRadera
  12. Hej CM!

    Vad roligt, jag har uppdrag att laga mat härute på V-Ö idag, jag hade tänkt köttfärsbiffar, men det kanske jag skulle omvärdera.

    Mindre och mindre anonym, gissa om jag känner igen den ;)

    SvaraRadera
  13. Skrattar:)))! Ett recept heöt i min smak! Vill du bli vår kock:)?

    SvaraRadera
  14. Manon: Nej, absolut inte! :) Men på dethär sättet kan jag ju ge vidare mitt stora enorma grandiosa kunnande... :)

    SvaraRadera