Javisst! Det var precis så jag menade. Jag vill, men orkar inte - och till sist är jag så stressad att jag inte ens vill...!
Länge använde jag Bloglines. Då kunde jag lätt följa med när någon hade skrivit något nytt. Lätt att börja följa med nya bloggar också. Men det blev för mycket...
Statistiken kan också vara stressande. Jag skrev en liten sak om Lordi och slog mina besöksrekord flera gånger om...! Men antagligen fick jag inte en enda läsare som var intresserad av vad jag vanligen skriver om...
Så jag spelar liksom lite pingpong med mig själv. Först blir jag ivrig och bollen studsar till andra planhalvan. Sedan blir jag trött - och bollen kommer tillbaka. Det betyder ett återvändande till mig själv, till en liten värld... Så vilar jag ett tag - och vips är jag över på andra planhalvan igen...
Manon: Du som har varit i Budapest...! Du behöver säkert bara vila upp dig lite, så kommer orden igen... :)
Mmm. Inte vet jag om det är så stor mening med att pinga... Om jag bara kunde börja skriva om sånt som intresserar folk skulle jag säkert få... ja, intresserade läsare. Men nu är det ju så att jag vill skriva det jag vill...! ;)
Nja, jag menade sedan länge egentligen det där med att orden tryter...Har ingte intressant att delge, praktiska spörsmål, ja, men...Jag vet inte...mår jag bättre eller sämre?
Manon: Menar du att du känner dig tvungen att hålla igång bloggen...?
Jag försöker ta det lugnare nu, tänka efter vad som är viktigt för mig... Skriva på boken som jag skulle vilja ha färdig, oberoende av vilket öde som än väntar den. I många år skrev jag bara för mig själv och nu försöker jag göra på samma sätt, samtidigt som jag lägger ut den på nätet... Det är inte alldeles enkelt, men kanske börjar jag lära mig...
Det betyder att jag tar ett steg bort från det sociala, riskerar att börja känna mig ensam och utanför... Dethär tror jag är särskilt knepigt för oss kvinnor. Oberoende av vad det beror på, arv eller miljö, är vi så inriktade på andra...
Jag tror det finns en slags hänsynslöshet som är bra, men som vi behöver öva på...
Nej, menar inte alls så utan att jag som gillar att skriva och förlora mig inte kan och det saknar jag....Så dte ärmest synd om mig att jag inte har nåt at säga:). Ochd et är trist att vara så praktisk jämt men jag kan ingte annat. Vet inte vad det beror på.
Annars har du rätt! Så funkar kvinnor! Även om inte jag gör det:).
Nytt tolkningsförsök: :) Du har kanske för mycket omkring dig... Man kan kanske inte förlora sig... eller finna sig...? om det är för mycket i görningen...
Att du inte skulle ha något att säga tycks jag inte vilja tro på... :)
Den tanken har slagit mig den här helgen också.
SvaraRaderaSå fort livet tar lite större plats på plats så att säga, så orkar jag inte upprätt hålla bloggandet.
Ibland känns det lite kravmässigt, att hinna med, att skriva, läsa och kommentera.
Inte sant?
Javisst! Det var precis så jag menade. Jag vill, men orkar inte - och till sist är jag så stressad att jag inte ens vill...!
SvaraRaderaLänge använde jag Bloglines. Då kunde jag lätt följa med när någon hade skrivit något nytt. Lätt att börja följa med nya bloggar också. Men det blev för mycket...
Statistiken kan också vara stressande. Jag skrev en liten sak om Lordi och slog mina besöksrekord flera gånger om...! Men antagligen fick jag inte en enda läsare som var intresserad av vad jag vanligen skriver om...
Så jag spelar liksom lite pingpong med mig själv. Först blir jag ivrig och bollen studsar till andra planhalvan. Sedan blir jag trött - och bollen kommer tillbaka. Det betyder ett återvändande till mig själv, till en liten värld... Så vilar jag ett tag - och vips är jag över på andra planhalvan igen...
Håller med övriga talare. Jättesvårtd et där. Nu känner jag mig urlakad dessutom utan ett uns av nåt intressant att skriva om...
SvaraRaderaMen visst blir det kravfyllt också det där med att kommentera, skriva, läsa!
Jag har inte pingat min blogg nånstans så de som går in där de är, antar jag, intresserade? Elller bara retar sig:)?
Manon: Du som har varit i Budapest...! Du behöver säkert bara vila upp dig lite, så kommer orden igen... :)
SvaraRaderaMmm. Inte vet jag om det är så stor mening med att pinga... Om jag bara kunde börja skriva om sånt som intresserar folk skulle jag säkert få... ja, intresserade läsare. Men nu är det ju så att jag vill skriva det jag vill...! ;)
Nja, jag menade sedan länge egentligen det där med att orden tryter...Har ingte intressant att delge, praktiska spörsmål, ja, men...Jag vet inte...mår jag bättre eller sämre?
SvaraRaderaManon: Menar du att du känner dig tvungen att hålla igång bloggen...?
SvaraRaderaJag försöker ta det lugnare nu, tänka efter vad som är viktigt för mig... Skriva på boken som jag skulle vilja ha färdig, oberoende av vilket öde som än väntar den. I många år skrev jag bara för mig själv och nu försöker jag göra på samma sätt, samtidigt som jag lägger ut den på nätet... Det är inte alldeles enkelt, men kanske börjar jag lära mig...
Det betyder att jag tar ett steg bort från det sociala, riskerar att börja känna mig ensam och utanför... Dethär tror jag är särskilt knepigt för oss kvinnor. Oberoende av vad det beror på, arv eller miljö, är vi så inriktade på andra...
Jag tror det finns en slags hänsynslöshet som är bra, men som vi behöver öva på...
Nej, menar inte alls så utan att jag som gillar att skriva och förlora mig inte kan och det saknar jag....Så dte ärmest synd om mig att jag inte har nåt at säga:). Ochd et är trist att vara så praktisk jämt men jag kan ingte annat. Vet inte vad det beror på.
SvaraRaderaAnnars har du rätt! Så funkar kvinnor! Även om inte jag gör det:).
Nytt tolkningsförsök: :) Du har kanske för mycket omkring dig... Man kan kanske inte förlora sig... eller finna sig...? om det är för mycket i görningen...
SvaraRaderaAtt du inte skulle ha något att säga tycks jag inte vilja tro på... :)