asande var jag också, förstås." Han fick ett snabbt och kanske skuldmedvetet leende. Antagligen tänkte han på alla de gånger som han hade brusat upp just mot honom. "Den känslan brukar jag ju inte kunna hålla tillbaka." Fortsättningen kom en smula för snabbt. "Men inte på dig, Hariberth. Till och med på den tiden visste jag nog vem jag skulle lägga ansvaret på. Det var ju Wiba som hade gett dig dendär ställningen. Som hade satt dig i en ställning där du bara måste röra upp känslorna på folk..."Men han behövde inte säga något. Han märkte ju det själv, hörde hur falskt det lät. "Men... inte tyckte jag ju synd om dig heller. Tro inte att det är det jag försöker säga..."
Antagligen var det då som han började vrida på sig. Han bytte ställning och suckade och bytte ställning igen. Det var ju inte något ovanligt precis, men han kunde inte tro att det var stolens fel. Inte denhär gången. Han minns ju hur han såg ut. Inte brukade han ju se ut på detdär sättet, bara för att han satt obekvämt.
Han blev ju så tung också. Så tung på rösten. "Om jag skall vara ärlig, tänkte jag väl inte alls på dig... Jo", ändrade han sig genast, "men inte på det sättet. Inte så att jag skulle ha brytt mig om dig. Jag tänkte väl bara att du var i vägen. Du hindrade mig. Du... du var som ett gruskorn som jag hade fått i ögat..."
Som du ville ha bort, tänkte han. Möjligen var de två som tänkte det. I alla fall kom han inte längre. "Förlåt mig, Hari, men du har ju bett om att få höra dethär..."
Han blev inte sårad. Det var väl för att han verkade ha så ont själv. Egentligen var det ganska konstigt. Det var precis som om de skulle ha bytt roller. Nu var det Berthold som hade ont, men själv kände han inte så mycket. Han borde väl ha tyckt synd om honom, men det gjorde han inte. Om han kände något alls, så var det lättnad. Nog var det skönt att märka att han hade ändrat sig.
fortsättning följer... läs från början...
Andra bloggar om: adoption, affär, affärer, arv, arvinge, brusa upp, grus, gruskorn, hinder, kungar, känslokyla, makt, motvilja, rasande, raseri, självbedrägeri, skandal, skandaler, skuldmedveten, ärva
Lite av omkastade roller... hur ska detta sluta?
SvaraRaderaKänner mig nyfiken...
Det är då för väl, Inkan! :) Jag menar att du känner dig nyfiken. Vänta bara...
SvaraRaderaNu har jag ändrat lite i dethär stycket. Jag var trött idag, fick det inte att flyta som jag ville. Märkte du det, Inkan...? Du läste nog någon av de första versionerna. Hoppas att det blev bättre nu...
Annars: Jag har en lustig vana att publicera mina texter hur många gånger som helst. När jag har hållit på länge med ett stycke, blir jag som blind för det. Jag kan inte längre se vad jag har skrivit. Då brukar jag ändra på stilen - och då kan det hända att texten öppnar sig för mig igen...
När jag publicerar, får jag flera nya stilar till min hjälp. Det är tex preview och så hur texten ser ut på bloggen. Därför publicerar jag om och om igen...!
nåt helt annat; jag ska visa den där texten för mina barn - de har alla gått på adolf fredrik ju och de hade ofta konserter m riedels musik...
SvaraRaderakram
Riedel tonsatte väl en hel del till texter av Astrid Lindgren! Så där kanske du kan få ett svar av de som spelat eller sjungit visorna.
SvaraRaderaInkan