det dallrande röda
eld i eld
jag stiger mot himlen
högre och högre
jag brinner
jag bränner
ett skrik
genom natten
en glädje
en smärta
en brandröd stjärna
och
mörkret sluter sig igen
eld i eld
jag stiger mot himlen
högre och högre
jag brinner
jag bränner
ett skrik
genom natten
en glädje
en smärta
en brandröd stjärna
och
mörkret sluter sig igen
Andra bloggar om: brand, dikter, eld, erotik, erotiska dikter, lust, röd
Det var poesi med glöd i !
SvaraRaderaOch ett märkligt vackert kort. Eld?
morgenhilsen
Inkan
Ja, eld i närbild. Hittade på Flickr...
SvaraRaderaHälsningar från mitt jobb...
Minns att fotografen berättade att kortet egentligen skall stå på ändan. Men han eller hon tyckte att tog sig bättre ut såhär. Det tycker jag också, iaf för mitt syfte... :)
SvaraRaderaOj. lite förtärande och farligt verkar det allt, för en mes-sexare som mig.
SvaraRaderaFör mig också, Bless... Dethär är som jag tänker på sex, när jag är riktigt riktigt trött... Något att gå in i, uppslukas av och försvinna i...
SvaraRaderaFast jag fördrar och är gladast när det är ljuvligt, ömt och härligt. På något sätt försvinner jag då, men försvinnandet är mer ett uppgående och kommer när extasen eskalerar. Jag är en del av allt, är till för allt och min vän och att jag räcker för allt. Ett moment av fullödigt varande. För mig är det ljust, lätt och liv. Det är en väldigt ljus upplevelse, allt är vitt/gult och varmt. Förvisso går det ibland från blodrött med lukt av jord och fukt, och ibland även svärta med smak av järn, men slutar i flygande och det ljusa. Som att stå i sol. Befrielse.
SvaraRaderaInte så farligt och förtärande.
Någon dag kommer det där om andligheten, ljuset, varandet, lidelse och livet mer utförligt på bloggen. Men det är så stort och litet knepigt att reducera det till en text.
Vackert skrivet... Intressant att du också talar om färger...
SvaraRaderaMen såhär brukar jag inte tänka i sällskap...
Dethär är en ensam och uppgiven erotik. Inte någon lovsång till livet precis. Mera en orgiastisk hädanfärd...
Kanske tar sig sexualiteten olika uttryck beroende på sinnesstämning...?
Det är i alla fall så för mig. Att det skiljer sig mellan erotik sprungen ur skratt och lyster och erotik ur svärta, desperation och behov av tröst. Alla former finns antar jag, men alla former är inte härliga eller ljuva. Har du läst Coehlos 11 minuter? Jag vet inte vad jag tycker om den, men den är för mig nära i sin beskrivning av erotik och orgasmer.
SvaraRaderaPrecis så tycker jag också att det är - olika beroende på stämning.
SvaraRaderaEn orgasm kan tex komma med gråt också. Inte så ljuvligt, men ändå ett slags lättnad...
Jag tror jag skall berätta något konstigt som brukar hända mig. När jag ligger och försöker sova, kan jag ibland höra mig själv klaga, grymta eller göra något annat ljud - utan att jag själv vill det.
Jag har inte den blekaste aning om hur det går till. Något klagar inom mig och hittar en väg ut, utan att kontakta mitt medvetande...
Har du, Bless - eller någon annan - upplevt något liknande...?
----------
Nej, jag har inte läst dendär boken av Coelho. Inte än, vill säga...
Eller är det just ett försök att kontakta ditt medvetande, de där grymtningarna.
SvaraRaderaFast för mig är det rader ur sångtexter eller ord eller toner, som kommer ur mig ofrivilligt och inte bara när jag är mellan sömn och vak, utan varje gång jag går in i mig och söker efter något så ploppar det upp allt möjligt pö om pö en tid efteråt.
Bra tänkt...! Just nu kan jag nog föreställa mig det. Det verkar som om jag skulle ha varit på gränsen till utbränning i många år nu... Nåd, nåd! säger väl detdär ylande! ljudet... Fast det är mera grymtningar numera, så kanske mår jag lite lite bättre... ;)
SvaraRaderaMen du har det alltid så mycket roligare än jag...! När jag ylar, sjunger du en sång...! Menar du också, liksom jag, att ljuden ofrivilligt kommer ut genom munnen på dig...?
Vilka tungotalare vi är! :D
Jag vet inte om jag har det så mycket roligare. Sångerna är inte så tjusigt som det låter. Ofta bara en rad eller två som går om och om igen, som dessutom kommer inte bara när det passar. För det mesta fattar jag inte varför förrens det är för sent. För den uthoppande texten brukar vara en varning från det undermedvetna att jag är ute på både hal och tunn is.
SvaraRaderaÄr jag väldigt inne i något arbete och idéer kläcks säger jag dem till mig själv högt, oavsett var jag är. Platser där jag har talat högt om diverse projekt med mig själv är bussen, när jag gått på gågatan, i affärer och biblioteket. Nu tror alla att jag talar i mobilen, men innan verkade jag helt knasig.
Fast jag bjuder på det. På något sätt har jag gett upp det där med att verka vanlig. En fd pojkvän från 20-års tiden pratade på det mest självklara sätt om hur exentrisk jag alltid har varit, när jag träffade honom nyligen. Och jag hade under vår gemensamma tid ansträngt mig för att vara alldeles vanlig. Nu hävdar jag min särart och ser det som min största tillgång.
Ja, jag har nog också försökt vara 'som folk', så gott jag har kunnat. Men det blir svårare och svårare. Mitt liv är fyllt av annorlunda val och fast jag själv ser dem som naturliga eller kanske tom nödvändiga, sticker de i ögonen... Dendär alternativmänskan, sade min chef för någon månad sedan och jag insåg häpet att hon menade mig...
SvaraRaderaUte på hal is... Ja, därför kom du genast att tänka på att mina klagoläten också kunde vara varningar... Och jag tror du har rätt. Jag hade en stor kris 1998 och jag börjar tro att den blev mycket illa omskött, delvis eller kanske mest för att jag har så svårt att begära hjälp... Så jag fick ju aldrig någon möjlighet att vila ut efter krisen...
För mig är det varningstexter ofta har orden i de vid första anblicken meningslösa textraderna beskrivet den dumma situation jag satt mig i på pricken, långt innan jag begripit det medvetet.
SvaraRaderaLyssna noga på dig själv, du vet vem du är och var du är även om du inte fattat det själv, är min tanke.
Tack, Bless! Nog har jag ju fattat, men jag tror ändå jag fattade lite till! under dethär samtalet... :)
SvaraRadera