Som fisken i vattnet

Det var något konstigt med det förra stycket. När jag hade skrivit klart, låg jag en bra stund och funderade på vad jag egentligen hade gjort - och kanske ännu mera varför. Jag var inte riktigt nöjd med ordet symbol heller.

Men en sak i taget. Jag utgick från att den Stora i mina erotiska historier har vissa likheter med vårt gudsbegrepp. I alla fall i mina tidiga historier är han osjälvisk och mycket insiktsfull. Snudd på allvetande. Han är våldsam också, orsakar lidande, men för ett gott ändamål. Prövar, heter det visst i den kristna traditionen. Detdär skrev jag aldrig klart ut, men det var så jag menade ungefär.

Det är ju lite intressant, eller hur? Att en mänska som jag, som inte är troende, umgås med en gudalik figur i sina erotiska fantasier... Hur har det kunnat bli på det sättet och vad betyder det? Säkert betyder det något. Erotiska fantasier går inte att manipulera med. De måste få vara som de är, om de skall fortsätta att fungera. Dvs vara erotiska. De är verkligen mycket ärliga uttryck för en mänska. Därför är det också av intresse att mina erotiska fantasier verkligen har ändrat sig. Den Stora är inte längre så stor och den Lilla inte så liten. Det märks tydligt i Königen och pojken. Båda har gudomliga och mänskliga drag, fast kanske ännu mera den Lilla. Hariberth är barnslig, men ibland sprakar det till. Det gudomliga slipper lös...

Men det förra stycket. Vad var det jag försökte göra egentligen? Det började ju med att jag skulle tala om Gud, fast jag inte är troende. Fast jag inte har någon bestämd uppfattning om honom. Det var ju därför jag gjorde honom till en symbol. En symbol... eller låter det bättre med samlingsterm... för alla våra frågor om tillvaron. Det var det jag gjorde, men varför? Jo, jag tror att jag ville visa hur lika vi är. Att Gud är densamma för troende och inte troende. Att det är samma frågor det gäller. Frågorna om tillvaron. Den enda skillnaden är ju att den troende besvarar frågorna. Säger att såhär är det. En intetroende lämnar dem öppna. Men varför hade jag den avsikten då? Varför ville jag visa hur lika vi är? Jo, jag har nog en aning om det också. Det var för att ni skulle kunna förstå dethär som jag skrev här ovanför. Varför en intetroende umgås med det gudomliga i sina erotiska fantasier.

Såhär tror jag att det är. Dehär frågorna om tillvaron, de går inte att undkomma. De är med oss, fast vi kanske inte vet om det. De är för oss vad havet är för fisken. Inte vet den om att den simmar. Det är för självklart. Vad skulle den annars göra? Och vi, inte behöver vi grubbla över livets mysterium. Vi har det inom oss, som en stor och obesvarad fråga. Utan att tänka försöker vi svara på den också, lägger fram våra omedvetna slutsatser. Fast viskar skulle vara ett bättre ord. Svaren är inte som i religion eller politik, inte alls så tydliga. Inga dogmer eller handlingsprogram precis. De handlar om våra känslor. Vi talar om hur vi känner oss. Hur det känns att leva, att vara denhär pricken i världsalltet. Känner vi oss trygga? Älskade? Eller är vi rädda? Undrar om vi skall duga? Om vi har gjort något fel? Svaren finns i våra drömmar och fantasier - och i våra liv. Jag tror att vi lever våra svar också.



Följande inlägg hör ihop: 1) Tankar om sex 2) Mars och Venus och Jesusbarnet 3) Erotik = Spänning 4) Göra eller inte göra? 5) Stor och liten 6) En pricks problem 7) Som fisken i vattnet 8) Sitta i famnen 9) Röd upp till öronen 10) Förlora kontrollen 11) En mjuk frukt med en hård kärna 12) Lyssna till sin ton 13) Aftonbön 14) Glädjesmittan 15) Som när hanhundar pissar 16) Ett med min kropp 17) Vildheten 18) God fucker...!

Andra bloggar om: debatt, erotik, erotiska fantasier, gud, gudsbegrepp, kristendomen, livet, metafysik, religion

En pricks problem

Gubben Gud. Skulle jag skriva om honom? Nja, det blir nog lite svårt, för jag är inte troende. Men kanske skulle jag ändå försöka. Så mycket har jag ju redan sagt, att jag tror att han är det stora i mina erotiska fantasier. (Se Stor och liten) Men tänk inte så mycket på Königen och pojken. Berthold är inte någon bra gudsersättning. Han är för mänsklig, för ofullkomlig. I mina tidiga fantasier är det tydligare dethär draget. En stor och en liten.

Vad mera kan jag säga om Gud? Ja, han är ingen gubbe i alla fall, fast jag använde det ordet. Inte någon person alls. Hellre då en kraft, men jag vill inte gå in på det tänkesättet heller. Tänk istället att han är en symbol. Ja, en symbol. Men för vad då...?

Jag ser framför mig en stor svart rymd och så jag. Här på jorden. En liten prick och ändå så levande. Men Gud? Var finns han i denhär bilden? Ingenstans? Eller överallt? I mitt hjärta kanske. Kanske är han bara ett förhållande. Ett förhållande som jag har. Till dethär stora. Väldiga. Till det att jag själv bara är en liten prick. En tänkande liten prick. Kanske är han mina frågor. Varför lever jag? Vad händer när jag dör? Är det någon mening alls? Varför lider vi? Han är inte mina svar, för några sådana har jag ju inte. Behöver kanske inte heller. Är kanske inte så rädd längre, att jag måste veta.

Det är Gud för mig. Vad han är symbol för. Ungefär. Han är mina frågor, men inte mina svar. Däremot kanske mina förhoppningar. Min tillit. Att allt är som det skall vara, fast jag inte vet något alls. Att jag kan känna mig trygg, fast det inte finns någon trygghet. Att jag kan känna mig älskad, fast det inte finns någon där. Men Gud är min oro också. Jag vill känna mig trygg och älskad. Jag behöver göra det. Det känns mycket bättre på det sättet. Men det är inte så lätt. Jag vet ju hur det är, att jag är dendär pricken. Inte så stor precis. Mycket sårbar. Inte ens i bästa fall, kan jag klara mig särskilt länge.

Gud är detdär också för mig. Paradoxen. Viljan till trygghet och prickens mycket förklarliga rädsla. Jag tror det är därför som jag har mina fantasier. Jag vill bevisa för mig själv, om och om igen, att det finns trygghet och kärlek, fast det inte verkar så. Det är därför som det finns tvång i mina erotiska fantasier. Jag behöver övervinna mitt eget motstånd. När jag har gjort det, när jag har gett med mig, då kan jag slappna av. Sova lugnt.

Har dethär med sadomasochism att göra? Kanske. Det skall jag försöka skriva om nästa gång.



Följande inlägg hör ihop: 1) Tankar om sex 2) Mars och Venus och Jesusbarnet 3) Erotik = Spänning 4) Göra eller inte göra? 5) Stor och liten 6) En pricks problem 7) Som fisken i vattnet 8) Sitta i famnen 9) Röd upp till öronen 10) Förlora kontrollen 11) En mjuk frukt med en hård kärna 12) Lyssna till sin ton 13) Aftonbön 14) Glädjesmittan 15) Som när hanhundar pissar 16) Ett med min kropp 17) Vildheten 18) God fucker...!

Andra bloggar om: debatt, gud, kristendomen, erotik, erotiska fantasier, fantasier, sex, sexuella läggningar, sadomasochism

Stor och liten

Stor och liten. Det skall jag försöka skriva om nu. Det är nästa drag i mina fantasier. Jag har märkt att det är ett viktigt drag för mig. Det skall vara på det sättet. Så är det i den historia som ni har läst också. Berthold är stor. Hariberth är liten.

Den som är stor har makt. Han kan tvinga igenom sin vilja. Berthold gör det med Hariberth, eller hur? Han ger honom stryk, befaller honom att gå till sitt rum, har honom att äta - och Hariberth gör som han säger. Det är inte lönt att kämpa emot. Övermakten är för stor. Men ibland gör han det i alla fall. När något är riktigt viktigt för honom. Då är han så envis att Berthold nästan börjar gråta... Dethär är också viktigt för mig. Det handlar inte om vem som vinner, skulle jag tro. Det är mera fråga om en samgång. En sammansmältning. Men jag skall skriva mera om det sedan. När jag förhoppningsvis har kommit fram till vissa andra slutsatser. Just nu är det mesta bara en röra.

Men så mycket vet jag. Den som har makten får inte vara kärlekslös. Det är ett absolut krav. Inget våld utan kärlek. För att ni skall förstå vad jag menar skall jag berätta något... om hur jag hittade mina böcker i tolvårsåldern.

Jag hade just börjat låna på vuxenavdelningen på biblioteket. Där var långa rader med böcker, men jag visste hur jag skulle göra. Jag ställde mig vid A och så började jag dra ut dem. Den ena efter den andra. Jag läste på baksidan och bläddrade lite. Försökte se om den skulle tilltala mig. Ofta sökte jag just efter sådana här... stor och liten-böcker. Efter en erotisk läsupplevelse. Jag trodde jag visste hur jag skulle finna dem också. Jag ögnade igenom sidorna efter vissa ord. Gosse. Pojke. Grabben. Om det fanns en som var liten, borde det ju finnas en stor också. Men när jag läste böckerna, blev jag nästan jämt besviken. Den stora var för det mesta ganska elak. Han var bossen, som det heter i dataspelsjargong. Hans roll var bara att bli besegrad.

Men detdär tyckte jag inte om. I mina historier skulle bossen inte bli nedkämpad. Han fick inte vara elak heller. I böckerna från biblioteket kunde bossen låtsas att han var snäll. Kunde säga att han tänkte på huvudpersonens bästa, medan han hela tiden bara tänkte på sig själv. Så var det inte med min boss. Han var verkligen snäll. Osjälvisk. Han kunde tvinga igenom sin vilja, men han hade goda avsikter. Ja, han var vis också. Trodde inte bara att han menade väl utan visste precis vad han gjorde. Visste hur han skulle göra för att min huvudperson skulle bli lyckligare...

Redan som barn märkte jag det. Denhär bossen, som jag fantiserade om. Han fanns ju inte. Ingen mänska är på det sättet. Mänskor som försöker tvinga andra är i bästa fall omogna. De har ännu inte lärt sig att det inte lönar sig att tvinga folk. Märker inte att det får dem att fastna ännu mera i sina beteenden. Får dem att göra motstånd istället för att tänka över sina liv... Jag kände motvilja också. Det blev äckligt, när jag försökte tänka att det skulle hända på riktigt. Om någon skulle försöka tvinga mig, säga att det är för mitt eget bästa, skulle jag inte tro honom. Jag skulle genast fråga mig vad han har för baktankar. Nej, jag tyckte inte om mina historier. De andra var bättre. De som jag hade lånat från biblioteket. Där gav huvudpersonen inte med sig. Han besegrade bossen.

So. There was a slight problem. Jag avskydde mina fantasier och tyckte om dem också. På samma gång. Om jag hade kunnat, skulle jag säkert ha slutat att tänka ut dem. Men det gick ju inte. Jag behövde dem så mycket.

Sammanfattning: En stor och en liten. Den stora tvingar den lilla, men med kärlek. Han är vis. Vet vad han behöver, bättre än han själv. Vill göra honom lycklig...

Vet ni vem jag kommer att tänka på? Jo, Gud. Nästa inlägg kommer kanske att handla om den bossen. Ja, jag har försökt att besegra honom...



Följande inlägg hör ihop: 1) Tankar om sex 2) Mars och Venus och Jesusbarnet 3) Erotik = Spänning 4) Göra eller inte göra? 5) Stor och liten 6) En pricks problem 7) Som fisken i vattnet 8) Sitta i famnen 9) Röd upp till öronen 10) Förlora kontrollen 11) En mjuk frukt med en hård kärna 12) Lyssna till sin ton 13) Aftonbön 14) Glädjesmittan 15) Som när hanhundar pissar 16) Ett med min kropp 17) Vildheten 18) God fucker...!

Andra bloggar om: debatt, erotik, erotiska fantasier, fantasier, gud, livet, sex, sexuella läggningar, sadomasochism

Göra eller inte göra?

Jaha. Kanske skulle jag fortsätta en bit. Vad kom jag fram till förra gången? Att erotik har med spänning att göra. Att det är något pavlovskt över det också. Att vi har våra signaler för att bli upphetsade. Bilder. Ord. Beröring nämde jag inte. Men förstås. Det är säkert mycket personligt dethär. Vilka signaler som är viktigast. Det är väl det jag menar, när jag säger att erotiken kan berätta något om oss. Vilka slags mänskor som vi är.

Jag vill inte vara så exakt. Inte så analytisk. Men jag tycker inte om att för mycket tas för givet heller. Att ingen bryr sig om att fråga varför. En gång läste jag ganska länge om sadomasochism på nätet. Jag sökte och sökte i texterna, men ingen frågade varför. Alla verkade ta det som självklart det de gjorde. Man skall göra det man blir kåt av, skulle regeln kunna formuleras. Det är nästan som en medborgerlig rättighet. Alla har rätt att bli kåta och få utlösning. Det borde kanske skrivas in i grundlagen...?

Nu låter jag väl konservativ. Men det tror jag inte att jag är. Jag vill i alla fall inte förbjuda något. Varsågod och gör som ni vill. Det gör jag också. Men jag har dethär behovet av att känna mig hel - och jag undrar om inte ni har det också. Det verkar vara viktigt att kunna tycka om hela sitt jag. Inte bara den påklädda personen utan den nakna också. Men de flesta som håller på med piskor och sånt verkar skilja på sina olika jag. Lämnar sina roller, när sexmötet är över.

Nej, vad menar jag egentligen...? Jag tycker ju också att min sexuella varelse är annorlunda. När jag blir kåt, slutar jag fungera på mitt vanliga sätt. Jag börjar sätta lusten först. Alla andra tankar blir mindre betydande. Så är det för alla, skulle jag tro. På det sättet finns det ingen normalsex.

Så vad menar jag då med att känna mig hel? Jag vet inte riktigt. Kanske att jag godtar den sexuella varelsen. Samtidigt låter jag den inte alltid bestämma. Jag väljer. Det som hetsar upp mig är inte nödvändigtvis vad jag gör. Dethär är ett personligt beslut. Vad man är villig att göra och vad man inte kan tänka sig. Men jag tror att det är det som retar mig. Att det liksom finns en anda av att man måste. Märker du att något gör dig kåt, så bums iväg och gör det. Tillfredsställ dig själv. Du måste ha sex. Sex är din rättighet. Sex är livsviktigt.

Sex är inte livsviktigt. Sex är liv. Sex är flödet inom mig. Sex är orden som jag talar. Kärleken som jag känner. Blodet som pulserar. Sex är inte något skilt från mig själv.



Följande inlägg hör ihop: 1) Tankar om sex 2) Mars och Venus och Jesusbarnet 3) Erotik = Spänning 4) Göra eller inte göra? 5) Stor och liten 6) En pricks problem 7) Som fisken i vattnet 8) Sitta i famnen 9) Röd upp till öronen 10) Förlora kontrollen 11) En mjuk frukt med en hård kärna 12) Lyssna till sin ton 13) Aftonbön 14) Glädjesmittan 15) Som när hanhundar pissar 16) Ett med min kropp 17) Vildheten 18) God fucker...!

Andra bloggar om: attityder, inställningar, sex, sexuella läggningar, sadomasochism

Erotik = Spänning

Nu är jag färdig med historien om Königen och pojken. Egentligen berättade jag ju aldrig om den scen som jag först hade i tankarna. Det blev inte så, för det var så mycket som jag ville säga först. Och nu, när jag har gjort det, kan jag inte längre se att det skulle vara nödvändigt. Men för att jag nu inte skall framstå som alltför lurisk - och kanske av andra orsaker också - kan jag ju säga att den påminde om slutscenen i denhär historien. Hariberth satt i famnen på Berthold. Nej, sov egentligen. Han blev så avslappad att han somnade. Det säger ju ganska mycket, eller hur?

Själv brukar jag också somna till mina historier. Inte just till den som jag just har berättat för er. Den är för känsloladdad och ganska otäck också. Våldsam. Erotiska historier av det slaget tänker jag inte ut. De brukar komma av sig själv, när jag halvsover. Det känns mera som om de bryter sig ut. Tvingar sig fram. Det händer inte ofta. Egentligen har jag bara två historier av det slaget. Båda grymma - men bra också. Jag tycker inte att jag gör dem onödigt våldsamma. Tvärtom nästan, för att jag känner ett sådant obehag själv. Men våldet skall vara med. Det är motiverat. Insatserna är höga, i båda historierna. Det var den stora vändpunkten som ni fick, i historien om Königen och pojken. Efter det är motsättningarna inte övervunna, men mycket mindre. Det finns redan ett starkt känslomässigt band mellan dem. Liv och död-stämningen är försvunnen.

Så är det med den scen där Hariberth somnar. Det som föregår den är inte alls dramatiskt. Det är mera frågan om ett slags eftervård. Rehabilitering.

Ändå är det samma scen. I erotiska historier - mina och andras, skulle jag tro - är det alltid samma scen. Innehållet och känslan av dramatik kan vara olika, men det är ändå samma scen. En spänning byggs upp och raseras igen. Det är det första jag skulle vilja säga, när jag nu skall försöka mig på en analys. Fast ordet är för stort. Inte heller vill jag gå så formellt till väga. Det skulle nog strypa min inspiration. Ta (den heliga) andan av mig...

En tanke som jag vill lägga fram. Jag vet inte om den är rätt eller fel, men har ni tänkt på dethär med spänning? Tänk om all spänning är erotisk? Varför vill vi se spännande filmer egentligen? Jo, för att vi vill. Vi har lust med det. Det finns ingen annan förklaring, skulle jag tro. Lika självklart tror jag det är att filmen skall sluta bra. Det är också något som vi vill. - Det, förstås. I ungdomen, när man gärna vill utmärka sig på något sätt, då kunde en film få sluta lite hur som helst. Konstnärligt. Men nu, när jag tror att jag är ärligare mot mig, så har jag börjat undvika den sortens filmer. Jag mår inte bra av dem. Jag vill hellre må bra än vara konstnärlig. Mina modersmålslärare hade nog rätt. En uppsats (eller film) skall sluta med 'svansen uppåt'. Grovt sagt: man får inte lämna sina läsare i pisset.

Vad är det då som skiljer en erotisk historia från andra berättelser? Inte så mycket, skulle jag tro. Fokus möjligen. Ingen blir väl upphetsad av en dokumentär...? Jo, dokusåpor, förstås. Men det var inte dem jag tänkte på. Tänk till exempel på en dokumentär om börskraschen i slutet av tjugotalet eller något sådant...

Upphetsad, skriver jag. Märkte ni det? Jag använder det ordet som en synonym till att känna spänning. Det är inte brukligt, men jag tror att det kan finnas skäl till det. En man får kanske inte stånd, när han ser en spionhistoria. Men om han har identifierat sig med hjälten, kan det nog hända att han efteråt känner sig... lite mera manlig.

Men tillbaka till fokus. Erotiken är personlig. En film får inte handla om för många mänskor. Då går det inte att komma dem in på livet och det är viktigt. Man skall kunna känna igen sig... Men porr då? Inte får man veta så mycket om huvudpersonerna i en porrfilm. Jo, nog om hur de ser ut. Fast det kan vara svårt att känna igen sig. Brösten är stora och runda som grapefrukter och det är inte några problem med potensen. Det är bara att pumpa på. Det är många närbilder. Blånande manslemmar och rödaktiga hudveck. Jag tycker att det är ganska oskönt, men visst blir jag upphetsad om jag ser på det... Så kanske måste jag ändra mig? Här är ju erotik och spänning inte alls detsamma. Någon spännande handling finns det ju inte. Ingen story alls egentligen.

Men om jag tänker såhär. Att hjärnan är ju vår mest erogena zon. Jag har ju märkt med mig själv hur jag fungerar. Jag behöver bara tänka på ett visst sätt, så blir jag upphetsad. Kroppen vet genast vad det är fråga om. Likadant är det kanske med dehär bilderna. Att de är signaler. Sätt nu igång, kropp! Bli upphetsad...! Nej, ännu är jag inte beredd att ge upp dendär tanken. Erotik och spänning kan fortfarande vara detsamma. Såhär skulle det kunna förhålla sig. Spänningen är det ursprungliga, erotikens början, men bilderna och orden är inlärda. Kanske är vi lite som Pavlovs hundar, när det gäller att bli upphetsade. Visa mig en bild eller säg ett ord och jag börjar drägla...!


Nej, nu skall jag nog sluta. Det är ändå ingen som orkar läsa dethär. Fast det är så intressant! Jag kan nästan inte fatta att inte alla tycker att dethär är lika intressant som jag...



Följande inlägg hör ihop: 1) Tankar om sex 2) Mars och Venus och Jesusbarnet 3) Erotik = Spänning 4) Göra eller inte göra? 5) Stor och liten 6) En pricks problem 7) Som fisken i vattnet 8) Sitta i famnen 9) Röd upp till öronen 10) Förlora kontrollen 11) En mjuk frukt med en hård kärna 12) Lyssna till sin ton 13) Aftonbön 14) Glädjesmittan 15) Som när hanhundar pissar 16) Ett med min kropp 17) Vildheten 18) God fucker...!

Andra bloggar om: analys, avslappning, erotik, erotiska fantasier, filmer, spänning

Mars och Venus och Jesusbarnet

Se på denhär bilden! Den är nog en av de mest erotiska i konsthistorien. Tycker jag i alla fall. Han döljer sig med ett löv, men det ändrar inte på så mycket. Jag blir nästan lyrisk, när jag ser på honom. Gammaltestamentligt lyrisk. Kraften i mina länder, står det visst någonstans. Jag vet inte om konstnären har gjort musklerna rätt, men det gör inte heller någon större skillnad. De brinner i dehär länderna och låren. Det finns eld och kraft...

Följande inlägg hör ihop: 1) Tankar om sex 2) Mars och Venus och Jesusbarnet 3) Erotik = Spänning 4) Göra eller inte göra? 5) Stor och liten 6) En pricks problem 7) Som fisken i vattnet 8) Sitta i famnen 9) Röd upp till öronen 10) Förlora kontrollen 11) En mjuk frukt med en hård kärna 12) Lyssna till sin ton 13) Aftonbön 14) Glädjesmittan 15) Som när hanhundar pissar 16) Ett med min kropp 17) Vildheten 18) God fucker...!

Andra bloggar om: konsthistoria, erotik, sex, manligt, kvinnligt, livet, gud, kristendomen, mars, venus, adam, satyrer, madonnor, jesusbarnet

Tankar om sex

Det är med blandade känslor som jag skriver dethär. Jag skäms över dehär fantasierna och brukar inte berätta om dem. De påminner alldeles för mycket om sadomasochism och det kan jag ju inte erkänna, att jag skulle vara sådan... Min motvilja är så stark att jag aldrig har provat något åt det hållet.

Men kanske håller jag på att ändra inställning. Inte så att jag funderar på att börja med det slaget av sexuella övningar. Det är jag nog för pryd för. Men ändå. Det sexuella är så stort inom mänskan. Jag tycks inte kunna välja bara det av min sexuella varelse som inte är så välanpassat och... hur är det man säger... politiskt korrekt. Inte utan att ta skada av det. Jag behöver kunna godta det andra också.

Därför skriver jag. I snart femtio år har jag funderat på dethär och nu skulle jag vilja veta hur andra tänker. Om någon känner igen sig. Visst är jag pryd, men jag tror att många andra är det ännu mera, vill inte ens tala med sig själva om dethär.

För dethär är tabu. Sex är en fara för samhället. I alla samhällen finns det regler för vad som skall vara normalt och därför är det så skamligt att avvika. Men kanske är det så att vi alla avviker. Jag har nästan börjat tro det. Det skulle vara en lättnad, håller ni med mig om det...?

Jag kan förstå dethär reglerandet. På sätt och vis. För sex är verkligen farligt, också för individen. Den sexuella varelsen har bara ett i sinnet. Den bryr sig inte ens om, ifall jag överlever. Om den fick sin vilja igenom, skulle den dra in mig i en cirkel av upphetsning och utlösning ända tills jag ligger död. Den har inget vett alls.

Den bryr sig inte om mitt liv - och ändå är den omistlig. Utan den kan jag inte leva. Om jag inte har kontakt med den, dör jag långsamt, förtvinar. Sexlusten och livslusten går inte att skilja åt. Jag måste ha min sexuella varelse med mig för att kunna skapa, för att veta vad jag längtar efter och vart jag går. Den är min längtan och min kärlek och det som håller mig igång. Kanske är det den som gör mig levande. Kanske är den Livet självt. Den heliga Anden. Brahman.

Det är så jag tänker. Det sexuella är. Livet är. Det är varken gott eller ont. Det bara är. Jag tycker om denhär tanken, men den är inte så lätt att leva med. Vart tog tryggheten vägen? Mitt stora jag rycker på axlarna, men jag är ju liten också och mitt lilla jag darrar. Mycket bräcklig, skriker det, och hoppas att det skall finnas en gudsfarbror däruppe som inte låter det regna småsten och bumlingar just på mig. För det skulle ju göra ont.

Dethär är motsatsen som jag tror ligger bakom det sexuella maktspelet. Jag är både stor och liten och det lilla hos mig vill bli beskyddat. Men mitt stora jag vill inte gå med på sådana barnsligheter, avvisar dethär behovet. Därför finns det ett tvång med i sadomasochismen. Det behövs för att jag skall kunna komma över mitt inre motstånd och låta mig själv komma till ro. För att spänningen inom mig skall lösa upp sig. För att jag skall få utlösning.



Följande inlägg hör ihop: 1) Tankar om sex 2) Mars och Venus och Jesusbarnet 3) Erotik = Spänning 4) Göra eller inte göra? 5) Stor och liten 6) En pricks problem 7) Som fisken i vattnet 8) Sitta i famnen 9) Röd upp till öronen 10) Förlora kontrollen 11) En mjuk frukt med en hård kärna 12) Lyssna till sin ton 13) Aftonbön 14) Glädjesmittan 15) Som när hanhundar pissar 16) Ett med min kropp 17) Vildheten 18) God fucker...!

Andra bloggar om: debatt, gud, kristendomen, erotik, erotiska fantasier, fantasier, sex, sexuella läggningar, sadomasochism

Lite om mig

Ja, vad skall jag berätta?

Först skrev jag en uppsats, men den tog jag bort.
Dethär är nog platsen för vissa enkla fakta.

Jag är	Jag har	Jag tycker om
kvinna	studerat i Åbo	ord och bilder
finlandssvensk	skrivit slutarbete om anarkismen	fantasy: böcker och dataspel
bibliotekarie: musik, konst	haft en kärlekshistoria i USA	musik: jordnära eller chill
lärare: historia, religion	fött en son i Stockholm	flödande färger, men också former
mamma till vuxen son	åkt moped genom Europa	att leva mig in i gamla tider
sjukpensionär	haft en psykos på 90-talet	att fundera på livet
femtio plus	gått med i (fotoklubben) Knäppisarna	att dricka öl