Sommarmannen

Hösten är här och sommaren borta. Så är också Sommarmannen. Han kom med rasande fart, tvärbromsade hos mig och sedan dundrade han iväg någon annanstans. - Det är det som är det roliga när man tävlar, minns jag att han sade. Att märka att de andra blir trötta, att man orkar mera än de.

Jaja. Så kan det gå. Jag hade ju tänkt mig en viril man. Jag kände mig också viril - ja, i alla fall några dagar där i mitten av sommaren. Sedan gick det raskt utför. Jag har ju mina 'svackor', som ni vet. Med mig fick han verkligen känna detdär, att han orkade mycket mera. Men kanske var jag en lite för lätt match...

Men jag skall inte ironisera - inte över honom och inte över mig själv heller. Jag hade inte tänkt det, när jag funderade på denhär texten. Det var inte meningen att den skulle bli på det sättet... Jag tror det är mest mig själv som jag driver med. Jag tycker nog att mina svackor är något av det löjligaste som finns. Fortfarande har jag tydligen svårt att förlåta mig dem.

Igen vill jag närma mig mig själv. Varför lämnade han mig? Det var inte denhär krassligheten. Det sade han inte. Inte ens det som den ledde till, att det inte blev så mycket sex... Det var kanske bara något som kom för mig. För att jag fortfarande kan tvivla på mig själv, på vad jag känner. Alla orkar väl ha sex. Sex skall man ha, får man lära sig. Sex blir man frisk av... Men tyvärr, måste jag väl säga. Detdär gäller inte för mig. Jag kan bara ha sex, när jag känner mig på topp. Annars går det åt för mycket kraft. Annars blir jag sjuk...

Så varför lämnade han mig? Han sade att han inte tyckte om att jag har en annan man också. Han ville ha en egen flickvän. Han ville inte bara ha sex...

Var det på det sättet...? Ville jag bara ha sex? Bara? Det handlade nog mycket om sex, men knappast bara. Jag tänkte att han får ta det av mig som han vill ha, som intresserar honom. Han fick min bloggadress, till exempel, och jag försökte också tala med honom om det som kändes viktigt just då. Å andra sidan minns jag att jag sade att jag inte orkar tala så mycket, att jag behöver komma bort från orden ibland.

Jag var nog beredd på att det skulle bli kortvarigt. Jag är bara tre år äldre, men kände mig så gammal jämfört med honom. Kunde inte tro att han skulle orka med mig och mina krämpor - eller mina tankar. Jag försökte inte anstränga mig. Tänkte bara att om jag har något som är för honom, så kommer han att stanna. Annars måste han få gå. Det får gå som det vill.

Och det gjorde det. Han brydde sig inte om att läsa min blogg. Han ville egentligen inte dela min värld. Säkert var jag lika ointresserad av hans. Jag tror det var därför som det inte höll. Det var lätt, trivsamt. Han sade att han tyckte om mitt utseende och jag tyckte kanske ännu mera om hans. Som jag beundrade hans överkropp...!

Men det räckte inte. Jag tror det var det han menade med att han inte bara ville ha sex. Att han ville ha en egen flickvän. En flickvän som han kunde dela sitt liv med.

Och jag, vad ville jag ha? Det skall jag kanske återkomma till...



Följande inlägg hör ihop: 1) Sommarmannen 2) Sexuell frigörelse 3) Förälskelsen 4) Inga slutsatser...!

Andra bloggar om: erotik, sex, sommar, sommarmän