Självkommentarer Nattböcker Vresighet

Vaknade för tidigt - med ännu en kommentar till mig själv (syftar på Igen och igen) i huvudet. Jag skrev ner den och tänkte att det skulle gå att sova sedan. Men kommentarerna blev fler och fler, växte ut till en hel bok. Underligt vad det går fort att att skriva böcker i huvudet om natten. Om mina nattböcker skulle räknas, då skulle jag ha skrivit många många böcker. Vad jag är trött på mig själv. Vad jag är trött.

Men jag kan ju skriva upp idéerna bara. Då känner jag mig kanske lite mindre uppgiven. Då verkar det ju nästan som om jag hade koll på mitt liv.

Den första kommentaren hörde ihop med inlägget A beautiful mind. Den skulle handla om hur John Nash lär sig att ta reda på vad som är verkligt eller inte. Nej, kanske snarare om hur denna verklighetsprövning tvingar en mänska att bli medveten om sin egen fåfänga. Jag hade också en idé om hur filmen hade kunnat understryka detdär draget ännu mera. Ja, för jag tror att det är en viktig bit på vägen att bli frisk.

Hur jag från detdär kom in på en kärlekshistoria som jag hade på 80-talet, det vet jag inte. Jo, förresten: schizofreni -- psykos -- psykoser och förälskelser. As simple as that? Nej, kanske inte. För det fanns en annan väg också, från Sommarmannen. Jag skulle skriva en fortsättning till det inlägget och där skulle dendär gamla kärlekhistorien också komma upp. Det gällde att förklara varför jag valde att förälska mig i en man som jag visste att jag inte kunde få. Isn't that a fascinating theme? Ja, säkert skulle det räcka till en bok eller två...

Dethär inlägget tänker jag varken pinga eller indexera. Bibliotekarien i mig får ge sig. Grr.

Jag känner mig vresig och argsint. Bitsk. Och just idag som jag skulle behöva vara så pigg och trevlig på jobbet. Rentav charmant...!

Och måste det regna varenda dag...?!

Och guuud, vad det är skööönt att vara arg...!