Så lätt det skulle vara, om jag kunde tro att jag är ett offer. Då skulle de tycka synd om mig, eller hur? Själv skulle jag också tycka synd om mig. Jag skulle vara som ett lamm på slaktarbänken.
Nu är jag en bock istället. Jag stångas - och det är dem som det är synd om. Nu tycker vi alla synd om dem istället.
onsdag 4 oktober 2006
Fåraktigt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Prova den här, den räcker:
SvaraRaderaJag är.
Och det räcker.
SvaraRaderaJa, det är många som tycker om dedär orden. Jag undrar vad du lägger in i dem...?
SvaraRaderaSjälv brukar jag tänka på ord som förlåtelse och nåd - som jag lättvindigt delar ut till mig själv! :)
Nåja, inte så lättvindigt alla gånger...
Jag vet inte vad som är där i. En av själva poängerna, kanske. För jag tycker det är befriande att nöja sig med att jag existerar ibland. Att strunta i hur, var, varför. Att det är frågor som jag inte måste besvarara, eftersom huvudfrågan är om jag finns eller inte. Och finns jag är det gott nog. Ibland kan jag dock inte ens svara tveklöst på den frågan.
SvaraRaderaJa, detdär är nåd för mig. Vad som än har hänt, så försöker jag låta mig själv vara...
SvaraRaderaDetdär sista som du säger, det kan jag också hålla med om. Att finnas är nog en utmaning ibland.
Bless, något helt annat. Kan du se och spela upp dendär musikvideon i inlägget ovan...?