Sexuell frigörelse

Vad jag ville. Vad jag vill... Jag drar mig för att skriva dethär, för det är svårt. Jag känner mig så osäker ännu... Men egentligen tror jag inte jag var ute efter sex heller (dethär är en 'uppföljare' till Sommarmannen). Det var väl bara ännu ett av mina otaliga experiment med mig själv...

Ni måste komma ihåg att jag kommer från en mycket moralisk familj. Lärare. Kristendom med en lite fundamentalistisk inriktning. Därför, skulle jag tro, har jag använt en stor del av mitt liv för att göra precis tvärtom. Det sexuella utgjorde en stor och viktig del av dethär tvärtomkomplexet. Andra blev ensamma mammor i misstag. För mig var det kanske inte planerat, men inte så långt ifrån heller. Jag drev i den riktningen. Dessutom skulle jag ta mig fan njuta av sex. Det var då ett som var säkert.

Men det var lättare sagt än gjort. Hur kan man njuta av sex, när man har fått lära sig att akta sig för sex och för män? Lärt sig att vara rädd. Jag skall inte utveckla dethär så mycket. Bara säga att jag tror att det inte var någon slump att jag som ung blev utsatt för ett par försök till våldtäkt och många flera sexuella missförstånd. Jag var inte så lätt att förstå mig på. Vad jag sade, var inte vad jag kände. Jag ville frigörelse, talade frigörelse, men jag var så rädd, så rädd. Man behövde nog ha en viss mogenhet för att kunna läsa mig rätt.


Följande inlägg hör ihop: 1) Sommarmannen 2) Sexuell frigörelse 3) Förälskelsen 4) Inga slutsatser...!

Andra bloggar om: moralism, sexuell frigörelse, sommarmän