Förr var jag en historiker. Jag frågade wie es eigentlich gewesen war. Det förflutna var en slags rättegång. Vem hade rätt och vem hade fel? Det gällde att ta reda på alla fakta och ställa dem emot varandra. Meningen var, skulle jag tro, att jag själv på slutet skulle bli frikänd. Men det blev liksom aldrig så. Jag lade fram fakta på fakta, men ingen blev övertygad. Allra minst jag själv.
Nu tänker jag inte längre på samma sätt. Jag är inte någon historiker längre utan kanske mera... en profet...?! I alla fall ser jag hellre framåt - wie es vielleicht würden kann (om jag nu skall försöka fortsätta med tyskan, rätta mig den som kan). För jag tror att hur vi väljer att se på det förflutna, bestämmer vad som kommer att hända idag och i morgon. Så rättegången är slut. Det förflutna är över. Domen blev ett frikännande.
Dörren till framtiden är öppen...
Andra bloggar om: frikännanden, historieförfalskningar, historiker, profeter, rättegångar, verkligheten, vetande
Ja, absolut. Det är inte vad som har hänt utan hur vi ser på det som betyder nåt för framtiden.
SvaraRaderaJa, du förstår ju dethär...
SvaraRaderaHar du förresten sett filmen A beautiful mind? En bra kommentar till det som vi har talat om...