Ja, så kände jag det. Dagen innan hade jag bara nämnt för pappa att jag inte kunde bestämma mig om jag skulle reparera fiaten eller byta ut den mot en vespa. Han sade att han skulle prata lite med en verkstadsägare som han känner och det hade jag ju inget emot. Nästa dag ringde han och berättade, glad i rösten, att han hade en bil åt mig. När han hade berättat klart, sade jag bara ja. Jag köper den. Vad jag kunde förstå var den ett fynd. Den verkade så bra som en bil i den prisklassen bara kan vara. Dessutom skulle jag bli av med min gamla bil också, fast den fanns i en annan stad. Verkstadsägaren tog den nya bilen på en vagn, lastade av den hos mig, och tog den gamla bilen med sig tillbaka. Det var så underbart på något sätt. Allt jag behövde göra var att betala och skriva på ett par papper. Det kändes som om jag hade fått en bil från himlen.
Jag undrar hur det blir när pappa dör. Han tycker så mycket om att få saker gjorda. En bra dag är det när man har uträttat något, brukar han säga. Så jag undrar hur det blir. Kommer det att sluta hända underbara saker, när pappa inte längre är här och tar hand om allt? Jag vill inte tro det. Om jag kände det som om bilen damp ner från himlen, då gjorde den kanske det? Kanske är det bara så att himlen gärna använder sig av pappa, eftersom han är så mycket i farten? Jag hoppas det, för jag tycker om när det dimper ner saker. Det är det absolut bästa sättet att ordna med det praktiska i livet - ja, i alla fall för mig. Jag är ju inte som pappa att jag uträttar saker. Men jag tror nog att jag har rätt. Också i framtiden, när jag sträcker ut handen, kommer jag att få något. Det känner jag på mig. Det kommer att hända, fast inte på samma sätt som förr, inte med pappas hjälp.
Jag undrar vad jag kommer att få för något. En vespa kanske...?
Andra bloggar om: bil, bilköp, carulmare, Fiat, himlen, pappa, under, underverk, vespa, vespor
Å vilken kärleksfull text om din far, och om himlabilen och dina funderingar.... Jag förstår att du har en far som finns ordenligt i ditt liv. Var rädd om honom -han är värdefull!
SvaraRaderaMin far hade aldrig tid. Nu är han död sedan tio år. När jag tänker på honom så känner jag alltid en saknad och besvikelse över att han så sällan ville vara en riktigt far.
Låter underbart att vara så omhändertagen! Så ska det vara...Jag vill vara så för mina barn...
SvaraRaderaFör mig damp en semester ner i går, men då fick jag jobba för den själv och ringa och leta:). En bondgård med en massa djur barnen kan leka med...för att inte tala om HÄST som min äldsta älskar! Hon får pyssla med hästar varje dag även om det inte blir rida varje dag:). Känns skönt att ge henne detta.
Ja, men nu skall ni inte vara så säkra på att det är pappa som klarar skivan. Han är visserligen mycket verksam, men det kan vara magi också... Jag tror/vill tro att livet är magiskt...
SvaraRaderaInkan: Min pappa var också ganska frånvarande, när jag var barn. Hade bla flera depressionsperioder.
Roligt att det ordnar sig med semestern, Manon! Läste ju vad du skrev förut.
Det är så sköönt med bra bil..
SvaraRaderaDet där stämmer bra överens med min syn på himlen och änglar..
Dom fins överallt och i alla former.
Iblan får vi ochså vara änglar själva om någon ber om hjälp.. det är ju såå tacksamt om någon ber om hjälp då man får var ängel och bjuda på sig, men man är ju beroende av att någon ber om hjälp innan man får hjälpa..
Jag tror din pappa fortsätter och är en ängel efter han har "dött" bara med ännumera kontakter en före..
Jag tycker det är sköönt med dendär hållningen till livet .. att "livet bjuder" och "jag uppläver" ..
Mitt ansvar är att veta vad jag behöver, lära mig hur jag ber på olika sätt om det jag vill/behöver upläva.
Jag har samma uplävelsse med min nuvarande bil somm jag gillar skarpt.
"dampen" gick bara till på det viset att jag körde min gamla bil av vägen för att avvärja en krock.
Lycka till.. Si
Hej, Si! Har du tagit fram rullskridskorna ännu...? Idag var ett underbart rullskridskoväder! Varmt och bara 2 m/s...!
SvaraRaderaMmm. Det blev på något sätt för mycket av det goda. Min pappa är ingen ängel, han tycker bara om att få saker gjorda... och gud nåde den som vågar säga emot, när han är på sitt mest hjälpsamma humör... ;)
SvaraRaderaOch jag - jag tycker ju om att sätta ihop historier. Ni förstår väl att jag inte är så verklighetstrogen eller -bunden alla gånger? Jag luras inte precis, men jag väljer ett synsätt som jag tycker om. När jag skriver om mitt liv, ritar jag inte så mycket en karta som målar en tavla...
Om mina landskap verkar idylliska, så beror det kanske inte så mycket på mina omständigheter, som på hur jag väljer att se... Det är på det sättet som livet är magiskt, skulle jag tro. Man kan välja synsätt.
Fast kanske inte just nu. Nu, när våren är här och solen skiner och jag känner hur jag vaknar till liv igen - då kan jag kanske ändå inte välja. Hur jag än försöker, blir det bara idyll...! Ja, i alla fall idag. :)