lördag 27 mars 2010

Två meter långa armar

Mina armar är två meter långa. Här går jag och släpar dem efter mig från rum till rum. Det knäpper till lite, när naglarna slår mot trösklarna... fast nu förstår ni nog att jag ljuger, för jag har inga trösklar! Annars skulle ni säkert ha trott mig, haha.

Saken är den att jag har burit på böcker. Jag har köpt en ny (begagnad) bokhylla och flyttat mängder av tunga böcker och pärmar... skall de stå här eller borde de stå där? Också de gamla hyllorna behövde maka på sig några centimeter och för att kunna åstadkomma det måste jag först tömma dem. Så arbetet tog hela gårdagskvällen, ända till klockan tre på natten. Katterna sprang som galningar, som om de kunde känna förändringen i luften. Uppbrott, uppbrott... om än bara för innehållet i mina hyllor.

Vet inte riktigt hur fint det blev, om det alls blev finare, men nu finns det igen plats att sätta saker på. Ett par tavlor ryms också i bokhyllorna och det är bra, eftersom jag är närmast livrädd för att försöka borra hål i mina ovanligt hårda betongväggar... för att inte tala om den beslutsamhet som det skulle kräva. Är det faktiskt just här som tavlan skall hänga??

Dessutom flyttade jag min bästa cd-spelare och alla cd-skivor till sovrummet. Där har jag en märklig möbel som en granne gav mig i julas. Ett bord på hjul som har hyllor för cd-skivor på alla sidor, utom baksidan. Det använder jag nu som nattduksbord... Det kändes lite konstigt, eller rentav fel, att flytta in så mycket 'teknik' i sovrummet, men när jag fick somna till Bachs Wohltemperierte Klavier, då glömde jag nog den känslan. Kanske är det så att det är i sovrummet som jag mest kan njuta av musik, på dagen är jag så upptagen av allt möjligt annat.

Jag skall också ordna om lite i min garderob, försöka skapa lite mera utrymme där... men det får bli till en annan dag.

Kan ni tänka, dethär är nog de största förändringar som jag har gjort sedan jag flyttade hit, för fem år sedan... Det betyder kanske att jag har rätt bra balans just nu, att det 'jordiska', det materiella, också får finnas med, ta sitt utrymme i mitt liv. Även om jag då och då kom på mig med att vilja trycka på 'undo'... och först i nästa ögonblick insåg att jag faktiskt måste använda armarna och bära allt tillbaka igen.

Ni undrar kanske hur det är att skriva på sin bärbara med två meter långa armar? Nä, det är inget problem. Jag har rullat ihop dem i armhålorna, så det går så fint så.
Hmmm... nu sitter jag här och undrar om dethär är något som jag också kan publicera på carulmare. Hur skall jag veta det... egentligen? Ett lite lättsinnigt och smågalet stycke om mina husbestyr...?

Jaja, man får väl inte veta något, om man inte provar...

Egentligen skulle jag nog fråga mig hur det skulle kännas om ingen säger något, om det bara blir tyst... hur kontaktbehövande är jag just idag? Ju mer kontaktbehövande, desto mindre skall man säga offentligt... sådan är regeln, skulle jag tro. Paradoxalt nog. Gör aldrig det du känner för...!

Men varför skulle man skriva offentligt, om man inte vill ha kontakt?

Tror jag känner mig mera osäker nu, bara för att jag har tagit upp detta ämne till granskning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

8 kommentarer:

  1. Va bra...va roligt..att du har hittat en bokhylla! Är det sån som går att bygga på..?! Var det svårt att sätta upp den..själv ?! Förresten..vad fin ny design och färg du har på bloggsidan! Är det förnyelse pågång?! Har det att göra med våren..?! ;)

    SvaraRadera
  2. Starwayforewer: Det blir ju aldrig riktigt som man tänkt... men jag gick in på Vaasa Kirppis och hittade en liten vit behändig hylla, verkligen kompakt, och då tänkte jag att denhär måste ju i alla fall få rum någonstans!

    Kanske söker jag någonslags förnyelse, både på bloggen och i mitt vardagsliv... eller också är det helt enkelt så att jag behöver mera jordkontakt, mera materialism(!), den bruna bloggfärgen kändes bara så rätt, så trygg!

    SvaraRadera
  3. Bokhyllor med innehåll.... jag vet hur det är när man plötsligt inser att hyllorna är överfulla -trots utrensning.
    Jag gjorde en rejäl satsning för ett år sedan när jag utökade. Det tog tid att flytta om, bära och tänka efter i vilken ordning etc... nåja idag fungerar det ganska bra.
    Men har trots allt ännu en enda hylla kvar som måste rensas. Jag drar mig och hittar alltid ursäkter för att slippa...
    Bästa ursäkten är när jag fastnar i en älskad bok och - jag blir fast...he,he.
    Lycka till med bokflytten!

    SvaraRadera
  4. Var inne ett par gånger här igår och varje gång hade bloggen ändrat utseende... Spännande! Det där att göra om, rensa ut och tänka om, det är jättekul. Kreativiteten får utlopp! Jag tror att kreativiteten är grunden för allt välbefinnande...

    PS Det där med långa armar är bra, passa på att göra högt liggande installationer och projekt innan de (armarna) krymper... :-)

    SvaraRadera
  5. Tack, Inkan! Skrev du inte lite om det på bloggen, jag tycker jag minns något sådant?

    Här finns också många 'surdegar', sådant som jag också borde ta itu med, men jag undrar om man verkligen kan bli klar med sådana här saker, ett projekt verkar leda vidare till nästa, och så vidare igen. Jag försöker få stopp på mig genom att försöka vara praktisk, tänka på att det bara gäller att få mera utrymme. Försöker tumma på mina sinnen både för det systematiska och det estetiska.

    Ja, det är nog en bra idé att låta sig fastna i en bra bok!

    SvaraRadera
  6. Qi: Jo, det är fint att få börja på nytt! Kommer att tänka på när jag var liten, hur jag slösade med pappas skrivmaskinspapper, jämt var det tomt i hans skrivbordslåda!

    Men var lättare förr, hur gör man med en blogg som man har haft i fyra år? Då är det faktiskt till hjälp att låta den byta utseende, få den att kännas ny! Kanske finns det en koppling mellan kreativitet och nya oanvända papper?

    Haha, det skall jag göra! Jag skulle kunna sätta upp några taklampor till exempel.

    SvaraRadera
  7. Just nu försöker jag hitta mod att börja på mitt skivbord ..städa undan vintern...tyvärr är en stor del av min bokhylla i papplådor för tillfället...känns lite så med livet också...en del på "hold" som jag egentligen skulle ha nytta av...men hoppas det kommer med våren...

    SvaraRadera
  8. Mimmi: Jag brukar trösta mig med att man ändå aldrig blir riktigt klar. Det finns alltid saker som man också borde göra eller som man i alla fall kunde bättra på. Det är väl lite så som det är att vara mänska...?

    Vill man säga det positivt så finns det utvecklingsmöjligheter!!!

    Har ni flyttat nyligen då? Eller är det kanske en ny bokhylla som ligger i papplådorna?

    SvaraRadera