Idag kände jag mig lite ledsen. Jag tänkte att ingen läser ändå vad jag skriver. Det är lika bra att ge upp och köpa en begagnad TV och börja titta igen. Försöka ha råd med det också. Om jag gör det, då skulle jag kanske bli kvitt känslan av orättvisa.
Det har förresten funnits ett svenskt förslag också, 2004, ser jag på Svenska Dagbladets nättidning. Men det verkar ha runnit ut i sanden... eller hur? - Det är ju hoppfullt, men också i denhär artikeln skriver man som om SVT skulle kunna ta betalt för snart sagt allt som händer på nätet. Om du har en dator eller mobiltelefon, så är du skyldig att betala... men för vad? SVT och Yle utgör en väldigt liten del av Internet.
Lite gladare blev jag ändå, när jag såg att det idag har kommit ett nytt förslag, om att baka in medieavgiften i den vanliga beskattningen, som är progressiv (vilket ju betyder att man betalar enligt inkomst). Det verkar ha fått ett gott bemötande, att döma av de finlandssvenska kommentarer som jag har läst. Fast det är ett vänsterförslag och de flesta finlandssvenskar röstar på Svenska Folkpartiet, sätter svenskspråkigheten före allt annat.
Nu har jag också varit på Suvi Lindéns hemsida (på finska) - och det gör mig ännu gladare. Hon är samlingspartist (det största högerpartiet), men när jag läser vad hon skriver får jag en stark känsla av att hon faktiskt följde sitt hjärta. När arbetsgruppen för social- och hälsoministeriet inte fann något sätt att kompensera folk med mycket små inkomster, då tog hon tilllbaka sitt förslag. Alla är arga på henne, hennes eget parti också... men hon gjorde det hon kände var rätt. Tror jag verkligen.
Dethär är mycket viktigt för mig, för mina känslor inför det samhälle som jag lever i. Om jag skall känna mig glad eller förhoppningsfull - eller om jag skall dra mig undan och tänka att ingen ändå lyssnar på vad jag säger. Försjunka i missmod, likgiltighet. Egentligen tror jag det är på samma sätt för alla. Det handlar om grundtillit, om att våga tro att man fortfarande kan mötas som mänskor.
Men mycket av det jag läser gör mig ledsen. Man talar inte klarspråk, man förvrider fakta, man döljer motiv och kommer med försåtliga beskyllningar... Hur många gånger har man inte försökt framställa de mänskor som protesterar som licensfuskare, att vi ändå har en TV undangömd någonstans. Fast politikerna beskyller ju inte inte väljarna, de har en annan taktik. De väljer helt enkelt att tala om något annat, undvika just den fråga som bekymrar oss. Tala förbi oss.
Men alla gör inte så, det finns också ett ärligt engagemang. Matti Vanhanen (statsministern) har förresten också sagt ifrån om medieavgiften, av samma skäl som Suvi Lindén, och redan i ett tidigare skede.
Medieavgiften är kanske en liten fråga, men egentligen mycket intressant. Den verkar ha kraften att skapa splittring inom partierna och solidaritet över partigränserna... Ett infernaliskt förslag, skrev jag för en tid sedan. Ja, för att man så lätt förleds att tänka kortsiktigt och bara på sig själv... lite enligt modellen snabba stålar.
Läs även andra bloggares åsikter om medieavgift, yle-avgift, glad, ledsen, svt, yle, politiker, suvi lindén, paavo arhinmäki, matti vanhanen, snabba stålar
Det har förresten funnits ett svenskt förslag också, 2004, ser jag på Svenska Dagbladets nättidning. Men det verkar ha runnit ut i sanden... eller hur? - Det är ju hoppfullt, men också i denhär artikeln skriver man som om SVT skulle kunna ta betalt för snart sagt allt som händer på nätet. Om du har en dator eller mobiltelefon, så är du skyldig att betala... men för vad? SVT och Yle utgör en väldigt liten del av Internet.
Lite gladare blev jag ändå, när jag såg att det idag har kommit ett nytt förslag, om att baka in medieavgiften i den vanliga beskattningen, som är progressiv (vilket ju betyder att man betalar enligt inkomst). Det verkar ha fått ett gott bemötande, att döma av de finlandssvenska kommentarer som jag har läst. Fast det är ett vänsterförslag och de flesta finlandssvenskar röstar på Svenska Folkpartiet, sätter svenskspråkigheten före allt annat.
Nu har jag också varit på Suvi Lindéns hemsida (på finska) - och det gör mig ännu gladare. Hon är samlingspartist (det största högerpartiet), men när jag läser vad hon skriver får jag en stark känsla av att hon faktiskt följde sitt hjärta. När arbetsgruppen för social- och hälsoministeriet inte fann något sätt att kompensera folk med mycket små inkomster, då tog hon tilllbaka sitt förslag. Alla är arga på henne, hennes eget parti också... men hon gjorde det hon kände var rätt. Tror jag verkligen.
Dethär är mycket viktigt för mig, för mina känslor inför det samhälle som jag lever i. Om jag skall känna mig glad eller förhoppningsfull - eller om jag skall dra mig undan och tänka att ingen ändå lyssnar på vad jag säger. Försjunka i missmod, likgiltighet. Egentligen tror jag det är på samma sätt för alla. Det handlar om grundtillit, om att våga tro att man fortfarande kan mötas som mänskor.
Men mycket av det jag läser gör mig ledsen. Man talar inte klarspråk, man förvrider fakta, man döljer motiv och kommer med försåtliga beskyllningar... Hur många gånger har man inte försökt framställa de mänskor som protesterar som licensfuskare, att vi ändå har en TV undangömd någonstans. Fast politikerna beskyller ju inte inte väljarna, de har en annan taktik. De väljer helt enkelt att tala om något annat, undvika just den fråga som bekymrar oss. Tala förbi oss.
Men alla gör inte så, det finns också ett ärligt engagemang. Matti Vanhanen (statsministern) har förresten också sagt ifrån om medieavgiften, av samma skäl som Suvi Lindén, och redan i ett tidigare skede.
Medieavgiften är kanske en liten fråga, men egentligen mycket intressant. Den verkar ha kraften att skapa splittring inom partierna och solidaritet över partigränserna... Ett infernaliskt förslag, skrev jag för en tid sedan. Ja, för att man så lätt förleds att tänka kortsiktigt och bara på sig själv... lite enligt modellen snabba stålar.
Läs även andra bloggares åsikter om medieavgift, yle-avgift, glad, ledsen, svt, yle, politiker, suvi lindén, paavo arhinmäki, matti vanhanen, snabba stålar
Nämen, nu har du väl blivit alldeles knasig?! I valet mellan att blogga och titta på idiot-tv, är väl valet enkelt. Annat vore det om det gällde bokläsning. :-)
SvaraRaderaTänkte precis som du för en vecka sedan - nu lägger jag ner bloggandet, ingen läser ändå.
Kom på att jag skulle pröva att lägga in en räknare innan jag lade ner helt - vill ju luta mig mot fakta och inte bara en känsla. Och det var ju bra det - jag har några läsare, allt mellan 6 och 18 per dag under veckan. Många går in flera gånger om dagen, men de skriver inga kommentarer. Prova räknare du med!
Jag googlade på bloggräknare eller liknande. Här är adressen till en räknare som är gratis - den har jag: http://www.webbverktygen.se
Politik är ett smutsigt hantverk i många stycken, har jag förstått. Kände en som var med i riksdagen en period, hon var ordentligt desillusionerad efter ett år redan.
Det är en så konstig fråga, Amber, svår att få grepp om. Men om de nu tvingar mig att betala medieavgift, fast jag inte har en tv, 200 euro i året... ja, så nog skulle jag väl skaffa en tv då, bara för att inte känna att jag kastar pengarna i sjön!! Skulle inte du göra det också? Fast väldigt gärna ser jag ju nog att det blir nej till denhär typen av avgifter... 200 euro här och 200 euro där, det kan ju få många privatekonomier i svajning.
SvaraRaderaNäej, jag tänkte väl att ingen läser vad jag skriver just om medieavgiften, inte de som skulle behöva göra det i alla fall... annars har jag väl ungefär lika många läsare som du. Och jag har nog en räknare, fast den inte syns, och det är rätt länge sedan jag har kollat den. - Feedjit är också ganska kul, har du sett att jag har det? Ibland sneglar jag ditåt och ser att nu läser folk igen detdär jag skrev om att ansöka om sjukpension...!
Nog kommer jag väl att fortsätta att skriva, när jag själv känner för det, när jag har behov av att uttrycka mig. - Fast det var nog livligare förut, väldigt många av mina bloggvänner har slutat att skriva på nätet. Vi har också börjat kommentera varandra mindre... fast jag vet inte om det är bara illa. Det blir lugnare, liksom, och man skriver kanske mera för sin egen skull? Också dethär med medieavgiften var något som trängde på och ville ut, verkligen en fråga som utmanade mig, som jag ville gå till botten med. Varför gjorde den mig så urarg?
Men idag har jag tänkt att lämna politiken... nu får världen rulla på som den vill ett tag!
Tack för kommentaren! Visst är det roligt ibland att ha lite mera kontakt!!