En solig dag, med bländande vita snödrivor. Inte plusgrader, men jag tror att det smälter ändå. Solen är så stark.
Nej, jag vet inte vad jag skall göra med mina bilder, med mitt bloggande... egentligen kan jag väl inte göra något annat än att vänta, vänta på vinden som leder utåt. Just nu stannar bilderna på datorns hårdskiva, jag lägger inte ut dem på flickr eller ipernity heller. God bless my pictures! Jag både vill och inte vill ha uppmärksamhet för dem.
Dethär var en bild som alla verkade tycka om, så jag anmälde den till ett par tävlingar på flickr och den klarade sig jättebra... och då tycker man ju att jag skulle ha blivit uppmuntrad att fortsätta, sett till så att den hade fått sådär tvåhundra kommentarer och tjugo trettio favoriter!
Det var för ett par månader sedan, men jag har ännu inte kunnat förmå mig att fortsätta. Är det rädslan att det inte skall gå lika bra nästa gång? Vill jag sluta medan alla möjligheter ännu tycks stå öppna? Det kan nog ligga något i det. Det ligger antagligen i min natur att vilja undvika att pröva mina drömmar mot verkligheten.
Hur skall jag kunna ta mig igenom mitt inre motstånd?
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, drömmar, verklighet, flickr, tävlingar, motstånd
Nej, jag vet inte vad jag skall göra med mina bilder, med mitt bloggande... egentligen kan jag väl inte göra något annat än att vänta, vänta på vinden som leder utåt. Just nu stannar bilderna på datorns hårdskiva, jag lägger inte ut dem på flickr eller ipernity heller. God bless my pictures! Jag både vill och inte vill ha uppmärksamhet för dem.
Dethär var en bild som alla verkade tycka om, så jag anmälde den till ett par tävlingar på flickr och den klarade sig jättebra... och då tycker man ju att jag skulle ha blivit uppmuntrad att fortsätta, sett till så att den hade fått sådär tvåhundra kommentarer och tjugo trettio favoriter!
Det var för ett par månader sedan, men jag har ännu inte kunnat förmå mig att fortsätta. Är det rädslan att det inte skall gå lika bra nästa gång? Vill jag sluta medan alla möjligheter ännu tycks stå öppna? Det kan nog ligga något i det. Det ligger antagligen i min natur att vilja undvika att pröva mina drömmar mot verkligheten.
Hur skall jag kunna ta mig igenom mitt inre motstånd?
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, drömmar, verklighet, flickr, tävlingar, motstånd
Jag tycker om din sida, dina bilder och dina funderingar. Men jag har inga uppmuntrande ord att ge.
SvaraRaderaHar själv ett inre motstånd mot precis allting just nu och borde skriva "Leave Me Alone" med fet stil på en pappkartong - och krypa ner i den.
Tack, Anna!
SvaraRaderaKanske har jag hittat en slags lösning, kolla nästa inlägg. Att bara föra över saker till carulmare (eller andra offentliga ställen) som har fått mogna lite först, på ett 100% tryggt ställe.
Kanske skulle det vara något för dig också? Dina formuleringar är som alltid välvalda och dråpliga!