Idag vill jag bara ta det lugnt.
Igår var en ansträngande dag. Jag tycker nog att det är lite för spännande att ordna med resor via nätet.
Men jag klarade av det, och det är jag glad för. Det hjälpte att tänka att det är ju bara frågan om 250 euro. Det är visserligen mycket pengar, men jag kan överleva en sådan förlust, om det skulle bli fel på något sätt.
Och nu vill jag verkligen till Lund!
Det är mer än ett år sedan sonen flyttade till Lund - och jag har ännu inte varit där och hälsat på. Jag vet inte hur det ser ut i sonens och flickvännens lägenhet eller i deras närmaste omgivning. Var brukar de köpa mat? Var stiger de på bussen? Är det trevligt där? Finns det någon park i närheten, var promenerar de?
Jag som brukade träffa sonen ett par gånger i veckan! Ibland känns det som om han bara hade försvunnit, rakt ut i det blå. När jag tänker så, då vill jag börja gråta.
Men vi har ju kontakt förstås, via nätet. Nästan lika ofta som förut.
Men kanske behöver jag dehär bilderna, av lägenheten och närkvarteren? Behöver kunna se var han är någonstans i Sverige.
Den 23-27 april är jag i Lund, God willing... tänk om jag kunde få träffa någon medbloggare också? Ta en fika någonstans?
Läs även andra bloggares åsikter om resor, bokningar, internet, spänning, lund, son, längtan, besök
Igår var en ansträngande dag. Jag tycker nog att det är lite för spännande att ordna med resor via nätet.
Men jag klarade av det, och det är jag glad för. Det hjälpte att tänka att det är ju bara frågan om 250 euro. Det är visserligen mycket pengar, men jag kan överleva en sådan förlust, om det skulle bli fel på något sätt.
Och nu vill jag verkligen till Lund!
Det är mer än ett år sedan sonen flyttade till Lund - och jag har ännu inte varit där och hälsat på. Jag vet inte hur det ser ut i sonens och flickvännens lägenhet eller i deras närmaste omgivning. Var brukar de köpa mat? Var stiger de på bussen? Är det trevligt där? Finns det någon park i närheten, var promenerar de?
Jag som brukade träffa sonen ett par gånger i veckan! Ibland känns det som om han bara hade försvunnit, rakt ut i det blå. När jag tänker så, då vill jag börja gråta.
Men vi har ju kontakt förstås, via nätet. Nästan lika ofta som förut.
Men kanske behöver jag dehär bilderna, av lägenheten och närkvarteren? Behöver kunna se var han är någonstans i Sverige.
Den 23-27 april är jag i Lund, God willing... tänk om jag kunde få träffa någon medbloggare också? Ta en fika någonstans?
Läs även andra bloggares åsikter om resor, bokningar, internet, spänning, lund, son, längtan, besök
klart att vi måste träffas på något sätt!
SvaraRaderaUlrika
Ja, det vill jag också! Vi kan väl höras närmare via e-post eller msn... att vi har telefonnummer och sånt?
SvaraRaderaOch jag VILL verkligen inte träffas. Ta det inte personligt (ditt nya valspråk:-)...för mig räcker det väldigt mycket med alla nät-kontakter.
SvaraRaderaKramkramelikramkram!!
Anna: Skall inte ta det personligt utan fortsätta att tro att du gillar mig.:) Jag får förresten också vara försiktig, inte ta in för mycket under resan.
SvaraRaderaVåren är lite besvärlig för mig, det starka ljuset fyller mig med en energi som jag inte riktig vet hur jag skall reglera. Svårt att hitta sömnen! Men jag tror att den motion som jag får när jag reser, kan hjälpa till och skapa sömnighet, välsignad naturlig sömnighet!
Tack för att du är så ärlig! Och stor kram tillbaka!