torsdag 11 mars 2010

Dagens början

Vet inte vad det är med denhär vårvintern. När jag vaknar, skiner solen, men så fort jag har satt benen i golvet går den i moln…! Eftersom jag stiger upp rätt sent, har jag allvarligt börjat fundera på att bli mera morgontidig. Om dethär skall fortsätta.

Men vad är det för en dag… idag?

Jag sitter i min länstol, som jag tror är väldigt bra placerad i rummet. Både jag och den skygga katten gillar den skarpt. Den står i ett hörn vardagsrummet och från det hörnet kan man överblicka så gott som hela lägenheten. En plats med känsla av trygghet. Vad var det det hette nu igen? Feng shui. Så svårt det var att hitta ordet via Google… kanske är det en fluga som redan har flugit sin väg?

Men här i hörnet tror jag är den bästa platsen att skriva, om jag vill göra det på ett mera trevande sätt… eller kanske reflekterande. Eller som att söka kontakt med sig själv, innan jag börjar med något av mina projekt. Nästan som att ha en andaktsstund med sig själv.

Så skulle jag vilja börja dagen. Jag har ju det ställt så att det verkligen är möjligt, för det mesta. Det enda som behövs är min vilja.

Jag skulle vilja skriva så att mitt skrivande inte har något annat syfte än just dethär. Mig själv.

Om jag kan. Kanske är det det svåraste av allt.

Jag känner att jag redan har brutit lite mot dethär genom att göra texten sökbar med hjälp av taggar…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 kommentarer:

  1. Ja du, jag har själv en fåtölj i det läge som du beskriver och där sitter jag nu... Och precis som du har jag alla möjligheter att skriva bra saker, men det verkar, åtminstone för min del, som om det inte finns någon inre källa att ösa ur nu. De där flödena som rinner till dyker oftast upp när jag är på språng, ute och går eller nån annanstans långt ifrån pennor och datorer. Så jag tror att jag ska komma ihåg det tills jag kommer hem, men där i fåtöljen är det "geniala" som bortblåst...

    Gott att se dig här igen, har saknat dig ett tag!

    SvaraRadera
  2. Men kanske är det det som är problemet, att man vill göra 'bra' saker? Så sitter man då där med en värderande attityd, vad är tillräckligt bra? När man istället kanske skulle kunna ta utgångspunkt i nuet... hur trivialt det än verkar, typ stoppningen i fotöljen! :) Eller... om man kunde skriva inte så att man tar av sig själv (öser ur källan) utan så att man istället fyller på, om man kunde se skrivandet som en motvikt till alla krav som man har på sig själv, om man bara kunde lösgöra sig... Om, om och åter om...!

    Jag har också saknat våra fundersamma samtal!

    SvaraRadera