Nu får våren skärpa sig, det blir ju bara mera snö ju längre den väntar! Den borde inte reagera så mänskligt, tycker jag. Skjuta upp och skjuta upp...
En dövstum kille ringer på och vill sälja prydnadssaker, färgglada träfigurer. Jag skymtar en välkomstskylt... och Snusmumriken. Jag har inte en aning om vad de kostar, hur har han tänkt få fram det? Det står inte på hans lilla lapp. Han ser ärlig ut, men luktar alkohol... fast vem skulle inte behöva en drink om man tänker knacka dörr? Det blir i alla fall inget köp, jag skakar på huvudet, det känns lite olustigt.
Lite för mätt är jag också. Igår kväll råkade jag sätta in glassen i kylskåpet istället för i frysen (en gång satte jag den i mikron!). I morse, när jag märkte det, valde jag att äta upp glassen istället för att frysa ner den på nytt.
Flera små förtretligheter?
Jo, igår insåg jag att linnet som jag stickar blir alldeles för litet. Jag får nog dra upp alltsammans. Jag hade trott att det skulle räcka med 20 maskor till, när jag bytte från stickor 3 till stickor 2,5. Men jag hade inte tänkt på att det nya garnet är så mycket tunnare än det förra. Hmmm.
Men egentligen bryr jag mig inte så mycket. Jag bara räknar upp några saker som finns i mitt huvud just nu.
Där finns också en del trevliga saker.
Snart skall jag nog titta på bilderna som jag tog under Åbo-resan. Några av dem ser ut att bli riktigt bra, framför allt kattbilderna. Min kusins katt, Ninja, den är verkligen speciell, och så en katt som jag hittade på innergården till ett vinterstängt café. Det var så lustigt: Först såg jag katten på affisch på cafédörren och så i nästa ögonblick i verkliga livet! Nästan som att ha sett en filmstjärna! Filmstjärnekatt!
Men ingenting är bara lätt eller bra... är det det?
När jag tänker på de lovande bilderna är det med en liten liten känsla av ångest. Jag hoppas kunna göra något verkligt bra av dem, något extra... men tänk om jag bara förstör dem? Ibland föredrar jag därför att arbeta med mina sämre bilder. I deras alldagliga sällskap känner jag mig mera avslappad...
Sådär, ja. Nu får det räcka med småprat för idag.
Läs även andra bloggares åsikter om förtretligheter, småprat, dörrknackare, sticka, misstag, bilder, katter
En dövstum kille ringer på och vill sälja prydnadssaker, färgglada träfigurer. Jag skymtar en välkomstskylt... och Snusmumriken. Jag har inte en aning om vad de kostar, hur har han tänkt få fram det? Det står inte på hans lilla lapp. Han ser ärlig ut, men luktar alkohol... fast vem skulle inte behöva en drink om man tänker knacka dörr? Det blir i alla fall inget köp, jag skakar på huvudet, det känns lite olustigt.
Lite för mätt är jag också. Igår kväll råkade jag sätta in glassen i kylskåpet istället för i frysen (en gång satte jag den i mikron!). I morse, när jag märkte det, valde jag att äta upp glassen istället för att frysa ner den på nytt.
Flera små förtretligheter?
Jo, igår insåg jag att linnet som jag stickar blir alldeles för litet. Jag får nog dra upp alltsammans. Jag hade trott att det skulle räcka med 20 maskor till, när jag bytte från stickor 3 till stickor 2,5. Men jag hade inte tänkt på att det nya garnet är så mycket tunnare än det förra. Hmmm.
Men egentligen bryr jag mig inte så mycket. Jag bara räknar upp några saker som finns i mitt huvud just nu.
Där finns också en del trevliga saker.
Snart skall jag nog titta på bilderna som jag tog under Åbo-resan. Några av dem ser ut att bli riktigt bra, framför allt kattbilderna. Min kusins katt, Ninja, den är verkligen speciell, och så en katt som jag hittade på innergården till ett vinterstängt café. Det var så lustigt: Först såg jag katten på affisch på cafédörren och så i nästa ögonblick i verkliga livet! Nästan som att ha sett en filmstjärna! Filmstjärnekatt!
Men ingenting är bara lätt eller bra... är det det?
När jag tänker på de lovande bilderna är det med en liten liten känsla av ångest. Jag hoppas kunna göra något verkligt bra av dem, något extra... men tänk om jag bara förstör dem? Ibland föredrar jag därför att arbeta med mina sämre bilder. I deras alldagliga sällskap känner jag mig mera avslappad...
Sådär, ja. Nu får det räcka med småprat för idag.
Läs även andra bloggares åsikter om förtretligheter, småprat, dörrknackare, sticka, misstag, bilder, katter
Du har fyllt femtio har jag förstått, stort grattis i efterskott!
SvaraRaderaOch livet fortsätter efter det med glädjeämnen och förtretligheter... :-)
Läste längre ner om att du funderade på att sluta med bilderna här.Och att du även,om jag tolkade dig rätt, ifrågasatte ifall du skulle fortsätta med orden här... Jag skulle tycka att båda sakerna vore tråkigt,jag tycker mycket om både bilderna och orden. Och kombinationen, att få ta del av dina tankar om bilderna och tillvaron i övrigt,det är det som är carulmare för mig. Men du ska göra det du tror på själv, då blir det säkert bäst.
Ha det bra!
Tack, Qi! Det har varit riktigt roligt att fylla femtio!
SvaraRaderaJag är ganska osäker i fråga om bloggen, men just nu trivs jag med att sätta mig ner på morgonen och skriva några rader, utan några som helst pretentioner. Då blir den ett ställe där jag kan samla mig, inför dagen.
När det gäller mina bilder är jag ofta mera ambitiös. Jag skulle vilja att flera mänskor kom och tittade på dem, så därför passar de kanske bättre på ipernity eller flickr? Där kan man ju till och med tävla med dem - fast det är verkligen inte alltid som jag orkar hålla mig så framme.
Men kanske behöver det inte bli så stora förändringar? Ord och bilder kommer säkert att dyka upp här också, ibland har jag faktiskt ett behov av att fundera om dem. Kanske är det bara så att jag med jämna mellanrum måste återerövra min blogg, göra den till ett ställe som det igen känns bra för mig att vara på.
Tack för att du tycker om mina ord och bilder. Ha det så gott du också!