En ny vacker dag. Jag har kommit så långt att jag är klar med frukosten och nu sitter jag här igen, med hela dagen framför mig. Resten av kaffet står bredvid mig, att smutta på. Katterna har lagt sig på sina favoritplatser, Tass mitt i rummet på 'stora kattmadrassen' (som ibland får tjäna som gästsäng), Nos mellan byrån och fönstret, på fönsterbrädan.
Jag är så glad... för solen, för den kommande våren, för att jag har fått vara så frisk den senaste tiden... Jag märker att jag kan träffa lite mera folk, vara lite mera i farten. Det märks på min spegelbild också, framför allt på ansiktet. För några år sedan såg jag så skör ut, kände mig ofta 'överhettad', ögonen brann febrigt, dragen var spända...
Visst varvar jag upp mig nu också, men då beror det mest på mig själv... och sammanhanget heter ofta bildskapande. Det är lätt att förlora sig själv bland egna och andras kreationer. Jag får ibland höra att jag har en stark integritet, men många gånger är jag mera medveten om bristerna i den. De blir uppenbara när jag är trött, då blir jag så beroende av vad andra tycker... liksom bunden till deras åsikter.
Hmm, då skulle man kanske kunna se integritet som en fråga om energinivå? Kanske ändå inte... för det finns ju något som heter mognad också, eller kanske erfarenhet. När jag känner mig trött och slut, när känslorna svajar, så vet jag ju vid dethär laget vad det beror på. Jag behöver vila, återhämta mig. Och när jag har gjort det, då kommer jag att se vad som är viktigt och vad som är oviktigt...
Men nu vill jag nog avsluta. Till det som jag uppfattar som integritet hör också att låta mig själv (och andra) få vara ifred. Att inse att ord är ganska fyrkantiga och ofta förvirrar mera än de förklarar. Att försöka ersätta orden med tillit, till vår gemensamma mänsklighet. Att tro att vi finns där, vackra och hela (=integrerade), bakom allt bråte.
Det är klart att vi mänskor inte är några helgon - och det är lika klart att vi alla bär heligheten inom oss.
Läs även andra bloggares åsikter om integritet, mognad, energi, trötthet, vila, helighet
Jag är så glad... för solen, för den kommande våren, för att jag har fått vara så frisk den senaste tiden... Jag märker att jag kan träffa lite mera folk, vara lite mera i farten. Det märks på min spegelbild också, framför allt på ansiktet. För några år sedan såg jag så skör ut, kände mig ofta 'överhettad', ögonen brann febrigt, dragen var spända...
Visst varvar jag upp mig nu också, men då beror det mest på mig själv... och sammanhanget heter ofta bildskapande. Det är lätt att förlora sig själv bland egna och andras kreationer. Jag får ibland höra att jag har en stark integritet, men många gånger är jag mera medveten om bristerna i den. De blir uppenbara när jag är trött, då blir jag så beroende av vad andra tycker... liksom bunden till deras åsikter.
Hmm, då skulle man kanske kunna se integritet som en fråga om energinivå? Kanske ändå inte... för det finns ju något som heter mognad också, eller kanske erfarenhet. När jag känner mig trött och slut, när känslorna svajar, så vet jag ju vid dethär laget vad det beror på. Jag behöver vila, återhämta mig. Och när jag har gjort det, då kommer jag att se vad som är viktigt och vad som är oviktigt...
Men nu vill jag nog avsluta. Till det som jag uppfattar som integritet hör också att låta mig själv (och andra) få vara ifred. Att inse att ord är ganska fyrkantiga och ofta förvirrar mera än de förklarar. Att försöka ersätta orden med tillit, till vår gemensamma mänsklighet. Att tro att vi finns där, vackra och hela (=integrerade), bakom allt bråte.
Det är klart att vi mänskor inte är några helgon - och det är lika klart att vi alla bär heligheten inom oss.
Läs även andra bloggares åsikter om integritet, mognad, energi, trötthet, vila, helighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar