Nu kan ni titta på dem, på
denhär adressenJag hade tänkt skriva något inspirerande till... men mitt huvud är ack! så svagt idag. All min inspiration är slut, jag tror jag har använt upp den. Hoppas bara att jag lyckade binda åtminstone en del av min känsla i den berättelse som jag nu lägger fram. De andra bilderna kommer nog snart... bara mitt huvud börjar samarbeta med mig igen.
Idag har jag haft två långa samtal, med terapeut och son. Båda var givande... men nu är jag helt slut. Tänk om jag kunde ta av mig huvudet och lägga det någonstans, så länge?
När jag ser denhär bilden, på Ofelia, får jag ännu en tanke. Mitt huvud kunde ju ligga och guppa på vågorna en stund, det vore väl skönt? Morbid?
Andra bloggar om: inspiration, slut, överens om att tiga, bildspel, berättelser,
Nja, jag vet inte, jo kanske huvudet skulle gilla att guppa omkring lite, utan kroppen.
SvaraRaderaMen vilket ska du vara då..är du i kroppen eller huvudet?
När jag har pollenallergi på våren brukar jag drömma om att lägga huvudet i frysboxen ett par timmar.
Carulmare, det är så vackra bilder och vacker text! Jag har gått igenom bildspelet två gånger nu, och kommer att se det igen. Jag vet att du har en historia inom dig som du kommer att berätta, jag ser fram emot att läsa fortsättningen.
SvaraRaderaVila ditt trötta huvud, låt det guppa omkring fritt utan oro för vad kroppen eller världen runt omkring skulle kunna hitta på.
Hej då från qi
Anna: Jo, jag tänkte lite på det (var jag själv skulle befinna mig). Meningen var ju förstås att huvudet skulle klara sig på egenhand och sluta besvära mig... men om det är en alldeles underbart skön upplevelse...? Tror du att man kan få testa lite först, innan man bestämmer sig?
SvaraRaderaUsch, ja. Allergi. Sonen har det också.
Qi: Vad skönt det kändes att du tyckte om den! Det ger mig kraft att fortsätta. Jag skulle vilja sätta igång med detsamma, men idag har jag ett viktigt ärende först. Det har varit lite för många ärenden de senaste dagarna, eller kanske på för tidiga tider... så nattsömnen har inte heller varit så bra.
Anna och Qi (och den som gitter): Får jag associera vidare?
Från guppande huvuden gick mina tankar till flöten. Röda och vita flöten, av kork. Igår natt, innan jag skulle somna, kom jag ihåg hur avslappnande det kan kännas att titta på ett flöte som guppar på vattenytan. Just detdär guppandet. Men jag brukar inte meta, har bara gjort det några gånger som barn. Jo, jag lärde mig nog att sätta mask på kroken... men jag tror inte att jag vill göra det längre. Jag lärde mig också att haka av fisken från kroken... men samma sak där. Det är inte det att jag tycker det är fel att äta fisk som man själv har fångat... men så avslappnande är det ju inte, att plåga och döda. Så kom jag att tänka på Långben, som metar utan krok... men min praktiska natur sade ifrån. Varför skall jag hålla i spöet, om det inte är till någon nytta? Okej, det skulle vara som kamouflage då, som ett slags tillstånd för att göra ingenting. Men jag fick en annan tanke också, som jag tyckte var ganska kul.
Sitter du här och metar?
Nej då, svarar jag. Jag metar inte, jag matar. Under flötet finns... tja, en liten skål med mat åt fisken. Inte mask. Vad tycker de mera om?
Ville skriva ett kåseri inatt... men det får räcka såhär. :)
Brukar ni meta...?
Nej, nu måste jag nog ge mig av. Det får vara nog med bakom-flötet-tankar. :)