söndag 24 augusti 2008

Karamellfärgad...

Anna fick en ny kamera igår lördag - och det fick jag också. Lite kul, tycker jag, att det hände så samtidigt.

Genast på lördagsmorgonen kände jag att dethär kunde vara en dag för kamerainköp... utan att ens ha konsulterat astrologen. Men jag var pigg och solen sken och jag ville inte sitta framför datorn. Ja, jag kände att jag var så pigg att jag faktiskt skulle klara av att fatta ett köpbeslut.

En Canon Ixus 80 blev det. Inte någon särskilt märklig kamera, i alla fall inte om man tänker på att jag har övervägt i närmare ett halvår. Men helt okej, skulle jag tro. När jag har energi, så behöver jag kanske inte känna att jag har gjort en strålande affär. Bra kan också räcka. Snabb lär den åtminstone vara. Det var nog det viktigaste för mig... och kanske att den fanns i butiken, just när jag var på humör för affärer.

Anna fick en rosa, men själv ville jag ha en i silver. Det var det jag hade tänkt. Men dendär försäljaren blandade bort mig! Han fick mig att säga att jag inte bryr mig om vilken färg en kamera har. Men så menade jag ju inte. Vad jag menade var att jag inte ville ha någon färg alls. Jag tror jag är av den gammalmodiga uppfattningen att kameror skall vara antingen silverfärgade eller svarta... men det glömde jag ju bort att säga. Jag var nästan hemma, innan jag insåg att jag faktiskt hade köpt en karamellfärgad. Karamellfärgad?! Visserligen tycker jag om godis, men såhär mycket skall det ju inte kosta...!

Energi hade jag, men mycket gick åt också. Det kan vara kämpigt med nya ägodelar, tycker jag. Denhär gången gällde det att få min gamla dator att upptäcka den nya maskinvaran. No camera detected! sade den gång på gång. Den håller visst på att förlora synen på gamla dagar. Till sist gav jag upp och tänkte att jag får föra tillbaka kameran på måndag. Men så idag kom jag på att jag skulle kunna köpa en minneskortläsare och försöka på det sättet. Det löste problemet. Min dator kan inte känna igen nya kameror, men nya minneskortläsare är tydligen en helt annan sak...

Äntligen kunde jag titta på mina första fotografier med den nya kameran. De var inget vidare... men det är en annan historia. En historia om att öva sig, tror jag. Hoppas jag. Nu, när jag läser flera recensioner, blir jag faktiskt lite tveksam. Särskilt bildkvaliteten bekymrar mig...
Borde jag ändå inte ha tänkt efter lite mera...?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

2 kommentarer:

  1. God morgon carulmare!

    Det är kämpigt att introducera nya tekniska familjemedlemmar. Klart att din dator protesterar mot att du byter ut hans gamla kamerakompis utan att fråga honom! (Varför tänker jag automatiskt "han" om datorn, en fråga som jag får fundera vidare på själv...)

    Du verkar själv lite tveksam till den nya karamelliga..? Om varken du eller datorn tycker om den kanske den känner sig ovälkommen och börjar trilskas?

    I värsta fall kanske du kan lämna tillbaka den och byta till en silvrig sak? :-)

    SvaraRadera
  2. Qi: Ja, vi får se. Kanske jag byter ut den? Fast det känns bättre nu, när jag har kollat att jag har 30 dagars ångerrätt (Elgiganten, Gigantti i Finland). Bara möjligheten får mig att känna mig bättre. Jag kan, om jag vill.

    Men hur noga skall jag vara? Den ÄR mycket bättre än min förra kamera, flera kameragenerationer har nog kommit och gått, sedan den först såg dagens ljus. Den nya kameran tar skarpa bilder av mina katter i mörker (med blixt), den fångar en bil som rusar förbi några meter framför mig, utan att bli oskarp.

    Datorgubben, ja. Kanske borde vi säga gumma, eftersom 'han' faktiskt har många flera fördjupningar än utbuktningar...? :)

    SvaraRadera