Mönster

Jag tycker om mönster. Söker gärna efter likheter som jag använder för att bygga min värld. När jag tar upp en ny byggbit, behöver jag inte tveka. Jag gör som jag gjorde sist och biten fogar sig snällt in i mitt mönster. Varje bit som fogar sig, bevisar igen att jag har tänkt rätt, att de regler som jag har tänkt ut fortfarande är giltiga. Jag kan se hur mönstret växer för varje dag, symmetrin breder ut sig. Det ger känslor av både trygghet och skönhet.
Men jag bryter också mot mina mönster. Det kommer alltid en dag då jag känner mig mera instängd än trygg. Kanske var det ett vackert mönster, men nu vill jag försöka något nytt! Ändå blir det ofta en hård kamp. - Nej, du kan inte ändra på dethär som du har hållit på med så länge. Det blev ju så fint också... Mönstrets omfattning och skönhet är det som håller mig kvar. Men till sist sparkar jag mig ut. Min inre otålighet har fått nog.
Dethär gäller i stort och smått. En orsak till varför jag en gång gick i psykos är nog att jag är en sådan... byggherre. Mitt byggverk var så stort och starkt att jag inte kunde komma ifrån det. Hur kan man säga nej till något som man har tänkt ut så noga, med en sådan kraftansträngning?
Men jag kan också låsa mig fast vid småsaker, som till exempel hur det skall se ut på mina olika bloggar. På carulmare skall det till exempel vara mycket bilder. - Men om jag inte har någon passlig bild då? frågar en liten röst. - Då letar du rätt på en! brummar diktatorn - och kom ihåg att det skall vara en bra bild. Inte vilken som helst.
Jag har många andra regler också... men just nu är det den lilla upprorsrösten som har övertaget. :)

Det skulle inte bli någon bild, men björnbusarna kunde jag bara inte motstå...

Dethär inlägget hör lite löst ihop med Får man säga som man har det? och Trubba till sig. Men eftersom jag just nu är i... upprorets våld, så tänker jag inte försöka förklara hur!

Andra bloggar om: mönster, trygghet, frihet