Hon förbannade livet

Allt hon ville, visst var det omöjligt. Alla hennes försök att leva hade kvävts med mildhet, sunt förnuft och en rädsla utan botten. Man måste välja det tryggaste alternativet.

Men själen blev förfärad. Vad finns det då för plats för mig? Jag förstår mig inte på rädslor. Kan vi inte bara försöka och se hur det går? Jag vill ju uppleva! Leva!

Själen protesterade, men rädslan var för stark. Den höjde pekfingret, bannade och bannade.Till sist kröp själen ihop, gjorde sig liten och tyst, omärkbar. Den förstod att den inte var önskad.

Livet blev tryggt och förutsägbart - och hon hatade det. Det var inget att ha.

Sedan kom jag att tänka på denhär visan, med text av Nils Ferlin och musik av Lille Bror Söderlundh. Jag tror det är han som sjunger också.

Andra bloggar om: dikter, prosadikter, liv, rädsla, klokhet, nils ferlin, lille bror söderlundh