Det är ju inte så fint att läsa fantasy. Fantasy anses vara något för ungdomar, för omogna mänskor. Man kan inte skryta med att ha kommit igenom en tjock fantasybok, inte i min generation, inte bland kulturellt medvetna mänskor. Men mina vänner är inte snobbar. Jag tror dem, när de säger att de inte bryr sig om att läsa fantasy. Jag kan inte relatera, säger de. Jag förstår inte vad detdär har med mig och min värld att göra. Det är så främmande.
Men jag förstår. Det har jag alltid gjort, fast först bara på ett omedvetet sätt.
Mina första fantasyböcker var Tolkiens ringtrilogi. Jag var tjugotvå år gammal och en ganska fördomslös läsare. Jag läste det som jag hade behov av, klassiker och 'sämre' litteratur om vartannat. Men jag tror inte att jag visste vart Tolkien hörde. Ordet fantasy hade jag inte heller hört. Kanske talade man inte så mycket om fantasy i början av åttiotalet? I alla fall inte i mina kretsar.
Jag visste inte vad jag hade att vänta mig, men å, så jag föll - handlöst och utan återvändo. En livslång kärlekshistoria hade börjat. Visst. Förälskelsen gick över. Jag började lägga märke till ett och annat. Så stel han är. Så högtravande. Så omständlig. Och inte förstår han ju sig alls på kvinnor... Men ändå. Kärleken höll. Det fanns något hos Tolkien som jag behövde. Något som jag inte kunde vara utan.
Andra bloggar om: fantasy, kärlek, ringsagan, Sagan om ringen, Tolkien
Jag älskade dem. Och delade läsupplevelserna med en god vän och granne. Min äldste som är likadan och han köpte filmerna på dvd och oj vad vi har njutit av dem ihop.
SvaraRaderaJag älskar dem med! Jag vet inte varför jag dras till fantasy men jag har kvar tonårens fördumslöshet.
SvaraRaderaUtan glasögon ser man så mycket mera öht...
Och jag orkade inte vänta längre än att min son blev sju år, innan jag började läsa först Bilbo och sedan ringtrilogin för honom. Han tyckte nog att det var förfärligt med alla naturbeskrivningarna, frågade varje kväll 'skall det inte bli någon strid snart...?', men han ville ändå inte sluta. Han ville ha reda på hur det skulle gå. Dessutom förstod han vad jag läste för honom, kom ihåg namnen och intrigerna flera år efteråt...!
SvaraRaderaOch jag började läsa Bilbo för äldsta dottern sommaren -04 när hon var sex och ett halvt. Efter ett litet uppehåll fortsatte vi med trilogin som vi blev klara med i början av -06. Sedan började vi på hennes begäran med Silmarillion men det blev litet för tungt för en åttaåring, så hon får läsa den själv när hon blir större, om hon vill.
SvaraRaderaHon såg också filmerna med iver när de gick på teve, även om hon anmärkte på att det var mycket som var utelämnat, förstås.
Min mamma orkade inte heller vänta, jag var åtta när vi läste Bilbo första gången, högt, och sedan fortsatte vi, sedan dess har jag läst allt Tolkien har skrivit, om och om igen.
SvaraRaderaOch när filmerna kom... så var jag oerhört kluven. Ville inte förstöra den värld jag med Tolkiens detaljerade noggranhet byggt upp.
Men jag kompromissade, såg filmerna och läste om böckerna, och det fungerade ganska bra.
Fanns många saker jag störde mig på i filmerna, men samtidigt var det lika mycket som jag blev väldigt imponerad av. De var bra, så bra det kunde gått att göra dem.
Fantasy har en styrka i att genren kan sätta sina egna gränser och skapa sin egen realism. Sedan finns det en hel del skit där också, men man får sila bort den ur sin läsning och se till att koncentrera sig på vad som är bra.
SvaraRadera//JJ
Hejsan, personligen älskar hur fantasyn kan sväva ut utanför de gränser som sätts för andra böcker.jag har sträckläst dom senaste femton inläggen här och jag tror jag ska börja följa dig.
SvaraRaderajag har precis startat ett litet projekt här på blogspot där jag fortlöpande skriver en bok, jag tror inte man lagligt kan klassa den som fantasy men det är ändå en aning åt det hållet. Har du lust att stödja den så finns den här:
http://betongaporna.blogspot.com
Hej Hunden!
SvaraRaderaJaså... du tänker också skriva på nätet! Det har jag också gjort... inte precis fantasy, men ändå i en medeltidsliknande miljö... Ja, det fina med fantasy är att allt som man skriver, inklusive miljön, kan användas för att få fram det man vill ha sagt.
Här finns min bok, en hel del av den... men den blev lite för invecklad för att jag skulle kunna fortsätta med den. Nu försöker jag förenkla mitt material, ta fram det i bilder, bildspel, videor...
Jag skall gärna titta lite mera på din bok... och välkommen hit, du också!