Nu skall vi se om jag kommer någonvart med Aragorn. Han är inte som Simba eller Scar i Lejonkungen, så mycket har jag redan sagt (se Blivande kungar). Men hurudan är han då? Vilken inställning har han till dethär att han kanske skall bli kung?
Först måste jag säga något om hans bakgrund. Den är mycket speciell, också i Tolkien-sammanhang. Elrond i Vattnadal är Aragorns fosterfar, men på sätt och vis är de släkt också.
För att förstå det måste man gå sextusen år tillbaka i tiden, räknat från ringsagans tid. Det var då som Elrond och hans bror Elros gjorde sitt stora val. Eftersom båda deras föräldrar var halvalver, hade gudarna dem att välja vilket släkte de skulle tillhöra. Elrond bestämde sig för alvsläktet, men Elros valde att bli mänska och tog då också emot det som Tolkien kallar dödens gåva. Men alvblodet försvann inte helt. Elros och hans efterkommande dog visserligen, men de blev ändå äldre än alla andra mänskor. Så är det med Aragorn också. Han är nittio år gammal, när han leder Frodo och hans vänner till Vattnadal. Men han har fortfarande hundratjugo år kvar att leva.
JRR Tolkien: VattnadalAndra bloggar om: alvblod, Aragorn, Elrond, Elros, fantasy, JRR Tolkien, kungar, ringsagan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar